månadsarkiv: november 2008

Tillsammans blir vi till

1593856148.jpg

Tillsammans blir vi till, så kan man sammanfatta Tor Wennerbergs tes i en läsvärd essä i DN. Han beskriver den förskjutning som skett inom psykoanalysen och den psykodynamiska inriktningen från en enpersons psykologi till ett relationellt perspektiv. Han har läst Paul L Wachtels bok ”Relational Theory and the Practice of Psychotherapy”, (Guilford Press, 2008). Jag har inte hunnit läsa boken ännu men den verkar högintressant. Vem vet, kanske kan den komma i en svensk översättning. Wennerberg skriver:

Wachtel betonar att det är en felsyn att tänka sig människan som dels en psykologisk enpersonsstruktur, möjlig att tänka på som en isolerad, avslutad enhet, dels inbegripen i olika slags relationer med andra. Våra individuella psykiska strukturer och de relationella fält vi befinner oss i är inte två olika saker, utan olika aspekter av en och samma sak.

Det här är verkligen sant. Det nya enligt Wachtel är att objektrelationsteorin inte nog gjort sig av med den klassiska psykoanalysens barlast av enpersonspsykologi. Vad som också är intressant med det relationella perspektivet inom den psykodynamiska inriktningen är att det är fullt komptabielt med ett inlärningspsykologi. Wennerberg fortsätter:

Är då tidiga relationer inte viktiga? Jo, de har stor betydelse, menar Wachtel, men inte i egenskap av en stelnad inompsykisk struktur, fastlagd en gång för alla, som styr individens sätt att vara och handla utan att i sin tur påverkas av senare livserfarenheter. Våra tidiga erfarenheter sätter i stället i gång processer som tenderar att bli självförstärkande. Vi utvecklar särskilda mönster för hur vi beter oss i nära relationer, karaktäristiska sätt att förhålla oss mot andra och att tolka andras sätt att vara mot oss. Men dessa mönster eller strukturer upprätthålls sedan genom att de hela tiden bekräftas och förstärks av nya erfarenheter, som de också framkallar. Poängen är att tidiga mönster består, inte trots nya livserfarenheter, utan på grund av dem.

Det är inte mycket som skiljer den här framställningen från ett inlärningsperspektiv, som KBT-traditionen betonar. Men hur mycket påverkas vi av de tidiga barndomsåren egentligen? Det förblir öppet. Wachtels hållning öppnar upp för större förändring senare i livet än vad Wennerberg vill gå med på:

Jag har svårt att inte tro att de första levnadsåren trots allt spelar en ännu mer betydelsefull roll – jämfört med vidmakthållande erfarenheter i nuet – än Wachtel tycks vilja tillskriva dem, inte minst eftersom det är då som hjärnan befinner sig i sin känsligaste utvecklingsfas och är som mest formbar.

Här håller jag inte med. Jag skulle vilja slå ett slag för möjligheten att förändras och påverkas efter de första barndomsåren. Anknytningsteorin har gett ny ammunition till de som förespråkar att barndomen spelar en avgörande roll. Determinismen blir ofta kvävande med det här perspektivet. Det blir en framtida utmaning att få ihop barndom, tonår och vuxenhet till en balanserad utvecklingsteori. Här finns det luckor.

Läs: Vad är konst?

binaryloader.jpg

Konstnären Ernst Billgren har skrivit en underbar liten bok: ”Vad är konst?” (Langenskiöld). Billgren ställer 117 frågor som han besvarar med ett superkort och ett lite längre svar på en sida. Det låter som ett fånig och onödig bok, men faktum är att Billgren, en tennisälskande elitist skriver fyndigt och har en träffsäker humor. Det finns många guldkorn. Den här till exempel:

32: Är det bra med kritik?

Ja om den är för. Nej om den är emot.

Anna Winberg är också positivt överraskad inför Billgrens bok, som släpptes direkt som pocket. Perfekt ge-bort-bok.

Corren eftersnackar om Psykfilm

sq964aeubp0jz5azw174-1.jpg

Susanne Sterner skrev för ett tag sedan i Östgöta Corren om när Psykologer tittar på film gästade Norrköpings Filmfestival. Hon var fascinerad av filmen Sung Song Blue och skriver:

Efter filmen handlar samtalet om sanningar och livslögner, om att inte vara någon om man inte är Någon, om att drömma om ett annat liv och att dra in andra i den drömmen. Vi pratar om barnens roll i familjen, vi pratar om det etiska elller oetiska i att låta kameran zooma in fettvalkar, pormaskar, benstumpen.

För mig som blivande psykolog var den anonyma och närgångna kameran oetisk. Men film är ju film.

För den som är baserad i Östergötland har Corren även en filmblogg.

Två seminarier på Mareld

9127026515.jpg

Imorgon den 4 november kl 18.30-20 pratar Per Wallroth och Göran Rydén om sin bok ”Mentalisering – Att leka med verkligheten” (Natur & Kultur i höst). De figurerade senast i DN-artikelserie om Borderline Personlighetsstörning som jag skrev om här. Per Wallroth och Göran Rydén är båda verksamma vid MBT-teamet vid Huddinge sjukhus. Under denna samtalskväll kommer de att presentera mentaliseringsförmågan ur ett evolutionärt perspektiv, ett anknytningsperspektiv och ett biologiskt perspektiv. Boken kommer att säljas till specialpris denna kväll.

Platsen är eminenta Marelds bokhandel på Hälsingegatan1/ Odengatan 84. Som förövrigt har billiga böcker väl i nivå med nätet. Priset för kvällen är 80 kr och inkluderar dryck. Förköp sker hos Mareld. Platsantalet är begränsat till 35 stycken.
jackie_open_160×320px_yellow.jpg

Kärlek och rädsla

Lördag 15 november 15.00-16.30 samtalar projektledaren och organisationskonsulten Jackie Bergman med oss om huruvida kärlek och rädsla är de två grundkänslor som framför allt styr oss i vårt arbete och i våra liv. Ju mer medveten man är om sina rädslor, desto bättre kan man handskas med dem. Och när ens kärlek är större än ens rädsla, desto närmare kommer man sin potential. Fritt inträde.

Mind Hacks om neuroekonomi och Buyology

41xakeaghol_sl500_aa240_.jpg

Mind Hacks tipsar om Jonah Lehrers recension i Washington Post av boken ”Buyology – trues and lies about why we buy”. Den danske författaren Martin Lindström, tar upp neuroekonomisk forskning och teorier och försöker förklara psykologiskt varför vi köper det vi gör. Mind Hacks är föga imponerad och skriver följande om boken:

If one of the greatest ironies of public relations is that it has an image problem, one of the greatest achievements of neuromarketing has been the self-promotion without having demonstrating any material benefit to the approach.

That’s not to say there’s some respectable science being undertaken to understand the neural basis of commercial reasoning and buyer decision-making, but so far, no-one has demonstrated that any of these approaches actually provide a more effective way of marketing.

Det är bara att instämma. Mind Hacks konstaterar:

One irony is that commercial neuromarketing has been a marketing success story, but not on the basis of the neuroscience which is largely just used as another form of traditional branding.

In fact, it’s just a form of marketing first developed by Edward Bernays, the nephew of Freud, back in the 1920s. The secret, Bernays said, was not to appeal to what people need, but to what they desire – in this case, to seem cutting edge.

Idag  vill vi gärna hitta hjärnröntgenbilder som ska förklara allting. Kanske vill vi det lite väl mycket.

Se även bloggen Neurosciencemarketing som skriver utförligt om boken.

Sara-Vide målar sina dejter

she_wolf.jpg

Igår kom jag sent om sider till Sara Vide Ericsons vernissage på Galleri Mejan. Hon har målat av sina dejter under en längre tid. Det låter först som ett lyckat pr-trick för att få uppmärksamhet, men är förvånande bra. Resultatet är en fin slututställning som hon kallar för She Wolf där sju porträtt bildar en berättelse med fjällnära skog som bakgrund. Jag noterar att kläderna på porträtten är framträdande (man ser tydligt märkena) vilket kanske säger något om varumärkefieringen i vår tid. DN På Stan skriver uppskattande om Sara Vides projekt, liksom Gudmundson. Grattis!

Utställningen pågår till den 12 november.