Etikettarkiv: Bergmanfestivalen

Smultronstället – den första roadmovien

image-1

DN tar upp Bergmanfestivalen idag i en artikel men tycks ha missat Psykologer tittar på: Bergman. För den som vill ha lite bakgrund till filmen, lär Ingmar Bergman ha kommenterat tillkomsten av Smultronstället (åtminstone enligt Bergmanstiftelsens nätplats) så här:

En känsla överföll honom: tänk om den gamla kokerskan Lalla skulle öppna dörren, som hon gjort så många gånger förut? ”Så slog det mig – tänk om man skulle göra en film om det här att man bara kommer alldeles realistiskt och plötsligt öppnar en dörr, och så går man in i sin barndom, och så öppnar man en annan dörr och kommer ut i verkligheten, och sen svänger man om ett gathörn och kommer in i någon annan period av sin tillvaro, och allting pågår, lever. Det var faktiskt uppslaget till Smultronstället.” Senare skulle han revidera tillkomsthistorien. I Bilder kommenterar han sitt tidigare påstående: ”Detta är en ganska beskedlig osanning. Det verkliga förhållandet är att jag ständigt lever i min barndom”.

En underbart dubbeltydig historieskrivning. ett annat spår kring Smultronstället gäller huruvida filmen är den första roadmovien. Märk att Dennis Hoppers Easy Rider kom tolv år efter. På Bergmanstiftelsens hemsida står det så här om Smultronställets inflytande för filmhistorien:

Philip och Kersti French har till och med framhållit den som ”the ur-road movie” och hävdar därmed att andra filmer i genren – som exempelvis Easy Rider (Dennis Hopper, 1969) – står i implicit skuld till Bergmans film. Det kanske är överdrivet, men oavsett i form av parodi eller som hommage finns en mängd referenser i Smultronstället i filmer av så skilda regissörer som Pedro Almodóvar (Höga klackar), André Téchiné (Ma saison préferée), Alexander Payne (About Schmidt) och Tim Burton (Big Fish). Den mest outtröttlige av Smultronsställets parafraserare är emellertid Woody Allen, som gjort åtminstone tre filmer som – helt eller delvis – kan betraktas som pendanger till Smultronstället: En annan kvinna (1988), Små och stora brott (1989) och Harry bit för bit (1997).

Jason Wood i filmtidningen Electric Sheep tar upp en annan vinkel i en intervju från 2007:

…Instead of the road offering this kind of escape and adventure it began to be seen as something that was fraught with danger. So in the 40s and 50s this whole idea of paranoia crept in and it was the European filmmakers, Bergman with Wild Strawberries and Fellini with La Strada, who developed this idea that the road wasn’t going to bring happiness but misery and introspection. Because of films like that you had the birthing of films such as Easy Rider.

Wood har förövrigt skrivit boken 100 Road Movie (2007) där Smultronstället figurerar. I intervjun på nätet lyfter Wood fram en annan intressant aspekt av roadmovien som fenomen:

Wild Strawberries did for Sweden what a lot of these road movies were doing for America. It was a way of showing to the Swedish people how their lives were changing and how their aspirations perhaps weren’t being met. But what’s interesting is that a lot of these filmmakers not only used the road movie template as a means to analyse their own social and political situations but they also began to use it as a dialogue with American culture and American imperialism.

Filmkritiker Maaret Koskinen lyfter fram drömsekvenserna i Smultronstället. Hon skriver så här på Sweden.se om berättarstil i Smultronstället:

The film is ultimately also a continuation of the Strindbergian dream and chamber play aesthetics that Bergman experimented with as early as Wild Strawberries; in that film it was governed by a modernistically paced narrative structure, filtered through the memory and dreams of the elderly man who is the main character (played by Swedish silent-film director Victor Sjöström in his last role). This, in turn, would be followed by the God trilogy, where Bergman’s purpose was to let the waking world assume the attributes of a dream — to let his filmic narrative achieve the unconstrained, dreamlike enlightenment that he believes is closest to the essence of cinema. In Bergman’s own opinion, he has achieved this only a few times in his career — for example, in Persona, “this composition of different voices in the concerto grosso of the same soul.”

Nåja. Vi får se om det diskussionen på Psykologer tittar på film på torsdag kommer att ta upp roadmovieperspektivet på Smultronstället. Välkomna!

PS: Andra ingångar till roadmovies är en artikel ”Bilen och vita duken är en essä” av Sebastian Joans i Uppsala Nya Tidning från 2006.

Psykologer tittar på: Bergman

image

Torsdagen den 28 maj är det dags för Psykologer tittar på: Bergman. Då visar jag Smultronstället (1957) en av Ingmar Bergmans stora klassiker. Filmen handlar om den åldrade professorn Isak Borg spelad av Viktor Sjöström. Filmen utspelas under en dag i bilen där Isak Borg minns och pratar om sitt liv tillsammans med sin sonhustru Marianne spelad av Ingrid Thulin. Det är både en sorgsen och romantisk färd i barndomens, åldrandets och drömmens värld där ungdomskärleken Sara (Bibi Andersson) dyker upp.

Inbjudna gäster som analyserar filmen tillsammans med publiken är Malin Edlund, organisationskonsult och är numera känd som Radiopsykologen i P1 samt Göran Rydén, psykiater, psykoterapeut och psykoanalytiker. Rydén har varit en drivande kraft att introducera Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) och är författare till boken Mentalisering (2008).

Filmvisningen börjar kl. 19.00 på Kulturhuset. Den här gången i den större lokalen, Hörsalen på vån 3, Biljetter kostar 120 kr och kan köpas på nätet eller i Kulturhusets infokassa på vån 0 eller på telefon 08-508 315 09. Visningen är en del av Dramatens Bergmanfestival som pågår mellan 27 maj-6 juni.

Varmt Välkomna!

PS: Se även Joel Stockmans trailer för Psykologer tittar på film. Gå med i Psykfilm på Facebook

Psykologer tittar på film visar The Queen

200px-the_queen_movie

Torsdagen den 26 mars visar Psykologer tittar på film The Queen av Stephen Frears (ENG, 2006). Helen Mirren gestaltar drottning Elisabeth som tillsammans med hela kungahuset tas på sängen när prinsessan Diana omkommer i en bilolycka 1997. Filmen följer spänningarna inom politiken och mellan människorna som drabbades personligen. Elizabeth slits i en kamp mellan kungafamiljens personliga tragedi å ena sidan och allmänhetens krav på ett offentligt bevis på deras sorg å andra sidan. Drottningen tycks fången i ett patriarkalt system där känslor inte tolereras. Hovlivet visar sig på många sätt vara mer dysfunktionellt än Elisabeth egna tillkortakommanden.

Gäst och bollplank för publikens frågor är Ann Fridner, psykolog, psykoterapeut och universitetslektor på Stockholms Universitet.

Filmvisningen börjar kl. 19.00 Kulturhuset, Klarabiografen vån 2, entré 60 kr. Biljetterna kan köpas nätet https://biljett.webbiljett.se/kulturhuset/step/chooseEvent_Sorting.aspx eller i Kulturhusets infokassa vån 0 eller telefon 08-508 315 09.

Varmt Välkomna!

PS: Missa inte Joel Stockmans nya trailer för Psykologer tittar på film. Gå med i Psykfilm Facebook och få senaste nytt om kommande evenemang.

Ur vårens övriga program:

16 april visas Bad Timing av Nicolas Roeg, (USA, 1980). Gäst är psykoanalytikern Johan Schubert.

28 maj visas Smultronstället av Ingmar Bergman (1957). Det är en del av Bergmanfestivalen som pågår mellan 27 maj och 6 juni på Dramaten. Filmen handlar om den åldrade professorn Isak Borg som minns sin barndom. Gäster är Göran Rydén, psykiater och psykoanalytiker samt Malin Edlund, organisationskonsult och numera känd som radiopsykologen i P1. Biljetterna kostar 120 kr och släpps redan den 17 mars.

Psykologer tittar på: Bergman

psykfilm_flyer1

Så var det äntligen officiellt att Psykologer tittar på film blir en del av försommarens Bergmanfestival. 27 maj-6 juni kommer ett flertal gästspel till Dramaten för teaterfestival i Ingmars skugga. Kulturhuset är med på ett hörn arrangerar filmvisningar på taket och så gör Psykologer tittar på: Bergman entré i hörsalen på plan 3 i Kulturhuset. Den 28 maj analyserar vi Bergmans mästerverk Smultronstället (1957). Filmen handlar om den åldrade professorn Isak Borg spelad av Viktor Sjöström. Smultronstället utspelas under en dag i bilen där Isak Borg minns och pratar om sitt liv tillsammans med sin sonhustru Marianne spelad av Ingrid Thulin. Det är både en sorgsen och romantisk färd i barndomen och drömmens värld.

Bollplank för diskussionen och publikens frågor är två inbjudna gäster; Göran Rydén, psykiater, psykoterapeut och psykoanalytiker samt Malin Edlund, organisationskonsult och numera känd som radiopsykologen i P1. Biljetter kostar 120 kr och släpps den 17 mars.

Som vanligt är jag moderator. Det ska bli kul med två gäster med psykologisk expertis från olika håll . Förhoppningsvis kan alla få plats i hörsalen som tar åtminstone 300 personer. Välkomna!

bergm

PS: Bergmansfestivalens framväxt och behind the scenes kan man följa på den här bloggen. Förra fredagen var det realease för webplatsen på Berns som förövrigt kommer döpa om sin ena bar till Persona Bar under festivalen.