Kommentarer till Psykoterapiinstitutet läggs ned

Av: Mosskin

Mosskin — Thu, 19 Feb 2009 14:17:37 +0000

Jag håller helt med. jag ogillar antingen eller tänkandet som tycks vara utbrett på KI.

Av: Läkar stud

Läkar stud — Wed, 18 Feb 2009 22:06:29 +0000

Det är viktigt att kunna utsträcka psykoterapeutisk behandling till att omfatta personer med ångest och depression, men det får inte ske på bekostnad av kvalificerad psykoterapi till personer med komplex psykiatrisk problematik såsom personlighetsstörningar, kronisk psykisk sjukdom, multipla störningar och komplexa ångest- och depressionstillstånd (m kronisk sjukdom och/eller i kombination med multipla störningar).
I en metastudie som presenterades i amerikanska läkartidningen (JAMA) i oktober så har man jämfört resultaten av olika terapiformer i en sammanställning av 23 olika studier med 1053 patienter. Psykodynamisk långtidsterapi (minst 1 år) har visat sig ge överlägset bäst resultat för personer med komplex psykiatrisk problematik. Det kan kanske finnas anledning att fortsätta att utveckla psykodynamisk långtidsterapi som terapiform och att öka resurserna så att fler med komplex psykiatrisk problematik kan erbjudas sådan behandling.
Det är tragiskt om den kompetens kring detta som byggts upp under många år inom landstinget, bl a på psykoterapiinstitutet, kastas bort till förmån för en ensdidig satsning på KBT. Utvecklingen borde gå mot terapeuter som behärskar psykodynamisk såväl som kognitiv terapi. Personer med komplex problematik kan behöva den kognitiva delen för att bättre hantera sin vardag samtidigt som den psykodynamiska delen är ett oundgängligt verktyg i att förstå sig själv, och kunna förändras och utvecklas på ett djupare plan.
Hanna Sitter Randén ger i sin bok ”Magiska ögonblick: psykoterapi vid psykoser” exempel på hur ett långsiktigt förändringsarbete, med personer med komplex psykiatrisk problematik, utifrån psykodynamisk grund, kan gestalta sig.

Referenser:
Journal of the American Medical Association
JAMA 2008;300:1544-50
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/300/13/1551
Sitter Randén, Hanna, Natur och kultur, 2005:Magiska ögonblick : psykoterapi vid psykoser

Av: Mosskin

Mosskin — Thu, 05 Feb 2009 23:11:24 +0000

Jag instämmer helt med dig. Fattar inte att det här ska vara så svårt att få enighet kring i psykologi-Sverige. Det borde vara en självklarhet.

Av: Psykiatern

Psykiatern — Thu, 05 Feb 2009 22:44:09 +0000

Du uppmärksammar en viktig händelse i psykoterapisverige. Jag går själv en steg-II på PI, kognitiv inriktning och min bild av händelseförloppet är att ett lite antal personer på KI, inte själva psykoterapiforskare, raskt gjort denna förändring som i praktiken är en kraftig nedbantning av resurserna till psykodymanisk terapiutibldning och forskning.
Även om mitt huvudintresse ligger åt KBT och dess 3:e vågsvarianter så är jag mycket intresserad av att se den forskning på psykodymaniska motsvarigheter som jag är övertygad kommer dyka upp framöver. Om det inte helt kvävs i nedläggningar, policies om att endast anställa och vidareutbilda KBTriktat osv.

Mycket förenklat men enligt mig ändå relevant:
Evidensens gyllene standard är RCT’n. RCT’n kräver homogena patientgrupper. Det blir inte så bra evidens om vi inkluderar de med pågående missbruk, en personlighetsstörning eller liknande i vår depressionsstudie. I många studier är patienter rekryterade via annonser.

Så när jag, som är psykiater inom psykiatrisk öppenvård, träffar en patient är chansen att vederbörande liknar en patient i en KBT studie mycket liten. De patienterna träffar man kanske snarare på vårdcentralen.
Evidens är ett relativt begrepp i mina ögon. Det är naturligtvis självklart att man ska använda den behandling som man tror har störst chans att hjälpa den enskilda patienten. Men vad som ska anses vara beslutsunderlag är inte fullt så enkelt som flest RCT’s eller bäst resultat i ett visst utfallsmått.

Om ändå dynamikerna kunde började forska mer vederhäftigt tidigare…