Psykologin har ju en tendens att undvika förklaringar som har med kultur att göra. Men sociologer brukar ha lättare för det perspektivet. Kanske är psykologins ställning i Argentina ett utslag av den argentinska kulturen?

Jag gör just nu min fjärde termin på psykologprogrammet i Lund. Denna termin har jag, via ett universitetsutbyte, valt att förlägga just i Buenos Aires. Jag började mina studier här förra veckan på det katolska privatuniversitetet UCA. I nuläget läser jag psykopatologi, organisationspsykologi och socialpsykologi. Mycket av det som beskrivs i artikeln kan jag med enkelhet bekräfta.

Psykologin spelar en STOR roll i detta land, och då framför allt i denna stad. Min första spanskalärare var utbildad psykoanalytiker. Min andra, och nuvarande, spanskalärare går själv till psykolog och hon berättar för mig att så gott som alla hennes vänner går/eller har gått till psykolog. Många utav hennes vänner är även psykologer till yrket. I tunnelbanans tidningsställ finner man bland övriga dagstidningar ett antal olika ”psykologiveckotidningar”. På TV intervjuar man psykologer när frågor som ”varför skräpar invånarna i Buenos Aires ner så mycket?” kommer upp.

Och visst dominerar den dynamiska traditionen. På min första psykopatologilektion refererades det friskt till de traditionella försvarsmekanismerna. Dock berättar mina argentinska klasskamrater att HUR stor tyngd det dynamiska perspektivet ges i klassrummet, beror lite på vilken lärare man har. Jag har fått veta att även systemteoretiska förhållningssätt, såväl i terapi- som i organisationspsykologiska sammanhang är stort här. Vidare är psykodrama en gruppterapiform som, efter vad jag har förstått, är relativt stor i Sydamerika som helhet.

Tyvärr kan jag ännu inte svara på din fråga om ”varför argentinare så ofta går till psykoterapeuter”, men jag hoppas få en större inblick i detta vartefter terminen fortlider. Personligen känns det väldigt spännande att studera psykologi i en stad där psykologin är så framträdande. Visst, man kan kasta paj åt höger och vänster och tycka vad man vill om de psykologiska skolor som dominerar här. T.o.m. jag, som väl anser mig ha en ”läggning” åt det dynamiska hållet, känner att det ibland kan gå till överdrift. Men vad som fascinerar mig är att psykologin i denna stad inte behöver ursäkta sig och slåss för sin plats i samhället – dess plats är redan så självklar och djupt förankrad i de människor som lever här.