Kommentarer till Coachernas kravbluff

Av: Jonas Mosskin» Blog Archive » Coacherna: debatt om SVT:s nya dramaserie

Wed, 04 Apr 2012 19:08:36 +0000

[...] för tre år sedan kritiserade jag coachen Elisabeth Gummesson på min blogg och hon svarade den gången. Hon var även med i SVT [...]

Av: Mosskin

Mosskin — Mon, 10 Aug 2009 14:15:09 +0000

Tack Elizabeth för ditt svar. Det jag framför allt ifrågasatte var varför du hela tiden lyfter fram dina egna personliga erfarenheter istället för att hänvisa till forskning, vetenskap eller praxis och beprövad erfarenhet. En av styrkorna med att ha en professionell utbildning som komplement till ”egna erfarenheter” är ju att man kan reflektera kring andra personers upplevelser. Ditt svar och många andra coachers är att jag ska tro på er och era erfarenheter. Hur ska jag kunna göra det när så många lättvindigt påstår floskler som ”de snyter sig ur näsan”?

Av: Elizabeth Gummesson

Elizabeth Gummesson — Sat, 18 Jul 2009 16:58:17 +0000

Bästa Jonas!
Först & främst vill jag rosa dig för ditt sätt att uttrycka en sanning så god som någon; att det inte ska sluta ställas krav, bokstavligen, utan hellre formas till realistiska mål att sträva efter. Få saker ger så stor lycka i arbetet som coach som att se människor uppnå sina mål, våga konfrontera sina rädslor, prestera perfekt just precis när det gäller och växa sig så stora som de själva drömmer om.
”Stänga av kravmaskinen” betyder i mina öron att bli mer medveten om vad vi gör och varför. Lever vi upp till omgivningens förväntningar eller är det vår egen önskan? Kräver folk saker av oss som vi egentligen inte vill ställa upp på? Har vi just orealistiska krav på oss själva som vi aldrig kommer att uppnå, vilket tyvärr ofta följs av att vi straffar oss själva med ännu högre, mer orealistiska krav?

Ingenting av det här är lätt. Det du har läst om i Mitt i Södermalm har tagit mig personligen flera år att arbeta mig igenom. År av insikter, utmaningar, reflektioner, utveckling, pröva sina vingar, misslyckas, pröva igen, och så vidare.
Jag lever i princip ensam med tre barn så livspussel vet jag mycket om, och kravmaskiner ännu mer. Ingen lyckad kombination. Prioritering är guld att lära sig.

I allt arbete jag gör, är stor respekt och ödmjukhet inför andra människors liv, takt, resurser och vilja av allra största vikt. Coaching och personlig utveckling är ingenting man snyter ur näsan och ingenting man tar sig igenom på en kafferast. Det är hårt arbete. Men det kommer att vara värt slitet.

Att sluta utvecklas är att dö en smula, sa någon. Och det är väl ingenting vi strävar efter att göra i förtid. Så gärna framåt, men mot rätt mål och med rätt medel.
Värme / Elizabeth Gummesson

Av: Emil Holmer

Emil Holmer — Fri, 17 Jul 2009 20:33:25 +0000

Ja, det är faktiskt lite småkonstigt att det bästa rådet de kan komma på är kravet ”sluta ställa krav” – är det rätt väg till förändring? Knappast. Hjälp folk att utforska och förstå sina (inre) upplevelser istället. Sluta inte ställa krav, var nyfiken på dem.