Kommentarer till Vår rätt att leka psyksjuka, uppföljning http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/ Psykologi - Politik - Kultur Fri, 18 May 2012 13:23:44 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.1.2 Av: Mosskin http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-109833 Mosskin Thu, 26 Feb 2009 08:18:52 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-109833 Tack för dina kommentarer. Extra kul att det är någon som har erfarenhet av att jobba i psykiatrin just nu. Tack för dina kommentarer. Extra kul att det är någon som har erfarenhet av att jobba i psykiatrin just nu.

]]> Av: En skötare till Annas försvar http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-109795 En skötare till Annas försvar Thu, 26 Feb 2009 00:54:17 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-109795 Bra att ni också här på bloggen diskuterar den psykiatriska vården som den ser ut idag. Till dom som hellre vill prata om att bränna ner Konstfack och till dom som kommer med de vanligaste argumenten mot Anna Odells iscensättning har jag dock här några rader. Till Anna Odells försvar, från en skötare 1. Projektet kostade inte extra, poliserna skulle varit i tjänst med sina bilar ändå. Sjukvården hade också öppet 2. Det ingår i våra uppgifter som skötare att se till så att andra oroliga patienter skyddas, när någon blir desperat och högljudd (om hon nu var det!) 3. Att bälta någon är SISTA UTVÄGEN i nödläge, först försöker man lösa problemet och höra varför någon är så desperat att denne är på väg att skada sig själv eller andra. Det mesta går då att lösa. Men OM vi måste bälta gör vi det. Patienten blir inte nöjd efteråt av att ha fått slagits hur som helst i sin ilska. Bältning är svårt men ingår i jobbet. Därför är det inte synd om personalen på st:Göran. Jag jobbar inte inom psykiatrin för att JAG vill vara snäll. Jag jobbar för att jag vill att patienterna ska börja må bättre. Och det är inte mina känslor som står i fokus. Däremot är det dialogen. 4. Hur kunde det läcka ut? Vi har sekretess och den borde väl gälla även här. Hon var ändå inskriven som patient. Det som hänt måste väl journalförts? 5. Hur kan man diskutera om det är konst eller inte? Det är snarare en fråga om hurvida det är bra konst eller inte. Men det kan ingen bedöma ännu. Verket ej färdigt. 6. Om hon var ute efter att provocera eller bli känd hade hon haft en presskonferens nu, en hemsida, och ridit på vågen 7. Hur kan man tro att man redan nu vet vad iscensättningen handlar om, utifrån vaga medieuppgifter baserade på en arg överläkare, som dessutom gillar rampljuset? 8. Tänk om nyttan överstiger priset hon och alla inblandade mentalt betalat? 9. Överbeläggning är det hela tiden inom slutenvården. Även utan en Anna Odell. Detta pekar på ett problem som måste lösas så det blir vård och inte förvaring. Ofta inskrivna patienter behöver bättre livsvillkor, tex bättre ekonomi och möjlighet att arbeta utifrån vad man klarar. Då minskar trycket och hospitalisering och hopplöshet motverkas. 10. Nyansera er. Tänk om Anna Odell har mer att komma med än ni anar. 11. Att man kräver Annas ursäkt... Senast för en vecka sedan fick jag en ursäkt av en patient som spottat på mig i sin besvikelse. Det är inte ovanligt att man får ursäkter i efterhand. Men att argt kräva andras ursäkter är något helt annat. Då är man rejält kränkt. Jag förstår inte hur man kan bli så personligt kränkt, särskillt inte om man inte ens var där när det hände. Jag trivs att arbeta inom psykiatrin. Det är sorgligt att läsa om andras negativa erfarenheter. Jag vet att dom existerar. Och det är hemskt. Jag ser dock främst ett enormt engagemang. Ser relationer mellan patienter och personal som verkligen bidrar till återhämtning. Hjälp ges även på ett praktiskt plan. Att komma ihåg att betala hyran i en krissitiation eller när man är psykotisk är t ex kanske inte enkelt. Vi påminner. LPT? Vi följer med till banken. Men inte heller vi är perfekta. Så klart behöver vi och andra enheter granskas så vi och organisationen kan bli bättre! Hälsningar från en skötare (som väljer att vara anonym eftersom det blir så polariserade diskussioner, även på min arbetsplats.) Bra att ni också här på bloggen diskuterar den psykiatriska vården som den ser ut idag. Till dom som hellre vill prata om att bränna ner Konstfack och till dom som kommer med de vanligaste argumenten mot Anna Odells iscensättning har jag dock här några rader.

Till Anna Odells försvar, från en skötare

1. Projektet kostade inte extra, poliserna skulle varit i tjänst med sina bilar ändå. Sjukvården hade också öppet
2. Det ingår i våra uppgifter som skötare att se till så att andra oroliga patienter skyddas, när någon blir desperat och högljudd (om hon nu var det!)
3. Att bälta någon är SISTA UTVÄGEN i nödläge, först försöker man lösa problemet och höra varför någon är så desperat att denne är på väg att skada sig själv eller andra. Det mesta går då att lösa. Men OM vi måste bälta gör vi det. Patienten blir inte nöjd efteråt av att ha fått slagits hur som helst i sin ilska. Bältning är svårt men ingår i jobbet. Därför är det inte synd om personalen på st:Göran. Jag jobbar inte inom psykiatrin för att JAG vill vara snäll. Jag jobbar för att jag vill att patienterna ska börja må bättre. Och det är inte mina känslor som står i fokus. Däremot är det dialogen.
4. Hur kunde det läcka ut? Vi har sekretess och den borde väl gälla även här. Hon var ändå inskriven som patient. Det som hänt måste väl journalförts?
5. Hur kan man diskutera om det är konst eller inte? Det är snarare en fråga om hurvida det är bra konst eller inte. Men det kan ingen bedöma ännu. Verket ej färdigt.
6. Om hon var ute efter att provocera eller bli känd hade hon haft en presskonferens nu, en hemsida, och ridit på vågen
7. Hur kan man tro att man redan nu vet vad iscensättningen handlar om, utifrån vaga medieuppgifter baserade på en arg överläkare, som dessutom gillar rampljuset?
8. Tänk om nyttan överstiger priset hon och alla inblandade mentalt betalat?
9. Överbeläggning är det hela tiden inom slutenvården. Även utan en Anna Odell. Detta pekar på ett problem som måste lösas så det blir vård och inte förvaring. Ofta inskrivna patienter behöver bättre livsvillkor, tex bättre ekonomi och möjlighet att arbeta utifrån vad man klarar. Då minskar trycket och hospitalisering och hopplöshet motverkas.
10. Nyansera er. Tänk om Anna Odell har mer att komma med än ni anar.
11. Att man kräver Annas ursäkt… Senast för en vecka sedan fick jag en ursäkt av en patient som spottat på mig i sin besvikelse. Det är inte ovanligt att man får ursäkter i efterhand. Men att argt kräva andras ursäkter är något helt annat. Då är man rejält kränkt. Jag förstår inte hur man kan bli så personligt kränkt, särskillt inte om man inte ens var där när det hände.

Jag trivs att arbeta inom psykiatrin. Det är sorgligt att läsa om andras negativa erfarenheter. Jag vet att dom existerar. Och det är hemskt. Jag ser dock främst ett enormt engagemang. Ser relationer mellan patienter och personal som verkligen bidrar till återhämtning. Hjälp ges även på ett praktiskt plan. Att komma ihåg att betala hyran i en krissitiation eller när man är psykotisk är t ex kanske inte enkelt. Vi påminner. LPT? Vi följer med till banken. Men inte heller vi är perfekta. Så klart behöver vi och andra enheter granskas så vi och organisationen kan bli bättre!

Hälsningar från en skötare (som väljer att vara anonym eftersom det blir så polariserade diskussioner, även på min arbetsplats.)

]]> Av: Ted Derwinger http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-109229 Ted Derwinger Mon, 16 Feb 2009 09:50:11 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-109229 Nu har Konstfack som institution kommit i centrum. AO framträder och vill ha kontakt med de människor, som på något sätt ingrepp eller engagerade sig kvällen den 21 januari då hon "krisade" på Liljeholmsbron. Jag tycker att hon öppet skulle bett alla !! som "dragits in i detta " om ursäkt, även personal och patienter på St Göran. Detta är "nutid" och AO avser att senare i vår "ställa ut" resultatet av sitt "projekt". Ingela Lind menar, om jag förstått det rätt att man bara ska bedöma verket i sig, huruvida det är konst eller har kvaliteter av "konst" och bortse från tillkomsthistoria och person. Vi lever i en omstörtande tid och jag undrar om det är möjligt att frigöra något ur dess sammanhang, för att bedöma. IL refererar själv till konsthistorien och menar att indirekt att allting ses och kan ses mot något slags bakgrund, i ett vidare perspektiv än själva det avgränsade föremålet. Inte nog med detta, utan en video visas på en konstmässa. ( Nu är skärmen nersläkt av någon anledning som är obegriplig!) En maskerad man sprayar ner en tunnelbanevagn som är i trafik. Det sitter andra passagerar i vagnen. Av någon okänd anledning slår han sönder en ruta i vagne och ålar sig ut på perrongen. Kanske har passagerare ingripit och han flyr på detta sätt? Det är möjligt att samma maskerade man ger sig på väggarna i någon T-banestation. Det finns en parallell till AO i detta handlande. Den att människor som befunnits sig på en viss plats en viss tid dras in i ett skeende, som inte lämnar dem oberörda. Det är knappast troligt att de löser sig ur detta känslomässigt genom att tänka att alla har rätt att uttrycka sig eller att konsten är fri och gränsöverskridande. I det senare fallet är det en filmare som dokumenterar detta och det är troligen den maskerade mannens poäng att hans handling ska bli bevard och synliggjord. Det är inte säkert att den maskerade haft någon avsikt att "skapa konst". Man kan tolka hans handlande som allt annat tolkas, att alla samhällen skapar också något destruktivt, destruktiva människor som ingen bryr sig om. Jag har tidigare varit inne på att konsten i sig mer är ett steg mot att rikta uppmärksamhet på personen. Den maskerade mannen har blivit synlig och för honom förhöjer det kanske känslan av att vara anonym. AO har med sitt handlande klivit ut i det offentliga som person och får nu leva med det. Det kan slå helt fel, att hon aldrig kan få något hon skapat med konstnärlig ambition bedömt utan att hennes handlande på Liljeholmsbron finns med. Men till saken nu. Jag hörde idag enn intervju med Rektor för Konstfack. Det hade tidigare framkommit att man för samtal inom institutionen också med eleverna i politiska, etiska och estetiska frågor. Vad som nu är nytt är att dessa samtal utgått just från nämnda verk, det av examinator godkänt, om "vandaliseringen " av en T.banevagn. Någonstans i minnet finns bildsekvenser av något liknande. Ungdomar som tar sig in i en vagn som inte är i trafik och ensamma agerar framför kameran. Jag undrar om de blev gripna för skadegörelse, att de indentifterades ? Det är möjligt att den maskerade mannen har ett annat syfte. I intervjun säger nu Rektor (min tolkning) att eleven som vill använda denna video i sitt examensarbete, inte för handledaren/examinatorn? redovisat detta i projekt beskriv - ningen. Det är ett nytt inslag om vilket han inte vill avslöja sina källor och detta accepterade handledaren, Konstfack. Man talar om konstens rätt att pröva "gränserna". "Man" är i detta fall de som ser sig själva som "konstens företrädare". Idag är det antagligen självklart att en handledare ska ha full insyn i ett elevprojekt typ examens arbete, att de är egentligen Konstfacks sätt att kvalitetssäkra elevarbete. Där efter har allmänheten möjlighet att se dessa arbeten och tolka utifrån olika utgångspunkter. Om det nu fanns en tvåårig erfarenhet i grunden ännu "levande" eller uppväckt av en slump, att den tidigare eleven med sin video visar den i ett annat sammanhang, utanför Konstfacks räckvidd. Så följer frågan om handledaren var införstådd med AO:s sätt att med denna hennes metod ha en utgångspunkt för sitt examens arbete. Det ser ut att utveckla sig till en förtroende fråga för Konstfack som institution. Rektot upprepade i radiointervjun att "man inte äger sina elever", i min tolkning "att man inte kan bestämma hur de ska tänka eller ta ansvar för deras handlingar", men mellan handledare och eölev bör vara en process, som hjälpre eleven att komma på "rätt väg" om inte blir han inte godkänd. Ingen elev kan tvinga en handledare/examinator att godkänna honom/henne!? Nu har Konstfack som institution kommit i centrum. AO framträder och vill ha kontakt med de människor, som på något sätt ingrepp eller engagerade sig kvällen den 21 januari då hon ”krisade” på Liljeholmsbron. Jag tycker att hon öppet skulle bett alla !! som ”dragits in i detta ” om ursäkt, även personal och patienter på St Göran. Detta är ”nutid” och AO avser att senare i vår ”ställa ut” resultatet av sitt ”projekt”. Ingela Lind menar, om jag förstått det rätt att man bara ska bedöma verket i sig, huruvida det är konst eller har kvaliteter av ”konst” och bortse från tillkomsthistoria och person. Vi lever i en omstörtande tid och jag undrar om det är möjligt att frigöra något ur dess sammanhang, för att bedöma. IL refererar själv till konsthistorien och menar att indirekt att allting ses och kan ses mot något slags bakgrund, i ett vidare perspektiv än själva det avgränsade föremålet. Inte nog med detta, utan en video visas på en konstmässa. ( Nu är skärmen nersläkt av någon anledning som är obegriplig!) En maskerad man sprayar ner en tunnelbanevagn som är i trafik. Det sitter andra passagerar i vagnen. Av någon okänd anledning slår han sönder en ruta i vagne och ålar sig ut på perrongen. Kanske har passagerare ingripit och han flyr på detta sätt? Det är möjligt att samma maskerade man ger sig på väggarna i någon T-banestation. Det finns en parallell till AO i detta handlande. Den att människor som befunnits sig på en viss plats en viss tid dras in i ett skeende, som inte lämnar dem oberörda. Det är knappast troligt att de löser sig ur detta känslomässigt genom att tänka att alla har rätt att uttrycka sig eller att konsten är fri och gränsöverskridande. I det senare fallet är det en filmare som dokumenterar detta och det är troligen den maskerade mannens poäng att hans handling ska bli bevard och synliggjord. Det är inte säkert att
den maskerade haft någon avsikt att ”skapa konst”. Man kan tolka hans handlande som allt annat tolkas, att alla samhällen skapar också något destruktivt, destruktiva människor som ingen bryr sig om. Jag har tidigare varit inne på att konsten i sig mer är ett steg mot att rikta uppmärksamhet på personen. Den maskerade mannen har blivit synlig och för honom förhöjer det kanske känslan av att vara anonym. AO har med sitt handlande klivit ut i det offentliga som person och får nu leva med det. Det kan slå helt fel, att hon aldrig kan få något hon skapat med konstnärlig ambition bedömt utan att hennes handlande på Liljeholmsbron finns med. Men till saken nu. Jag hörde idag enn intervju med Rektor för Konstfack. Det hade tidigare framkommit att man för samtal inom institutionen också med eleverna i politiska, etiska och estetiska frågor. Vad som nu är nytt är att dessa samtal utgått just från nämnda verk, det av examinator godkänt, om ”vandaliseringen ” av en T.banevagn. Någonstans i minnet finns bildsekvenser av något liknande. Ungdomar som tar sig in i en vagn som inte är i trafik och ensamma agerar framför kameran. Jag undrar om de blev gripna för skadegörelse, att de indentifterades ?
Det är möjligt att den maskerade mannen har ett annat syfte. I intervjun säger nu Rektor (min tolkning) att eleven som vill använda denna video i sitt examensarbete, inte för handledaren/examinatorn? redovisat detta i projekt beskriv – ningen. Det är ett nytt inslag om vilket han inte vill avslöja sina källor och detta accepterade handledaren, Konstfack. Man talar om konstens rätt att pröva ”gränserna”. ”Man” är i detta fall de som ser sig själva som ”konstens företrädare”.
Idag är det antagligen självklart att en handledare ska ha full insyn i ett elevprojekt typ examens arbete, att de är egentligen Konstfacks sätt att kvalitetssäkra elevarbete. Där efter har allmänheten möjlighet att se dessa arbeten och tolka utifrån olika utgångspunkter. Om det nu fanns en tvåårig erfarenhet i grunden ännu ”levande” eller uppväckt av en slump, att den tidigare eleven med sin video visar den i ett annat sammanhang, utanför Konstfacks räckvidd. Så följer frågan om handledaren var införstådd med AO:s sätt att med denna hennes metod ha en utgångspunkt för sitt examens arbete. Det ser ut att utveckla sig till en förtroende fråga för Konstfack som institution. Rektot upprepade i radiointervjun att ”man inte äger sina elever”, i min tolkning ”att man inte kan bestämma hur de ska tänka eller ta ansvar för deras handlingar”, men mellan handledare och eölev bör vara en process, som hjälpre eleven att komma på ”rätt väg” om inte blir han inte godkänd. Ingen elev kan tvinga en handledare/examinator att godkänna honom/henne!?

]]> Av: Ted Derwinger http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108894 Ted Derwinger Mon, 09 Feb 2009 09:52:35 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108894 Jag har skrivit två artiklar tidigare. Den första med avsiket att ringa in "konstbegreppet"...att det är betraktaren ensam som avgör om en företeelse, ett objekt är konst eller inte. Det behövs inga öppna kriterier i mening att människor kan övertyga varandra om att något är "konst". Den moderna tanken är att varje människa kan uttrycka sig fritt men att det därmed inte är konst som skapas. Det andra inlägget handlade om "moral" och om det i "konstens namn" ger någon en moralisk rätt att kränka någon annan, genom att uppträda bedrägligt. Skulle det finnas några syften som är så angelägna att "en kränkning" kan godkännas? Vi har ett samhälle som utvecklas på alla plan, också moraliskt i betydelsen att föreställningar om "rätt och fel" omprövas över tid. Det finns också sk tabun...det som i samhället är förbjudet ...på det plan att det upplevs så stark...om ett barn utsätt för ett sexuellt övergrepp...men det kan vara svårt att precis sätta fingret på vad som är tabu...det är kanske lättare att se detta i jämförelse med andra kulturer...det är tabu att stena en kvinna till döds ioch jag är tveksam till att undersöka detta rent empiriskt...Men ..nu äntligen har Konstfacks ledning trätt fram med en skrivelse med många namnunderskrifter. Det får ses som ett dokument man haft god tid att sätta samman och väga varje mening. Det allmänheten väntat på är att se hur ledningen skulle förhålla sig till AO:s metod att undersöka "sin verklighet". Om man nu på insitutionen, eller är Konstfack en skola, regelbundet för samtal i politiska, etiska och estetiska frågor borde det också gälla AO:s agerande. Men det svarar man inte på, vad jag kan utläsa. Man stöttar henne mot "mediadrevet" och väntar i övrigt till dess hennes "resultat" visas på elevutställningen. Det verkar som om henne faktiska handlande på St Görans Psykmottagning ska bedömas efter hennes "redovisning", att det var OK om resultatet kan upphöjas till konst. Jag tycker inte det är försvarbart. Det finns nu några andra frågor som väntar på svar. Först...var ledningen eller någon i ledningen informerad om vad AO hade för forskningsprojekt? Finns hennes syfte och metod dokumenterat och godkänt av en handledare. Det är rimligt att tänka sig då elevutställningen är så avgörande viktigt för de studerandes framtid...att skolan har insyn i varje elevs avsikter...i syfte att stödja. Nästa fråga... har AO sökt handledning ...i t.ex utformingen av själva syftet...om nu utställningen blir av bör jag ha haft möjlighet att läsa hennes syfte innan jag ser hennes resultat...i vår bedömning är detta en process i två steg (minst) ...AO vill undersöka sin föreställning om verkligheten...och sedan redovisa ...formen är elevarbeten och inte konst...Den sista frågan...gagnar ledningens svar Konstfack som institution..? Jag är tveksam...det är begripligt att lärarna/ledningen stöder AO personligen...samtidigt som hennes handlande skakat hela systemet...institutionen...inte bara alla andra elever och näringsliv med intresse i och för Konstfack...om AO inte klargjort sina syften...dokumenterat dem...och öppet resonerat om sin metod med ledningsanvariga...borde ledningen tagit avstånd från hennes agerande ... nu kommer alla andra sista år elever som jobbar på sin avslutande elevutställning i skuggan av AO. Är det rätt eller fel? /TD Jag har skrivit två artiklar tidigare. Den första med avsiket att ringa in ”konstbegreppet”…att det är betraktaren ensam som avgör om en företeelse, ett objekt är konst eller inte. Det behövs inga öppna kriterier i mening att människor kan övertyga varandra om att något är ”konst”. Den moderna tanken är att varje människa kan uttrycka sig fritt men att det därmed inte är konst som skapas. Det andra inlägget handlade om ”moral” och om det i ”konstens namn” ger någon en moralisk rätt att kränka någon annan, genom att
uppträda bedrägligt. Skulle det finnas några syften som är så angelägna att ”en kränkning” kan godkännas? Vi har ett samhälle som utvecklas på alla plan, också moraliskt i betydelsen att föreställningar om ”rätt och fel” omprövas över tid. Det finns också sk tabun…det som i samhället är förbjudet …på det plan att det upplevs så stark…om ett barn utsätt för ett sexuellt övergrepp…men det kan vara svårt att precis sätta fingret på vad som är tabu…det är kanske lättare att se detta i jämförelse med andra kulturer…det är tabu att stena en kvinna till döds ioch jag är tveksam till att undersöka detta rent empiriskt…Men ..nu äntligen har Konstfacks ledning trätt fram med en skrivelse med många
namnunderskrifter. Det får ses som ett dokument man haft god tid att sätta samman och väga varje mening. Det allmänheten väntat på är att se hur ledningen skulle förhålla sig till AO:s metod att undersöka ”sin verklighet”. Om man nu på insitutionen, eller är Konstfack en skola, regelbundet för samtal i politiska, etiska och estetiska frågor borde det också gälla AO:s agerande. Men det svarar man inte på, vad jag kan utläsa. Man stöttar henne mot ”mediadrevet”
och väntar i övrigt till dess hennes ”resultat” visas på elevutställningen. Det verkar som om henne faktiska handlande på St Görans Psykmottagning ska bedömas efter hennes ”redovisning”, att det var OK om resultatet kan upphöjas till konst. Jag tycker inte det är försvarbart. Det finns nu några andra frågor som väntar på svar. Först…var ledningen eller någon i ledningen informerad om vad AO hade för forskningsprojekt? Finns hennes syfte och metod dokumenterat och godkänt av en handledare. Det är rimligt att tänka sig då elevutställningen är så avgörande viktigt för de studerandes framtid…att skolan har insyn i varje elevs avsikter…i syfte att stödja. Nästa fråga… har AO sökt handledning …i t.ex utformingen av själva syftet…om nu utställningen blir av bör jag ha haft möjlighet att läsa hennes syfte innan jag ser hennes resultat…i vår bedömning är detta en process i två steg (minst) …AO vill undersöka sin föreställning om verkligheten…och sedan redovisa …formen är elevarbeten och inte konst…Den sista frågan…gagnar ledningens svar Konstfack som institution..? Jag är tveksam…det är begripligt att lärarna/ledningen stöder AO
personligen…samtidigt som hennes handlande skakat hela systemet…institutionen…inte bara alla andra elever och näringsliv med intresse i och för Konstfack…om AO inte klargjort sina syften…dokumenterat dem…och öppet resonerat om sin metod med ledningsanvariga…borde ledningen tagit avstånd från hennes agerande … nu kommer alla andra sista år elever som jobbar på sin avslutande elevutställning i skuggan av AO. Är det rätt eller fel? /TD

]]> Av: Jonas Mosskin» Blog Archive » Vår rätt att leka psyksjuka, del 3 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108841 Jonas Mosskin» Blog Archive » Vår rätt att leka psyksjuka, del 3 Sun, 08 Feb 2009 23:46:42 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108841 [...] av mediedrevet kring Anna Odells konstprojekt. Jag har tidigare kommenterat händelsen här och sedan här. Det är bra att Konstfack själv förklarar sina ståndpunkter. Jag har tidigare klagat på [...] [...] av mediedrevet kring Anna Odells konstprojekt. Jag har tidigare kommenterat händelsen här och sedan här. Det är bra att Konstfack själv förklarar sina ståndpunkter. Jag har tidigare klagat på [...]

]]> Av: Ted Derwinger http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108202 Ted Derwinger Sat, 31 Jan 2009 14:44:46 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108202 ..jag skrev tidigare...om konstbegreppet och både Ingela Lind och Pål Holländer avvaktar själva utställningen i vår...Konstfacks elevutställning...för att säga JA eller NEJ till om det som då visas är KONST eller ej...det tycks mig som om en tyngdpunktsförskjutning ägt rum...från verket på marknaden...utställningen till personen bakom verket......om denna A O 35...Jag har svårt för människor som åberopar olika saker för sitt handlande...jag gör det i Guds namn...(anfaller ett annat land) ..eller i rättvisans namn...( avskaffar rättsstaten eller i frihetens namn...nationens namn...lagens namn...demokratins namn...det är då något man gömmer sig bakom för att maskera andra motiv...så också med konsten...inte ens klottrarna gömmer sig bakom konsten...för dem handlar det om något annat...en plats i samhället...ett utrymme att finnas till på...ett offentligt rum att uttrycka sig i...ett språk som kräver vissa koder... Alla handlingar vi utför är synliga i ett moraliskt ljus...och det vi inte gör...rätt eller fel...den unga människa som är beredd att hoppa från en bro...har rätt att hoppa...men bör då inte tveka och göra det innan någon ingriper...men handlar fel...då hon gör det...överlåter åt andra att ta hand om henne som död...lämnar människor hon kände med denna sorg efetr henne...eller andra med en skuld de aldrig kan sona...Polisen som ingriper och "stoppar henne" handlar rätt...hade de inte gjort det hade samhället reagerat...precis som ..när en man som hängt sig i sin cell inte togs ner omedelbart och att man inte satt igång upplivningsförsök...vi utgår från den etik läkarna företräder ..den att rädda livet på den som är sjuk eller i annat behov..jag tycker AO ska ha rätt att uttrycka sig fritt... men nu..utifrån vad som kan ha hänt ...gör hon fel som inte respekterar de människor hon lurar;...sköterskor ...läkare...det är en variant av "Uppdrag granskning"...att via konsten ge sig rätt att "avslöja" psykiatrin......Moral finns alltid på det personliga planet...att leva ett värdigt liv omfattar just det moraliska perspektivet på sina handlingar...ett anständigt liv...jag tycker AO klivit över gränsen för vad som är anständigt...hon kan bara lägga ner sitt examens projekt och be dem hon sårat, kränkt i sin yrkes roll..om ursäkt.../ Ted Derwinger Ps Jag undrar om AO hade klartecken för detta handlande av lärare och ledning för Konstfack .?..eller om det egentligen är ett angrepp på Konstfack...att det inte är psykiatrin utan Konsfack som institution...??Ds ..jag skrev tidigare…om konstbegreppet och både Ingela Lind och Pål Holländer avvaktar själva utställningen i vår…Konstfacks elevutställning…för att säga JA eller NEJ till om det som då visas är KONST eller ej…det tycks mig som om en tyngdpunktsförskjutning ägt rum…från verket på marknaden…utställningen till personen bakom verket……om denna A O 35…Jag har svårt för människor som åberopar olika saker för sitt handlande…jag gör det i Guds namn…(anfaller ett annat land) ..eller i rättvisans namn…( avskaffar rättsstaten eller i frihetens namn…nationens namn…lagens namn…demokratins namn…det är då något man gömmer sig bakom för att maskera andra motiv…så också med konsten…inte ens klottrarna gömmer sig bakom konsten…för dem handlar det om något annat…en plats i samhället…ett utrymme att finnas till på…ett offentligt rum att uttrycka sig i…ett språk som kräver vissa koder…
Alla handlingar vi utför är synliga i ett moraliskt ljus…och det vi inte gör…rätt eller fel…den unga människa som är beredd att hoppa från en bro…har rätt att hoppa…men bör då inte tveka och göra det innan någon ingriper…men handlar fel…då hon gör det…överlåter åt andra att ta hand om henne som död…lämnar människor hon kände med denna sorg efetr henne…eller andra med en skuld de aldrig kan sona…Polisen som ingriper och ”stoppar henne” handlar rätt…hade de inte gjort det hade samhället reagerat…precis som ..när en man som hängt sig i sin cell inte togs ner omedelbart och att man inte satt igång upplivningsförsök…vi utgår från den etik läkarna företräder ..den att rädda livet på den som är sjuk eller i annat behov..jag tycker AO ska ha rätt att uttrycka sig fritt… men nu..utifrån vad som kan ha hänt …gör hon fel som inte respekterar de människor hon lurar;…sköterskor …läkare…det är en variant av ”Uppdrag granskning”…att via konsten ge sig rätt att ”avslöja” psykiatrin……Moral finns alltid på det personliga planet…att leva ett värdigt liv omfattar just det moraliska perspektivet på sina handlingar…ett anständigt liv…jag tycker AO klivit över gränsen för vad som är anständigt…hon kan bara lägga ner sitt examens projekt och be dem hon sårat, kränkt i sin yrkes roll..om ursäkt…/ Ted Derwinger
Ps Jag undrar om AO hade klartecken för detta handlande av lärare och ledning för Konstfack .?..eller om det egentligen är ett angrepp på Konstfack…att det inte är psykiatrin utan Konsfack som institution…??Ds

]]> Av: Mosskin http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108181 Mosskin Sat, 31 Jan 2009 11:01:03 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108181 Kul med alla kommentarer. Har inga nya tankar för tillfället, men fortsätt tyck och tänk. Kul med alla kommentarer. Har inga nya tankar för tillfället, men fortsätt tyck och tänk.

]]> Av: Ted Derwinger http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108162 Ted Derwinger Fri, 30 Jan 2009 21:49:48 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108162 att formulera en tanke... så nu om konsten...under vårt medvetna liv har vi att själva förhålla oss till den omgivande verkligheten...jag menar att denna verklighet ytterst är subjektiv..och att arenan är tankarna i ditt medvetande...Språket är i grunden abstrakt och räcker knappast till för att fånga eller beskriva "verkligheten som ett objektivt projekt".. samtiden och "nuet" är ogripbara...och samtidigt ett slags kuliss mot vilket människan framträder...konsten är det vida begrepp inom vilken människan kan pröva och söka sina uttryck ....det har alltid funnits de som önskat "ordning och treda"...och de som önskat bryta ner och hitta andra förhållningssätt...alla skapelseberättelser är berättelsens form att skapa en viss ordning...i tid och rum...också varje människa har en slags berättelse...den i sig kan anknyta till ovan..att över tid ompröva sitt förhållande till verkligheten.../ upplevd tillvaro...Stora värdesystem har raserats, torpederats språkliga begrepp som var väl grundade har lösts upp...att tala om rättvisa...kärlek...familj..och framtid...skapar ett slags ekokänsla...det "moderna" blev postmodernt...och vad som kommer sedan vet inte inte nu...annat än att "sedan" redan är...så en flicka som går sista året av 5 på Konstfack planerar en aktion...ställer sig på en bro...med uttrycket att hoppa och ta livet av sig...(vem ringde om detta...en medhjälpare...hon själv en förbipasserande ?) Polisen kommer och tar ner henne...vad som sedan händer vet vi inte...bara de som var med kan berätta hur de uppfattat situationen...i polisbilen..på St Görans psyk.klinik...hade det varit på riktigt ..hade det varit bra jobbat ...samhället kan lösa problem..och rädda liv...MEN alla utan de "införstådda"..alltså de som medverkade vetande att det var ett påhitt...I det Postmoderna samhället...är konstbegreppet flytande..varje enskild människa får själv avgöra vad hon tycker är "konst" ...enligt mig är det bara betraktaren som kan göra det...ta personlig ställning utifrån egna uppfattningar eller kriterier...att utge sig för att vara konstnär....i tron att man därmed "skapar konst" är absurt...det avgörs på marknaden... Det som nu utspelats på St Göran..kan inte kallas "marknaden"...en elevutställning i vår bestämmer det... de som ser den utställningen ...om den nu blir av...kommer att vara påverkade av det som utspelats.. i den mediala belysningen...för det räcker väl inte med att få ställa ut..för att det ska kallas konst...kanske ändå ..kommer vi inte undan ett slags kriterier...Jag tycker det luktar lite beräknade spekulation...att den insatta gruppen hade olika tänkbara scenarier...vem tog kontakt med media och fick media att agera... media är i detta fall medspelare, medskapare troligen...Ingela Lind och Pål Holländer är kanske ombedda att medverka...Konstfacks ledning skulle ta med sig "sista årskursen" till Konstakademien och se Rune Jansson, Olle Bauman och Jim Axén...det borde där finnas en möjlighet att hitta en utgångspunkt där för att tala om konsten idag !!.. det levande subjektets kamp att finna sitt uttryck.. att formulera en tanke… så nu om konsten…under vårt medvetna liv har vi att själva förhålla oss till den omgivande verkligheten…jag menar att denna verklighet ytterst är subjektiv..och att arenan är tankarna i ditt medvetande…Språket är i grunden abstrakt och räcker knappast till för att fånga eller beskriva ”verkligheten som ett objektivt projekt”.. samtiden och ”nuet” är ogripbara…och samtidigt ett slags kuliss mot vilket människan framträder…konsten är det vida begrepp inom vilken människan kan pröva och söka sina uttryck ….det har alltid funnits de som önskat ”ordning och treda”…och de som önskat bryta ner och hitta andra förhållningssätt…alla skapelseberättelser är berättelsens form att skapa en viss ordning…i tid och rum…också varje människa har en slags berättelse…den i sig kan anknyta till ovan..att över tid ompröva sitt förhållande till verkligheten…/ upplevd tillvaro…Stora värdesystem har raserats, torpederats språkliga begrepp som var väl grundade har lösts upp…att tala om rättvisa…kärlek…familj..och framtid…skapar ett slags ekokänsla…det ”moderna” blev postmodernt…och vad som kommer sedan vet inte inte nu…annat än att ”sedan” redan är…så en flicka som går sista året av 5 på Konstfack planerar en aktion…ställer sig på en bro…med uttrycket att hoppa och ta livet av sig…(vem ringde om detta…en medhjälpare…hon själv en förbipasserande ?) Polisen kommer och tar ner henne…vad som sedan händer vet vi inte…bara de som var med kan berätta hur de uppfattat situationen…i polisbilen..på St Görans psyk.klinik…hade det varit på riktigt ..hade det varit bra jobbat …samhället kan lösa problem..och rädda liv…MEN alla utan de ”införstådda”..alltså de som medverkade vetande att det var ett påhitt…I det Postmoderna samhället…är konstbegreppet flytande..varje enskild människa får själv avgöra vad hon tycker är ”konst” …enligt mig är det bara betraktaren som kan göra det…ta personlig ställning utifrån egna uppfattningar eller kriterier…att utge sig för att vara konstnär….i tron att man därmed ”skapar konst” är absurt…det avgörs på marknaden…
Det som nu utspelats på St Göran..kan inte kallas ”marknaden”…en elevutställning i vår bestämmer det… de som ser den utställningen …om den nu blir av…kommer att vara påverkade av det som utspelats.. i den mediala belysningen…för det räcker väl inte med att få ställa ut..för att det ska kallas konst…kanske ändå ..kommer vi inte undan ett slags kriterier…Jag tycker det luktar lite beräknade spekulation…att den insatta gruppen hade olika tänkbara scenarier…vem tog kontakt med media och fick media att agera… media är i detta fall medspelare, medskapare troligen…Ingela Lind och Pål Holländer är kanske ombedda att medverka…Konstfacks ledning skulle ta med sig ”sista årskursen” till Konstakademien och se Rune Jansson, Olle Bauman och Jim Axén…det borde där finnas en möjlighet att hitta en utgångspunkt där för att tala om konsten idag !!..
det levande subjektets kamp att finna sitt uttryck..

]]> Av: joar http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108161 joar Fri, 30 Jan 2009 20:49:57 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108161 Klyschor om att öppna upp pyskiatrins ”slutna rum” är missvisande idag, när mängder av brukare skriver böcker och bloggar om sina erfarenheter av psykiatrin. Folk kan få ut sina journaler och berätta vad de vill, enbart personalen är underkastad sekretess, vilket jag tycker är helt oundgängligt. Att höra brukarnas röster är enormt viktigt – hur upplevs en ”bältning” och tvångsmedicinering när man är livädd i ett inre kaos? Hur det känns att råka ut för samma behandling när man bara spelar psykiskt sjuk är dock för mig helt ointressant. För att återknyta till konstspåret så tycker jag det är ofruktbart att diskutera om detta ”är konst” eller ej. Etiskt finns ju flera starka kontraargument mot aktionen (resurser, förtroende, etc. etc.) och för att väga upp det krävs således starka proargument; exempelvis om det kan kanaliseras till stora estetiska värden eller väcka en debatt som i sig kan ha goda konsekvenser. Jag tror nog att det senare är det enda rimliga försvaret, vi får väl se om det håller… Det verkar ju hur som helst ha väckt sympati hos ganska många för psykiatrin, den så förtalade (men håller med Nyman om att den inte är så hemsk som man kan tro). Klyschor om att öppna upp pyskiatrins ”slutna rum” är missvisande idag, när mängder av brukare skriver böcker och bloggar om sina erfarenheter av psykiatrin. Folk kan få ut sina journaler och berätta vad de vill, enbart personalen är underkastad sekretess, vilket jag tycker är helt oundgängligt. Att höra brukarnas röster är enormt viktigt – hur upplevs en ”bältning” och tvångsmedicinering när man är livädd i ett inre kaos? Hur det känns att råka ut för samma behandling när man bara spelar psykiskt sjuk är dock för mig helt ointressant.

För att återknyta till konstspåret så tycker jag det är ofruktbart att diskutera om detta ”är konst” eller ej. Etiskt finns ju flera starka kontraargument mot aktionen (resurser, förtroende, etc. etc.) och för att väga upp det krävs således starka proargument; exempelvis om det kan kanaliseras till stora estetiska värden eller väcka en debatt som i sig kan ha goda konsekvenser. Jag tror nog att det senare är det enda rimliga försvaret, vi får väl se om det håller… Det verkar ju hur som helst ha väckt sympati hos ganska många för psykiatrin, den så förtalade (men håller med Nyman om att den inte är så hemsk som man kan tro).

]]> Av: joar http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/comment-page-1/#comment-108160 joar Fri, 30 Jan 2009 20:49:26 +0000 http://mosskin.se/2009/01/30/var-ratt-att-leka-psyksjuka-uppfoljning/#comment-108160 Blir många olika frågor på samma gång här… Även om jag håller med Thomas L i många stycken, vill jag ändå invända mot en del, utifrån erfarenheter som skötare och numera läkare inom bl.a. akutpsykiatri. När man talar om att Odell har tagit viktiga vårdresurser syftar nog de flesta inte på att man skulle ha kunnat bälta x antal andra oskyldiga stackare istället för henne, utan på att sådana tvångsåtgärder kräver mängder av personal, som ju annars skulle ägna sig åt stöd samtal och vård av patienter utan tvång (vilket var min vardag som skötare på St Göran i 99.9% av fallen). Kan heller inte se på vilket sätt Odells aktion skulle ha uppmärksammat de brister som finns i svensk psykiatri? Jonas citerade i sitt förra blogginlägg ett utdrag ur en text hon själv skrivit, varav egentligen endast framgick att hon inte alls tänkt igenom vad hon vill ha sagt. Blir många olika frågor på samma gång här… Även om jag håller med Thomas L i många stycken, vill jag ändå invända mot en del, utifrån erfarenheter som skötare och numera läkare inom bl.a. akutpsykiatri. När man talar om att Odell har tagit viktiga vårdresurser syftar nog de flesta inte på att man skulle ha kunnat bälta x antal andra oskyldiga stackare istället för henne, utan på att sådana tvångsåtgärder kräver mängder av personal, som ju annars skulle ägna sig åt stöd samtal och vård av patienter utan tvång (vilket var min vardag som skötare på St Göran i 99.9% av fallen).

Kan heller inte se på vilket sätt Odells aktion skulle ha uppmärksammat de brister som finns i svensk psykiatri? Jonas citerade i sitt förra blogginlägg ett utdrag ur en text hon själv skrivit, varav egentligen endast framgick att hon inte alls tänkt igenom vad hon vill ha sagt.

]]>