Andreas Silva, psykologstuderande, T9 i Uppsala har startat ett nätverk med fokus på arbets- och organisationspsykologi. Cirka 60 personer med, varav en av dem är jag. De flesta i nätverket verkar vara på sina avslutande terminer. Jag är inte helt förtjust i stängda mailinglistor. Det känns lite old school, men vem vet. Aktiviteten på mailinglistan är inte överdrivet hög, vilket är min erfarenhet av stängda mailinglistor. Det verkar bli en träff i Stockholm i april för den som vill träffa uppsalaiter. Andreas inbjudningsbrev kan du nedan. Läs mer
Kategoriarkiv: Okategoriserad
Det är inte lätt att vara anhörig 6
Så, nu är det bevisat. Det är inte lätt att vara anhörig. Sant enligt DN och deras läsare. Jag kan inte låta bli att känna att det är en journalistiskt väl dramatiserad tes som Malin Nordgren och Dagens Nyheter presenterat. Av åtta artiklar fokuserar endast en artikel på förebyggande åtgärder. Det är så lätt att slå sig till ro som journalist när man söker det man vill finna. Det saknas ansatser att beskriva psykiatrin, vårdaren eller läkarens roll. Nordgren sätter inte in de anhörigas berättelser i ett sammanhang. Problematiserar. Det tycker jag är synd. Kia har också bloggat om detta och stämmer in i PK-sången.
Neurodudes om proteser
Bloggänget Neurodudes rapporterar om en kvinna som fått en ny protesarm efter en motorcykelolycka. The Guardian skriver att kvinnan har fått en protes som gör att hon kan känna stimuli på den arm som hon inte längre har. Ett steg på väg mot cyberkroppar tror vissa. Andra invänder och menar att det är långt kvar.
Vad gör mina vänner när jag vill fika?
Skickade sms till 7 vänner i dag på bussen hem från skolan.
Eric, Olof och Jonas svarade att de jobbade. Karin höll på med shopping. Simon kom på fräsig svart cykel efter en timme. Max och Daniel svarade inte. En kompis kändes sig mindre utvald när jag berättade att jag skickat sms till flera. Jag ville träffa alla. Äntligen första vårdagen med en kaffe ute i solen. Att så många faktiskt jobbar måste vara ett tecken på att jag blivit vuxen.
Hjärnans behov av mening
För en tid sedan hade vi hemtenta i neuropsykologi. Som sista fråga fick vi formulera en egen fråga och svara på den. Min fråga handlade om hjärnans behov av mening. Det här svaret är långt ifrån färdigt så kom gärna med kritik eller fler exempel på betydelsen av mening.
När jag läser om hjärnan och oss människor och våra beteenden är det slående hur viktig mening är. Nästan alla experiment och tester illustrerar betydelsen av mening, kontext och sammanhang. Finns det ett mönster i hur vår hjärna organiserar saker kring mening? Hur ser i så fall detta mönster ut? Läs mer
Det är inte lätt att vara anhörig 5
Ytterligare en artikel i DN handlar om anhöriga. Artikeln lyfter fram några olika anhörigprojekt som utvecklats under åren bland andra på Ersta Sköndal. Föreningen Balans, en anhörigförening för manodepressiva, startade 1990 ett projekt med ”Case manager”. Det är en person eller ett team som hjälper den anhörige att få information, råd och stöd i kontakten med psykiatrin. Inte oväntat ledde detta till att den anhörige mådde bättre, upplevde en större mått av kontroll och inte kände sig utlämnad.
Det är inte lätt att vara anhörig 4
DN fortsätter sin serie om anhöriga. När Ullabritts var fyra år gammal drabbades hennes mamma av schizofreni. Mammans sjukdom hölls hemlig. Att det var tabubelagt att prata om schizofreni är inget nytt. Dock känns det underligt att Ullabritt och hennes syskon inte själva pratade om mammans sjukdom. Jag funderar på om det har skett en förändring från tidigare generationer. Idag tror jag att de flesta syskon i en drabbad familj skulle prata om sin mammas sjukdom. Men kvar återstår ett tabu att prata om schizofreni visavi samhället i stort.
Bra föredragsreferat
Erik Stattin har varit på ett föredrag med den amerikanske deckarförfattaren George P Pelecanos. Läs hans kärnfulla referat.
Det är inte lätt att vara anhörig 3
DN fortsätter berätta den ena dystra historien efter den andra om hur anhöriga behandlas inom psykvården. Eva smugglade ut dottern varje vecka från tvångsintagningen för att hon skulle komma till en privat terapeut. Elin berättar om skuldkänslor och om dottern som tog livet av sig efter många år av misslyckad behandling.
På min fråga om hur illa ställt det är inom psykvården, fick jag ett långt svar av Susanne Flyborg som jobbat inom psykiatrisk verksamhet i tjugo år. Läs hennes svar.
Hycklarvänstern
Många har bloggat om Wiehe och Kuba. Värt att lyfta fram är Björn Pedersen om Wiehes värderelativism och Gröna lyktan om Kuba och vänsterns fastvuxna världbild. Läs även Erik Gustavssons halvneutrala inlägg och Johan Norbergs briljanta men väl polemiska kommentar. Men jag kan inte hålla mig från att säga några ord.
Hycklarvänstern tror att konspiration USA styr och ställer allt i världen. De tror att amerikanska bolag regerar enväldigt. Alla som motarbetar USA är gott och riktigt. Mikael Wiehe firar den kubanska revolutionen från 1959 genom att sjunga en sång för friheten på en stödgala för den kubanska revolutionen. Om jag var en kubansk politisk fånge, eller en arbetslös kuban i Havannas slumkvarter skulle jag ha svårt att förstå Wiehes och hycklarvänsterns lovsång till Kubas revolution för snart femtio år sedan.
Wiehe har tidigare skrivit i Sydsvenska Dagbladet och medverkat i Studio Ett där han försökt förklara sin syn på Kuba. I DN viker ha ut texten ytterligare. Hans argumentation och världsbild är enkelspårig och relativistisk. Just relativismen när det gäller människor och moraliska värden stör mig mest. Hur eländiga alla USA-stödda regimer i Latinamerika än varit, så rättfärdigar det inte den kubanska regimens styre. Några värden är viktigare än andra. Till exempel rätten att få säga vad man vill. Men det tror inte hycklarvänstern på. Wiehe och hycklarvänstern upprätthåller myten om den amerikanska blockaden mot Kuba. Om bara den hävdes så… Så vadå? Skulle demokrati och ekonomin blomstra? Det tror jag inte ett ögonblick på.
Hycklarvänstern måste vakna upp och inse att världen har förändrats. Att 1960-talets konflikter är historia och att gamla sanningar måste omprövas. Som den att Fidel och Kuba står för det goda progressiva samhället.