Den 24 maj visar jag Pianisten (FRA, 2001) på Psykologer tittar på film. Street i Hornstull är lokalen som gäller. Gäst och bollplank på visningen blir författaren och psykiatrikern Johan Cullberg. Mer om Cullbergs bakgrund som läkare och som författare. De två mest kända böckerna kanske är ”Kris och utveckling”, som handlar om krisens struktur samt ”Skaparkriser”, som behandlar Strindberg och Dagerman. En utförlig bibliografi finns här.
Tisdag den 17 april kl 10.00-12.00 håller professor Colwyn Trevarthen en föreläsning med titeln ”How a young child discovers meaning and emotional health with joyful companions, from infancy” på Psykologen i Stockholm. I David Magnussonsalen, Frescati Hagväg 8, plan 3.
Trevarthen är professor i barnpsykologi och psykobiologi vid Edinburgh University och är en ledande spädbarnsforskare.
21-22 april är det Textmässan under dagarna två. Arrangemanget har flyttat från intima Kvarnen till det mindre intima Debaser Medis. Vertigo (läs Carl-Michael Edenborg) står bakom mässan. Under några år ställde Nitnit ut när det begav sig på Kvarnen. Det var lika många utställare/kulturproducenter som besökare. Jag tror vi sålde två nummer vardera gången. Den dominerande stämningen brukar vara en slags uppsnäppt aura av unken elitism från kulturfolk som inte lyckats försörja sig på sina alster. Framför allt hos människor som inte blir någon ny Horace eller Bruno K.
Nu i helgen den 14-15 april slår Street upp portarna med sin egen variant som de kallas Street Ord & Text. Ungefär samma utställare och publik väntas. En titt i programmen avslöjar att det förmodligen är en slagsida för poesi på Textmässan och mer traditionella småförlag på Ord & Text. Jag tror det blir Ord & Text för min del.
Björn Fant skriver på iFramkant om hur man bäst irriterar sina användare. Läs och njut.
Tendens i P1 har en serie som det kallar skavsår i själen. Varje onsdag kör de ett program om vård och omsorg. Förra veckan handlade det om nätterapi. Det finns flera företag som inriktat sig på terapi över internet. Det är alltifrån bantning till stress och tvångssyndrom. En slagsida för KBT som verkar vara den inriktning som nätterapeuter använder sig av. Risken för oseriösa behandlingar är uppenbar. En modernare variant av myglare som Herbalife skulle lätt kunna exploatera det här fältet. Personligen tror jag att målgruppen för nätterapi är folkskygga män som inte vågar eller skämms för att behöva gå till en själafixare.
Det undrar Tor Wennerberg i en essä i DN. Han skriver om psykiatrikern och författaren R D Laing som var i ropet på 1960-talet. Laing blev berömd för sina utmanande teorier om familjen som roten till många psykiska sjukdomar. Laings berömmelse klingade av och han gick ner sig i missbruk. Wennerberg tar upp en del av Laings teorier om barnets utveckling och kompletterar med Peter Fonagys arbeten. Värt att notera är att det finns ett Laingsällskap och ett onlineforum där hans teorier diskuteras.
Det pågår en diskussion huruvida psykologer ska kunna skriva ut medicinska preparat som i Norge. Psykologyrkets status är i förvandling och ingen vet riktigt vart det ska landa. Resursbristen i sjukvården eller snarare bristen på psykiatrer har gjort att det sker saker. I Västernorrlands landsting har vakanser för psykiatrertjänster omvandlats till psykologtjänster. Det är tydligen otrendigt och lågstatus i läkarvärden med psykiatri. Mer om detta på Psykologiaktuellt där det också pågår en diskussion om hur klyftan mellan läkare och psykologer ska hanteras. Psykologstudent har tidigare haft en diskussion om status bland psykologer.
I SvD skriver Roland Poirer Martinsson en ovanligt slapp krönika. Bara de tondöva politiserar konst är rubriken. Poirer Martinssons argumentation är ungefär att min svägerska som är granne med Dylan säger att han är småborgerlig. Konst innehåller flera nivåer. I första hand ett konstnärlig skapande. Därefter kan man välja att tillföra andra nivåer. Såsom politik, samtid, kultur, etc. I Studio Ett påstår Poirer Martinsson att Dylan är apolitisk. Och med ens begår han samma tankefel som den vänster han tidigare kritiserat. Dylan är inte bara politik, det är sant. Men Dylan har också politiska kommentarer i sina texter till sin samtid och har alltid haft. Han har inte haft en genomgripande politisk agenda, Men fan är han politisk ibland. Jag minns ett radioprogram för några år sedan där Dylans texter analyserades i förhållande till den årliga amerikanska presidenternas ”State of the union-tal”. En av teserna var att Dylan ständigt fört en kommenterande dialog med presidenterna. Presidenterna har kommit och gått men Dylan har bestått. Man ser och hör det man vill se. Det gäller även amerikanbaserade författare som Poirer Martinsson. Andra kommetarer till krönikan finns här och här. Nils Hansson sätter in Dylan i sitt sammanghang. Dvs. 45 år som artist.
Eric har gjort ett litet chat-verktyg för konferenser, small-talk och nattsudd. Gå till Onelinr och skapa ditt eget onelinrforum. Från början är det en technörd idé från konvent där man projicerade en pågående onelinerdiskussion på storbild. En av de få funktionerna som faktiskt fungerade på organisationen Indyfunds hemsida var just oneliners. Jag och många med mig tilltalas av det enkla. Vem vet, web 3.0 kanske föds på en Onelinr?
Mina gamla klasskamrater i Team 12 är på Outpost i Vancouver. Så här beskriver Team 12 vad en Outpost är för något. 30 Kaospiloter flyttar hela sin skola till andra sidan jordklotet under tre månader. Ungefär samtidigt har kaospiloter från Team 2 i Oslo dragit till Buenos Aires. Den som vill kan följa Team 12 och deras projekts framväxt. Hittils leder Lag Nord på poäng över Lag Syd. Men Nord har en månads försprång. Läs respektive projektförklaring här och här. Jag säger bara; Trust the process!