Kommentarer till Tankar om bloggpriser

Av: Johanna Ö

Johanna Ö — Sat, 31 Jan 2009 11:36:25 +0000

Och på måndag får vi dessutom veta hur det gick!

Av: Johanna Ö

Johanna Ö — Sat, 31 Jan 2009 11:34:24 +0000

Jonas – jag förstår ditt resonemang men jag tror inte det håller när det handlar om ett pris som Aftonbladet driver. Visst, jag kan tänka mig att det blir så när det är mindre kända portaler eller sajter som kör bloggpriser, då blir nog ett stort nätverk av mer och avgörande värde. Men jag kan nog lugnt säga att Aftonbladets 40 000 röster inte kommer från våra nätverk – så stora är de nämligen inte. Själv har jag inte heller särskilt många vänner på t ex Facebook (om man mäter ur ett mediegeggsperspektiv) och en hel del av de människorna som finns där, är inte insatta i bloggvärlden öht, så jag tror knappt de har lyft ett finger för att rösta på oss. Däremot har jag två sinsemellan väldigt olika, nischade men stora, bloggar och jag tror att deras läsare faktiskt röstar av den enkla anledningen att de gillar det vi skriver. Åtminstone är det så vi har resonerat när vi har fått veta att vi blivit nominerade.

För min del känns det väldigt fånigt att ens diskutera att det rör sig om kompisröstning och bästa PR-kampanj vinner i en så allmängiltig kanal som Aftonbladets sajt faktiskt är. Sedan kan man diskutera allmänhetens sätt att rösta i många olika sammanhang – något som kommer bli aktuellt nu igen i och med Melodifestivalen och även syntes i folkliga Dansbandskampen. Om demokrati är av godo eller ondo.

Någonstans har ju en jury faktiskt funnits för Bloggpriset, nämligen på nomineringsstadiet. Nominerarbloggarna är en blandning av små och stora bloggare, både sådana som kan sägas ”ha koll” och sådana som säkert inte har så bra koll på alla de olika priskategorierna. Det syns t ex i bokhoras kategori där jag dels blev förvånad över att bokhora blev nominerade eftersom vi är nischade inom kultur – det finns ”folkligare” och bredare kulturbloggar och dels blev förvånad över En man med ett skägg, vars blogg inte ens är särskilt stor eller känd i kulturkretsarna (men inte desto mindre bra för det). Sedan har allmänhetens tjänster trätt in.

Så ur ett PR-konsultperspektiv säger jag alltså mjaa kring ditt resonemang.

Av: Lotta

Lotta — Fri, 30 Jan 2009 20:48:51 +0000

Själv tycker jag det är märkligt att det inte finns nån kategori med ”forskarbloggar” av mer akademisk karaktär. De är en spännande utveckling av universitetens ”tredje uppgift” och bör uppmärksammas även om de troligen aldrig kommer upp i samma läsarstatistik som de som bloggar om mode och mer populärkultur. ok, nu kan det väl verka som att jag talar i egen sak;-) men det faktiskt en hel del intressanta reflektioner i dessa bloggar som verkligen är av allmänintresse ”

Av: Mosskin

Mosskin — Wed, 28 Jan 2009 12:14:34 +0000

Tack för ditt svar Johanna Ö. Kul att du har två nominerade bloggar. Jag förstår hur du resonerar, och jag vet inte hur jag själv skulle gjort. Jag antar att en springande punkt är vilka som är ”kompisar” och ”vänner”. Här känner jag att Facebook som fenomen har luckrat upp gränserna för vad som är en vänner och bekanta.
Samtidigt blir ju kommunikationen om priset med en låg profil, lite som att den som har flest kompisar eller associates vinner, istället för den som har den mest kvalitativa bloggen. Generellt är jag skeptisk inför allmänhetens röster. Jag tror jurys har sin funktion även i dagens bloggosvärld.

Av: Johanna Ö

Johanna Ö — Wed, 28 Jan 2009 07:06:59 +0000

Jodå Jonas, med tanke på att jag faktiskt arbetar som PR-konsult. Nog har vi insett det. Även om jag fortfarande vill hävda att det är skrämmande få som inser hur mycket media som är planterad, eller hur illa det är ställt med de företag som ska försöka sig på att kommunicera med bloggare.

Jag har två av mina bloggar nominerade i Stora Bloggpriset och på båda dessa har ett informationsmeddelande om att det nu går att rösta (inte specifikt på oss, utan att röstningen satt igång eftersom vi fick så mycket mail och frågor om när det skulle börja) gått ut på bloggen och via våra Facebookgrupper (båda bloggarna har en) och igår vid 14-tiden skrevs det på båda bloggarna om att det nu bara var två timmar kvar att rösta på. Det är allt. Det må kallas enkelspårigt men det bör nog inte kallas PR-kampanj. Det är för lite aktiviteter och uppföljning för det. Och så har vi velat ha det. Hur övriga bloggare har lagt upp sina ”PR-kampanjer” har jag ingen aning om (så man får kanske anta att de inte har lyckats), men vi har alltså inte kampanjat öht.

Däremot har jag själv, som privatperson och inte som bokhora eller Liten Gumma, bett mina kompisar att rösta på mig. Eftersom mina kompisar är just vänner som jag inte har för avsikt att ”kommunicera med på något innovativt sätt”. Istället är jag ärlig och säger ”rösta på mig om ni gillar bloggarna för det vore roligt att vinna”.

Som sagt, jag vet inte hur de andra har gjort men någon kampanj har vi inte kört med, sofistikerad eller osofistikerad och det har varit ett medvetet val. Det kan väl kanske också kallas PR-strategi, att inte ha någon PR-strategi för just det här priset.