Kategoriarkiv: Psykologi

Lars von Trier är deprimerad

22m.jpg

Johan tipsade mig om att Lars von Trier är deprimerad och spenderat en del tid på Rigshospitalet, enligt DN. The Independent har uppenbarligen också läst samma pressmeddelande. Han känner sig som ett tomt pappersark. Kopplingen till Cullbergs skaparkris är inte långsökt, än mindre till Jaques medelålderskris. Von Trier är 51 år. Mitt råd till von Trier är att håll ut. Ta det lugnt. Tids nog går det över. Hanubabbel påminner om konstnären Salvador Dalis uttalande: ”Den enda skillnaden mellan mig och en galning är att jag inte är galen”.

Skaparkriser av Johan Cullberg

180px-august_strindberg.jpgdagerman1jpeg.jpgskaparkriser.jpg

Författarna August Strindberg och Stig Dagerman man var båda två konstnärsgenier. Bägge gick de igenom en längre tids skaparkris. Dagerman tog livet av sig, Strindberg kom ur skrivkrampen och skrev 20 pjäser på fem år. Johan Cullberg har skrivit ”Skaparkriser”, en fascinerande bok om Strindberg och Dagermans Inferno. Finns det något allmängiltigt i skaparkrisen? Vad i så fall? Boken är intressant både ur ett litteratur- och psykologiperspektiv. Den här korta uppsatsen presenterade jag förra veckan i personlighetsteori. Trevlig läsning. Läs mer →

Bokrecensioner en masse

Vi avslutade vår kurs i personlighetsteori med seminarier under två dagar. Alla i klassen läste var sin bok och referaten kan du läsa här. De böcker som presenterades var ”På lång sikt av Clarence Crafoord, ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet” av Ludvig Igra,
”Existensens psykologi” av Bo Jacobsen, ”Kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin av red. Lars-Göran Öst, ”Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi” av Bo Sigrell.

Human Resource Management minskar anställdas välbefinnande

images-5.jpeg

Neil Conway från King´s College har gjort en studie med om hur Human Resource Management (HRM) påverkar anställda och chefer. I studien deltog 21 000 anställda på 2000 arbetsplatser i England. Både chefer och anställda tillfrågades. Studien heter, ”Human Resource Management and Employee Well-Being in British Workplaces: Results from the 2004 British Workplace Employment Relations Survey”. Conway menar att HRM-program i teorin ska bidra till de anställdas välbefinnande såväl som förbättra företagets lönsamhet. Conways studie visade om något en negativ korrelation. De enda som upplevda HRM-programmen som positiva var mellancheferna. För dem bidrog HRM till att de bättre klarade av internutbildning och ledarskap. Tillfälligt anställda mådde bättre ju mindre de kände till HRM-programmen!

Rapporten presenterades med mycket förbehåll. Vi har egentligen inte bevisat något menade Conway. Men faktum är att den här rapporten sätter fingret på arbetslivets många paradoxer och problem. Företagen förändrar i hopp om att åstadkomma förbättringar. Förbättringar som de anställda kanske inte ens efterfrågar. De anställda säger att de vill ha det på ett sätt, men menar egentligen något annat. Human Resource Management är kanske en obsolet föreetelse. eller åtminstone dagens versioner. Det är dags för HRM 2.0.

Rapport från en psykologkongress

Under tre dagar samlades över tusen forskare från Europa och lite till och pratade arbetsliv och organisationspsykologi. Temat för årets Europeiska kongress var ”sustainable work” Kvantitet före kvalitet var ordet när 433 föredrag svischade förbi på 95 sessioner. Att göra en kongress så fragmentarisk känns märkligt. Få får koll på lite . Jag deltog på två seminarier i fredags. Varje forskare fick en kvart på sig att presentera sitt material. De flesta presentationerna prioriterade statistiska data som gjorde varken från eller till. Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället. 

Daniel N Stern föreläser i Stockholm 24 maj

Den berömde psykologen Daniel N Stern kommer till Psykologen på Stockholm Universitet den 24 maj. Daniel N. Stern är professor i psykologi vid universitetet i Genéve samt bitr. professor i psykiatri vid Cornell-universitets medicinska avdelning i New York. Stern betraktas som den store banbrytaren inom modern spädbarnsforskning och har som kanske ingen annan bidragit till att fördjupa våra kunskaper om den tidiga relationen mellan mor och spädbarn.

Av Stern finns flera böcker på svenska. ”Spädbarnets interpersonella värld” (1991), ”Ett litet barns dagbok” (1991), ”Moderskapskonstellationen” (1996)”, ”En mor blir till” (1999), ”Ögonblickets psykologi” (2005) med förord av min lärare Pia Risholm Mothander. Jag tror att föredraget börjar klockan 18.00.

P1-ismen slår tillbaka mot psykologer

sr.gif

Författaren Cilla Naumann skriver en radiokrönika i DN och ställer sig till dem som kritisersat radioledningens omläggning av P1. Det finns tydligen än mer att ösa ur P1-ismens källa. Nauman irriterar sig på programmet ”Jonas val”. Det är för lättsamt, för trendigt och för livstilsinriktad. Men Naumann menar också att psykologerna blivit för många i radio och att de uttalar sig om ditt och datt. Det var till och med två i panelen i ”Jonas val”. Nauman skriver:

Släpp ut psykologerna, låt dem återvända till de vårdinrättningar där de behövs och hör hemma och ge tillbaka mikrofonerna till programmakare och journalister.

Naumann och många med henne företräder en sträng syn på Sveriges Radio program ett. P1-ismen vill bevara allt. När något förändras till det bättre är det P1:s förtjänst. När ett program förändras och läggs ned då är det ett hot mot P1. Nä, Cilla Naumann. Bättre kan du. Jag hörde förresten psykoanalytikern Clarence Crafoord på radio igår. Det var bra.

Psykologtidningen tar upp evidensparadigmet

svenbro2187.jpeg

I senaste numret av Psykologtidningnen (nr 6, 2007) diskuterar Håkan Svenbro evidensparadigmet inom psykologin. Svenbro har skrivit boken ”Det biografiska perspektivet – människosyn och behandlingsarbete” I artikeln tar han upp de aspekter som faller utanför ramen när vi standardiserar metoder och behandlingar. Svenbro riktar in sig bland annat på svårigheterna att mäta på ett adekvat sätt. ”På en skala 1 till 10 hur mår du idag?” ger oss lite eller grunda föreställningar om hur detta utvecklas över tid. Och vad betyder det vi mäter egentligen? Svenbro är inne på att evidensbasera evidensparadigmet men inser omöjligheten i ett sådant företag. Han avslutar:

Vi får inte förtrollas av den precission som evidensparadigmet utlovar, utan försöka se vilka delar av verkligheten som detta paradigm förpassar till osynlighet och glömska. I annat fall kommer vi – med ödesdigra konsekvenser – bara att bidra till en maskinaliserad människosyn.

Svenbros artikel är omständlig men belysande. I sak håller jag med även om jag tror att det är än fler brister med evidenstänkandet än vad Svenbro tar upp.

Trewarthen om bebisar, musikalitet och deprimerade mödrar

Gästföreläsaren Colwyn Trewarthen var en charmerande herre. Trewarthen har i sin senaste forskning studerat hur spädbarn och mödrar delar mening med varandra. Trewarthen menar att samspelet präglas av en kommunikativ musikalitet. Fraseringar, ljud, skratt, pull-pull; allt sker i väl avvägda tidsenheter. Trewarthen menar att hur samspelet löper präglas av rytm och sympati. Med sympati menar han empati (men Trewarthen föredrar det mer sociala sympati istället för empati som är mer enpersonsfokuserat). Sympati visar sig både i tid och form i samspelet. Trewarthen har visat att Brocas och Wernickes område som aktiveras när vi pratar och lyssnar är aktiverat från födseln vid alla sorters kommunikativa former. Tex. när vi gestikulerar. Han menar att Brocas och Wernickes område bättre beskrivs som kommunikativa centrum. Neuropsykologer brukar beskriva vår hjärna som formbar och plastisk. Men då missar man att hjärnan utvecklas på ett ”purposefull way”, anser Trewarthen. Läs mer →