Vad det gäller Motiverande Samtal.
Jag måste säga att det är okej för min del att manipulera med människor ibland om det är för deras eget bästa. På vissa sätt finns det inslaget i alla terapiformer och förändringsarbete. Att släcka ut fobier och ligga på en divan med någon som hmmar i bakgrunden har alla mainpulatiuva drag. Det viktiga är att uppsåtet är etiskt försvarbart och att det skapas en ”terapeutisk allians”. Det är verkligen svårt att se hur en tvingande metod för någon som gjort en dum grej en gång, är en bra metod att locka fram vilja till förändring.

Jag tänker dessutom att det gäller att hushålla med resurserna. Lägg krutet där det behövs och det är inte på varenda rattfyllerist. De vet själva att det klantat sig.

Okej läsning: The Rehabilitation and Reintegration of Offenders: The Current Landscape and Some Future Directions for Correctional Psychology, Wormith & al.

Appropå vipassana: http://www.dhamma.org/en/tihar.htm
Jag såg en video inspelad av några israeler men minns inte namn eller så. Väldigt intressant.

Fast MI kan nog med fördel användas för personer utan motivation. Personer är ju i olika faser av förändring och det tar MI hänsyn till. Man kan kalla det att MI-terrisen förstärker förändringsprat hos klienten och släcker ut det andra. Rätt manipulativt egentligen.

Några tankar jag får är ”övertro på metoden” i sig. Det är tyvärr vanligt i alla möjliga sammanghang och discipliner.

Motivation tror jag är nyckelordet vad det gäller interner på fängelser. Det finns ingen metod som ger någon motivation, men kan den intagne få stöd och guidning i att finna en inre motivation så är ju vägen öppen för förändring.

Jag vet att Frivården kör med MI (motiverande samtal) som numera ALLA som får fotboja ska gå igenom. Du kör full en gång, blir tagen, har fotboja en månad och ska gå en kurs i motiverande samtal som du tvingats till att gå. Det är för dumt. Motiverande samtal är ju ett sätt att knuffa igång någon som har redan har en viss motivation att förändra sig. Men vill man inte eller känner man att man inte har något problem då blir ju motiverande samtal en förödande metod.

I Indien kör de med vipassana i fängelser. De har förstås en annorlunda tradition för meditation men det skulle vara intressant att se en sån, mer omfattande, ”utbildning” prövas i Sverige.