månadsarkiv: mars 2008

Att möta barn och ungdomar i sorg, konferensrapport

I februari arrangerade Spädbarnsfonden två seminarium i Umeå och Örebro med psykologerna Magne Raundalen och Atle Dyregrov. Raundalen var Dyregrovs mentor och lärare men sedan länge är de kollegor. De är två vithåriga män som återförenades för en dag. I decennier har de forskat och arbetat kliniskt med kriser och trauma hos barn och ungdomar som utgångspunkt. Genom ett tiotal böcker har de skaffat sig positioner som giganter inom sitt ämnesområde. De har haft uppdrag åt FN, WHO, Rädda Barnen och norska regeringen.

Den 12 februari tillbringade jag hela dagen på konferensen i Örebro. Några hundra socialsekreterare, sjuksköterskor, lärare, kuratorer, präster, psykologer och andra själavårdare hade samlats för att lyssna på Raundalen och Dyregrov. Dagen hade löst strukturerade former där de båda vännerna turades om att hålla låda och skämta på den andres bekostnad. Läs mer

Fast Company uppmärksammar designbyrån IDEO

Kaospiloterna kom jag i kontakt med Palo Alto-baserade designfirman IDEO som var en viktig inspirationskälla för skolan. Här kan man lyssna på en intervju med grundaren av IDEO, David Kelley. Hans bror Tom Kelley har skrivit boken ”The art of innovation” där företaget och dess tankar och metoder beskrivs närmare. Fast Company uppmärksammar IDEO:s senaste succé som är ett smart sätt att underlätta social innovation. Några rader från artikeln:

But it was, perhaps, their ”Keep the Change” campaign for Bank of America that had the most dramatic and measurable impact. Based on ethnographic research that showed that target customers–boomer-age women with kids–tended to round up their financial transactions for both speed and convenience, IDEO developed a service that rounds up purchases made with a Bank of America Visa debit card to the nearest dollar, and then transfers the difference from the customer’s checking account to her savings account. That bit of financial wizardry also solved another problem: low savings rates among the members of the target demo. The campaign proved so popular that it drew more than 2.5 million customers in its first year, including 700,000 new checking accounts and one million new savings accounts for the bank. That’s no small change.

Panorama Stockholm, ny samtalserie på Kulturhuset

Under våren drar Kulturhuset igång en ny samtalsserie kallad Panorama Stockholm. Onsdag 12 mars kl. 19 diskuterar man ”den hållbara staden” med filmaren Tom Alandh, s-politikern Roger Mogert och landskapsarkitekten Per Berg. Moderator under våren är journalisten Christoffer Barnekow.

Övriga datum är 16 april då kommer m-politikern Kristina Axén-Ohlin och stadsplaneraren Nils Ahlberg prata om ”majoritetens stad”. 7 maj kommer arkitekterna Gert Wingårdh, Mia Torpe samt politikern och fd. ministern Jan O Karlsson prata om ”Våra drömmars stad”.

Det ser ut att vara ett lovande program om bara politikerna kan undvika pajkastning.

Sjukdom till salu

DN-journalisten Ingrid Carlberg har skrivit boken ”Pillret” som utkommer inom kort. Där tar hon upp läkemedelsföretagen som skapar nya sjukdomar och diagnoser genom pr-kampanjer och gratiskurser. DN publicerade i söndags ett utdrag av boken som handlar om ”sjukdom till salu”. Det handlar om GAD eller generaliserad ångest. Läkemedelsbolaget Wyeth har framgångsrikt etablerat GAD pånytt. Som bot mot generaliserad ångest bör man anävnda Efexor heter det preparat som Wyeth menar hjälper mot GAD. Trots att psykiatrin och läkarvetenskapen gång på gång slagit fast att GAD är en trubbig diagnos som inte urskiljer vanlig oro och olustkänslor från depression har Wyeth gjort Efexor till en succé. Enligt Carlberg har Christer Allgulander och Paniksyndromsällskapet har tagit Efexor och GAD till sin barm och blivit talespersoner på seminarier och gratiskurser. Eftersom reklam för läkemedel är börbjudet i Sverige tvingas man gå omvägen genom att skapa uppmärksamhet i media för problem som kan avhjälpas med Efexor. Ett annat sätt är att sponsra föreningar eller att erbjuda gratis föreläsningar och kurser för läkare och andra behandlare.

Carlberg berättar i artikeln att pr-byrån Andréasson PR var särskilt lyckosamma med sina broschyrer ”Måndag. Att leva med ständig ängslan” samt ”Ängslas du för mycket för småsaker”. Wyeth sålde Efexor för över 200 miljoner per år 2002. SFAM (svensk förening för allmänmedicin) stämplade kampanjen som ”årets bottennapp 2003”. Rådets ordförande var min föredetta distriktsläkare från vårdcentralen i Krokom, Jan Håkansson.

Läs också vad jag skrivit tidigare om det växande antalet diagnoser samt samspelet mellan läkemedel och sjukdomar.

Fler kommentarer om antidepressiva läkemedel och till artikeln på Psykbryt, Resursbloggen och Kia Mundebo.

Bloggreaktioner ett sätt att mäta uppmärksamhet

”Gaza skapar bloggdiskussion” är rubriken på en artikel i SvD förra veckan. Journalisten sammanställer hur bloggosfären har diskuterat Israels attack mot Gaza men gör ingen egen analys. Man för pratet vidare till nyhetsplats utan att göra en journalstisk vinkel som tex. en intervju.

”De senaste dagarnas våld engagerar svenska bloggare. Enbart till en artikel på SvD.se om att 120 palestinier i måndags hade dödats finns mer än 40 blogglänkar.”

Det känns slappt på något sätt. Det enda reportern gör är att återigen problematisera bloggen som journalistisk metod.

I efterdyningarna till Maciej Zarembas artikelserie ”Först kränkt vinner” räknar DN antalet blogglänkar för att på så sätt hävda att artiklarna skapat en livlig debatt. I en artikel sägs att 167 bloggar länkat till artiklarna. I dagsläget är den siffran 235.

Kulturnytt (11/3) citerade Karin Magnusson bloggen Weird Science när hon tar upp kritiken mot den stereotypa skildringen av ”invandraren” med anledning av tv-serien Kungamordet.

Jag tror att de här tre exemplen illustrerar hur bloggen håller på att bli rumsren. I själva verket tror jag att blogglänkar i framtiden kommer vara ett av de vanligaste sätten att mäta om en artikel eller debatt varit betydande.

LANBulle

”LanBulle är en förening som verkar för att värna om den svenska LAN-kulturen. Det gör man bland annat genom att arrangera bussresor till stora Lan under namnet LanBussen och stötta andra Lanföreningar.”

Jag visste inte att LAN-kulturen behövde värnas. LanBulle låter som rinkebysvenska för mig. Man lär sig alltid något nytt varje dag.

Martin Ingvar ryter till om skolan och barns hjärnor

DN Debatt skriver hjärnforskaren och professorn på KI Martin Ingvar, om att svenska skolan struntar i att ta hänsyn till modern neurovetenskaplig forskning. Jag vill egentligen hålla med om mycket av det Ingvar säger, men. Det är ärligt talat svårt att förstå vad han menar. Och vilken hjärnforskningen som han hänvisar till. Vill man kritisera det rådande med hjälpa av att stödja sig på forskning bör man inte då presentera några vetenskapliga belägg för sin ståndpunkt? Hur ska annars offentligheten och lekmän kunna förstå vad det är man vet? Några citat:

En av de viktigaste felgreppen som nu haft lång tid på sig att utvecklas är idén om att pedagogiken inte har att göra med hur barns hjärnor fungerar. Barns hjärnor är som vuxnas, fast bättre.

Jag håller med. Såväl mindre skolbarn som tonåringarnas hjärnor är annorlunda. Men Ingvar förklarar inte på vilket sätt.

Att ha en bra läsförmåga är en helt central färdighet för att få de sociala nycklar som behövs i dag. Det är nyckeln till kunskap, nyckeln till matematikens begreppsvärld och nyckeln till att få flera språk utöver modersmålet. När man lär sig att läsa och skriva får man efter idog träning en automaticitet i sitt läsande som i sin tur avlastar tänkandet och minnet. Då kan man förstå en text. Då kan man tänka själv. Då kan man bli en kritisk väljare och allt annat som befordrar demokratins utveckling. I stället för att bygga på vetenskapen i området har Sverige nu på ett unikt sätt tagit bort läsmetodik ur lärarutbildningen. I dag är det möjligt att bli lärare för de minsta barnen utan att ha insikt om hur man lär barn att läsa. Läsfärdigheten sjunker nu på bred front i skolan och vi har ännu inte sett botten.

Bra talat.

I en ideologisk ratatouille har missriktade jämlikhetsmål varit styrande. Alltså skall alla ämnen vara lika mycket värda. Därför har det inte lönat sig för den enskilde eleven att läsa språk medan hjärnan är ung. Samtidigt som Sverige gick in i EU har en katastrofal nedgång av antalet elever med tredjespråk skett. Det har varit bättre att göra det i den komplettering av skolan som görs inom ramen för komvux av en förfärande stor del av medelklassens barn. Detta är ett resursslöseri som saknar motstycke i världen. Då har hjärnan redan har en ålder då den är mindre bra på att lära in nya färdigheter.

Instämmer. Ett exempel som Ingvar inte nämner är tex. de nya krav som högstadiet medför tror jag generellt sätt kommer 1-2 år för sent. Svenska barn blir understimulerade eftersom de är 13-14 år när de börjar med andra språk, och mer avancerade studier. Från 11 års ålder har de flesta barn nått ett stadium av konkret-operationellt tänkande.

Men mitt slutintryck är ändå att Ingvars argumentation är bristfällig och populistisk. Jag tycker att det krävs mer från psykologisk håll särskilt från en ämnesexpert som Ingvar om man vill föra ut sitt budskap till massorna. Att skrika högt hjälper inte.

Finns det ett samband mellan ADHD och entreprenörer?

RSA Journal skriver om professor David A. Kirby som forskat kring ADHD och entreprenörskap på University of Surrey. Kirbys tes är att de egenskaper som lyfts fram som särskilt värdefulla för att bli en entreprenör liknar de egenskaper som personer med ADHD brukar ha. Kanske är det så att förekomsten av ADHD är större bland entreprenörer än bland befolkningen i stort. Och om det är så , borde vi kanske uppmuntra unga skoleelver med ADHD att bli entreprenörer.

Såväl entreprenörer som personer med ADHD underpresterar i skolsammanhang enligt DuPaul & Stoner, 2002.

Två mindre undersökningar har genomförts utan att kunna påvisa några större skillnader. Dock fann studien att personer med ADHD har en starkare höger hjärnhalva till skillnad från kontrollgruppen som har en starkare vänster hjärnhalva. Eftersom skolsystemet till stor del fokuserar på inlärning där vi använder vänster hjärnhalva förklarar det varför ADHD-personer lyckas sämre i skolan. Så här sammanfattar Kirby sina slutsatser:

The results of the test for cognitive style suggested that there is also a difference in the brain dominance of the two groups. The majority of the Surrey students had a moderate left brain dominance (associated with sequential, logical, linear processes) whilst the ADHD group had a right brain learning preference (associated with simultaneous and intuitive processes) similar to the successful entrepreneur. This could explain why both entrepreneurs and those with ADHD tend not to excel in an educational system that is predominantly left brain in its orientation.

Frågan kvarstår fortfarande. Kirbys forskning baserar sig på ett litet urval och behöver kompletteras. Min gissning är att ADHD är ett för stort handikapp för att kunna bli en tillgång ens för en entreprenör.

Via Research Digest Blog

Rekonstruktion av Zimbardos fångexperiment

697afecc-2521-4793-8532-46d84bb7b2ec.jpg

Ett av socialpsykologin mest berömda experiment genomfördes av Philip Zimbardo på Stanforduniversitetet 1971. I fängelseexperimentet placerades ett antal försökspersoner placerades i källaren på univeristetet och tilldelades roller som vakter och fångar. Efter sex dagar fick försöket avbrytas på grund av att de gått över styr.

I onsdag visades filmen ”Repetition” (Powtorzenie) (2005) på Kulturhuset. Där försöker konstnären Artur Zmijewski rekonstruera det fingerade fängelsets arkitektur och regler. Venetianska speglar hängde på väggarna, deltagarna kunde observeras genom fem kameror styrda av kameramän och några automatiska mörkerseende kameror. Några psykologer fungerade som expertkonsulter och hade möjlighet att avbryta experimentet om det på något sätt gick över styr. Vid Stanfordexperimentet 1971 utvecklades snabbt ett mönster där ”fångvaktarna” förtryckte och förnedrade ”fångarna”. Zmijewskis experiment fick ett helt annat resultat: deltagarna bestämde sig för att gemensamt göra uppror och lämna fängelset. Filmen gav upphov till livlig debatt i Polen. Den visades bland annat i den polska paviljongen på Venedigbiennalen 2005.

”Repetition” är ett intressant försök att rekonstruera ett psykologiskt experiment. Men vad är det filmen egentligen återskapar? Är det förutsättningarna? Är det omständigheterna? Är det repliker, karaktärer? Zmijewski låter aldrig betraktaren veta om det som händer är ett dokumentärt förlopp. Det är typ en dokumentär, men så sker saker som bryter mönstret. Det skämtas och flinas. Kissas i soppan. Som betraktare vet jag inte vilka förutsättningar som råder, vilket retar mig. De hade varit enkelt att åtgärda. Trots det blir jag berörd av Zmijewskis film. Fängelser är märkliga och de processer som sätts igång där bör undersökas och lyftas fram. Men ett uns av naiv konstnärlig lättja dröjer sig kvar. Varför inte berätta vad och hur man gör?

Programmet ingår i Radical Thinking, som är en föreläsningsserie på Konstfack som nu lämnat konstscenen. Vad som är Radical thinking, återstår att se.

Sushiöl och hål-i-väggen-barer

luxusi_jun_05.jpg

När jag bodde i Berlin 2001, var Luxus Bar ett av mina favoritställen. Luxus ligger på Belforter straße i hippa Prenzlauer Berg. Stället har ett litet rum med sekelskifteskakel och plastinredning vilket ger en oslagbar stämning av kontinuitet och förnyelse av det berlinska intellektuella baren. Här får högst 30 stammisar och nyberlinare plats.

När nu den borgerliga majoriteten beslutat att rucka på de rigida utskänkningstillstånden för att även sushirestauranger och små soppkök ska få servera alkohol öppnas en möjlighet att de kontinentala hål-i-väggen-ställena även ska komma till Stockholm. Ulf Kristersons förslag innebär att det inte längre krävs ett stekbord för att få servera öl och vin. Det är en angelägen modernisering av obsoleta bestämmelser.