Studio Ett fortsätter sin ambitiösa granskning av psykvården. Den här gången handlar det om missförhållanden på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Samma visa igen. Cheferna mörkar och döljer. De som påpekar bristerna blir utfrysta av kollegor och ledning. Socialminister Göran Hägglund får den otacksamma uppgiften att ta avstånd till missförhållandena, verka handlingskraftig men inte för gnällig om bristerna. Han vet mycket väl hur svårt det är att centralstyra Sverige även om det är befogat. Myndigheter och institutioner lever sina egna liv. Läs mer
Kategoriarkiv: Psykologi
Referat från en föreläsning med Daniel Stern
Det var en andäktig stämning i David Magnusson salen. Flera hundra personer hade kommit. Studenter, lärare och andra nyfikna. Applåderna ville aldrig ta slut varken före eller efter. Det var nära att det blev stående ovationer och en andra inklappning efteråt. För en månad sedan besökte Daniel N Stern Stockholms Universitet. Pia Risholm Mothander bör ta åt sig äran att ha fått dit honom enkom för oss. Här kommer mina anteckningar från föreläsningen. Hjälp mig gärna att lägga till, ni som var där.
Stern började sin föreläsning genom att definiera begreppet intersubjektivitet som sharing between two individuals.
Mord på psykiatrisk avdelning; Socialstyrelsen hittar inga brister
En patient mördas förra våren av en psykiskt sjuk medpatient på St Göran i Stockholm. Avdelningen var sluten och anpassad för särskilt vårdkrävande. Gärningsmannen ströp en annan patient med ett skärp trots att det inte var tillåtet att ha skärp på avdelningen. Ingen på avdelningen upptäckte mordet på flera timmar. Personalen tittade på ishockey och gjorde annat. Sjukhusets internutredning kom inte fram till några brister. Socialstyrelsens åtta månader långa utredning litade till fullo på sjukhusets egna utredning. Man besökte inte ens sjukhuset för att höra personalen och ledningens version. Man läste inte polisens förundersökning där det framkom att den psykiskt sjuke mannen huggit en annan medpatient i nacken med en penna bara några månader innan händelsen.
Lex Maria, lagen som ska skydda patienterna på våra sjukhus har uppenbara brister. På samma sätt som polisen granskar sig själv så granskar sjukvården sig själv. Ingen vill ju vara ansvarig för att något gott fel och därför rapporterar man in förskönande omskrivningar om inträffande incidenter. Verklighetsbeskrivningar som hamnar långt i från sanningen. Det ligger i sakens natur med ett sådant här system. Det är ynkligt att tjänstemännen på Socialstyrelsen att inte utreda ordentligt. Cheferna på avdelningen borde få vatten och bröd framöver. Lyssna på Daniel Velasco och Bo-Göran Bodin reportage på Studio Ett.
Nätterapi psykologins svar på web 2.0
Först ska sägas att det ligger i mitt egenintresse som blivande psykolog att misstro behandling där jag som psykolog eller terapeut har försvunnit ur bilden…
Hur som helst, DN och Ekot rapporterar återigen om nätterapi. De refererar till SBU:s rapport. Psykologiaktuellt har tittat närmare på rapporten och föga förvånande innehåller den lite nytt att komma med. Ändå slår rapportförfattaren Steven J Linton på stora trumman och medierna hänger på. I slutsatserna framgår det tydligt att det inte finns något vetenskapligt stöd för varken det ena eller det andra efter som urvalet, studien och metoderna är för begränsade. Terapi på nätet känns lite som psykologins web 2.0-grej. Allt ska plötsligt ut på nätet utan att man egentligen vet varför. Här ett tidigare inlägg i ämnet.
Försäkringskassan sjukförklarar allt fler unga vuxna
Jag har skrivit förut om vårt föränderliga sjukdomsbegrepp och den överdiagnosticering som sjukvården och psykiatrin ägnar sig åt. Försäkringskassan har kommit med en rapport som DN Ekonomi refererar. 1999 fick cirka 5 000 personer sjuk- eller aktivitetsersättning (läs förtidspensionering) i åldern 20-39 år. 2004 var siffran cirka 13 000 personer. Därefter har det sjunkit till cirka 10 000 personer. Siffror gäller för nya ärenden. Statistiken är tydlig. När ekonomin går dåligt hamnar fler i förtidspensionering och sjukskrivningar. Det nya är att många av ärendena gäller psykiska besvär i första hand. Från år 2000 till 2006 har antalet män och kvinnor som får sjukbidrag för psykiska besvär fördubblats. Kvinnor är sjukare än män. En liten ökning noteras för fysiska handikapp och för andra sjukdomar. Det är svårt att tro att den förändringen inte handlar om förändrade attityder. Psykiska besvär anförs nu som skäl till sjukersättning. Är folk verkligen för psykisk sjuka för att arbeta, eller är det människors och myndigheters förändrade syn på vad det innebär att lida av psykiska besvär som har förändrats? Jessica är själv en av de berörda och skriver om sin syn på Försäkringskassan. Tiarafeministen tycker samhället borde göra mer. Vilket ansvar har individen själv?
Undviker psykologin kulturella förklaringar?
Efter Psykfilm fick jag mail av dramatikern Lisa Langseth. Det handlade om psykologin duckar för kulturella och sociala förklaringar till psykiska problem. Läs hennes brev. Vad tycker ni läsare?
”Tack för igår, det var kul att se Pianisten i ett sånt sammanhang. Jag är inte psykolog och är mer van att diskutera film med ”film-människor”, där man mer fokuserar på berättartekniker, kamera tekniker, dramaturgi och bildspråk osv. Klart man pratar om karaktärer men det är oftast mer utifrån vad som ”funkar eller inte funkar”. Ofta kan man då sakna den typ av samtal som var i går, en fördjupning av psykologin. Fast det var en sak som jag tänkte på: Den kulturella aspekten på filmen. Jag ville ta upp det igår men det fanns inte tid, men för mig handlar filmen väldigt mycket om kultur. Alltså hur kultur skapar en människa. Johan Cullberg pratade ju mest om barndom och mer traditionella psykologiska förklaringar till Isabell Hupperts roll, men jag tolkar filmen lika mycket ur ett kulturellt perspektiv. Läs mer
Mina intryck från Psykfilm med Johan Cullberg
Det kändes nästan omänskligt att gå upp på scenen när eftertexten till Pianisten rullade. Våldtäktsscenen och knivhugget i bröstet var kvar på näthinnan hos mig, trots att jag sett filmen tidigare. Det enda jag klarade av att säga till Johan Cullberg var ungefär: ”Vad ska man säga om det här då?”
Johan var uppenbarligen inte lika chockad som jag och började tala om filmen och de känslor den väcker hos betraktaren. Han identifierade de fruktansvärda känslor som filmen kan ge upphov till utan att varken överdriva eller negligera dem. Med ens började stämningen lätta, jag återfick färgen i ansiktet och folk lyssnade intensivt. Läs mer
Feminismer, queerteori och integral feminism
Vi läser en kurs i genusteori och jämställdhet. Feminismen är idag en fragmentarisk och förvirrande ideologi. Modernistiska idéer möter nya postmoderna queerteoretiska perspektiv. Det är inte lätt att veta hur man ska förhålla sig till den rådande diskussionen. I den här uppsatsen försöker jag bena ut den idéhistoriska bakgrunden till dagens förvirring. Bedöm själva om jag lyckades. På slutet introducerar jag Ken Wilbers tankar om Integral feminism. Det behöver knappast nämnas att hans synsätt inte har vunnit laga kraft. Än så länge bör kanske tilläggas. Läs mer
Psykfilm med Johan Cullberg
Journalister gör så gott de kan…
Det är inte lätt att få alla rätt för journalister. DN på stan har en liten notis om Psykfilm i deras filmkalendarium. Tyvärr går det inte att länka direkt till notisen. DN skriver att jag är gäst (jag är ju arrangör) men glömde att nämna att den verkliga gästen är Johan Cullberg. Hur grandiost narcissistisk jag än är så måste jag nog erkänna att Cullberg drar mer folk än jag. I senaste Psykologtidningen (nr 7) benämner man evenemanget ”Psykologi och film” i kalendariet på sid. 26. Det är ju i och för sig sant att det är psykologi och film men varför inte kalla evenemanget för dess rätta namn, särskilt när arrangören har två rubriker att välja på, ”Psykfilm” och ”Psykologer tittar på film”? Psykologtidningen är inte heller digitala. De lägger efter ett par månader upp gamla nummer som pdf:er, det är allt.