Etikettarkiv: berlin

Mitt Berlinkontor

Under våren bor och jobbar jag från Berlin. I dagarna flyttade jag in i ett mysigt arbetskollektiv i Kreuzberg. Det ligger i ett småtrendigt fabrikskontorsområde som går under namnet IMA Village. Här finns framgångsrika design-webb-community-företaget ETSY (från NY) och den som vill kan hyra sig en IKEA-inrett loft i hotellet. Det drivs drivs av en lite småsur israel (lite av ett karaktärsdrag för både israeler och berlinare om du frågar mig) men de har en schyst lobby och café. Det våningsplan som jag sitter på drivs av Martin Bauer som har en 6-meter stor laserskärare, därav namnet Lasern. Förutom Martin och jag sitter här en modellbyggsillustratör, en filmare, några designers, en guldsmed plus några andra. Här är en internationell, trevlig stämning och det blev inte sämre av att en av tjejerna bjöd på ostron och champagne första dagen jag kom hit! Här är befriande högt i takt och rymd vilket förhoppningsvis får produktiviteten att nå nya nivåer. Det kan behövas när jag ska vara vetenskaplig och skriva examensuppsats om sociala medier. Har du vägarna förbi Berlin så kom förbi.

Privata guider på nätet och The Mosskins på resa österut

8__200x300_themosskins

För en vecka sedan var jag och Elsa på middag hos min kusin Alfred som nyligen gift sig med Karin. Det vara bara några dagar innan deras bröllopsresa med start i Moskva och sedan österut med Transsibiriska Järnvägen mot Irkutsk, Mongoliet och Kina. The Mosskins bloggar från sin resa vilket känns som ett kul sätt att involvera oss här hemma.

Under middagen gjorde Elsa en google maps guide med olika tips för en mångmiljonstad som annars är hopplös för en turist. Googlemaps ledde fram till en del tankar om hur man på bästa sätt kan få relevanta tips från vänner och bekantas bekanta. Alfred och Karin spred det vidare så nu ligger den tillgänglig för alla.

[googlemaps https://maps.google.se/maps/ms?ie=UTF8&hl=sv&t=h&source=embed&msa=0&msid=103225573838498789683.00046ff0f6aa116bf2f3d&ll=55.748565,37.615471&spn=0.084677,0&output=embed&w=425&h=350]

Att följa Lonely Planet har aldrig varit något för mig. Jag känner mig alltid låst av en guidebok. Då går jag hellre på känsla och intuition. Det känns som att det finns ett glapp mellan den helt personliga guiden som Elsa skrev och Lonely Planet. Mikroguider där vänner, bekanta och människor med liknande intressen borde på något sätt kunna aggregeras. Problemet är som jag ser det i första hand att hålla koll på vem som reser och känner till vad samt att få guider som inte är bra och relevanta. Men i och med Twitter och Facebook borde det gå att göra vänreseguider till varandra. Vanliga reseguider är annars en kommersiell storindustri. De flesta guider, tidningar och resebilagor ser likadana ut och tipsar om samma saker.

Ett initiativ som sticker ut en aning är Unlike.net som Eric och Hinke tipsade om när jag var i Berlin senast. Det började som en lokal Berlinguide med en liten och kräsen redaktion som delger personliga tips. Tilltalet är urbant, coolt och anpassat för en mobil generation med Iphonen i högsta hugg som letar ett unikt loppisfynd vid sidan om marknaden på Boxhagener Platz. Unlike har växt och finns nu för ett tiotal städer: Amsterdam, Barcelona, Köpenhamn, Ibiza, London, Miami, Paris, Sao Paolo, Shanghai och Wien. Många av tipsen är betaltjänster där man får exklusiva specialguider. Det sägs ju att det är svårt att ta betalt för saker på nätet. Men Unlike.net kanske kan lyckas om deras tjänst blir tillräckligt unik. för det krävs en vass och udda redaktion.

PS: Kolla även in Elsas fotoblogg (med fokus på arkitektur) från hennes tid i Moskva.

Berlin: fattigt men sexigt

jorn-donner_09

Jörn Donner

Iallafall om man ska tro Klaus Wowereit Berlins borgmästare sedan åtta år tillbaka.Wowereit är intervjuad i DN om hur han ser på stadens utveckling. På ett sätt är det befriande att Wowereit har en så avslappnad attityd till politik och det faktum att Berlin har en skuld på 600 miljarder kronor. Så här säger Wowereit i DN-intervjun:

Klaus Wowereit är känd för sina one-liners. En av klassikerna är karaktäristiken av hemstaden: ”fattig men sexig”.

– Det var ett försök att beskriva tillståndet. Vi har fortfarande en hög arbetslöshet, men det är en spännande stad, trots fattigdomen en stad där man kan leva väl, säger han efter att ha bjudit på kaffe i den svarta soffgruppen; hans tjänsterum i rådhuset är väl tilltaget.

Det talas mycket om det kreativa Berlin – om skivbolagen, filmindustrin, reklamfirmorna, unga modedesigner, operahusen, museerna, teatrarna, de hundratals gallerierna, klubbarna.

Skeptikerna rynkar på näsan, säger att det bara dricks en massa caffelatte.

– Det dricks en hel del öl också, men det blir verkligen något gjort. Vi räknar med att vi har 160.000 arbetsplatser inom den kreativa industrin, säger Wowereit.

För åtta år sedan bodde jag i Berlin en vinter och har sedan dess då och då varit på besök. Staden har verkligen landat och mognat sedan dess. På ett plan är Berlin idag mer mainstream trots att det fortfarande är fattigt alternativt. Det som tycks vara en konstant i stadens utveckling är bristen på pengar. För den som vill ha perspektiv på Centraleuropas kulturella centrum rekommenderar jag finlandsvenske författaren Jörn Donners Rapport från Berlin. Boken utkom första gången 1958 (några år innan muren byggdes) och kom nyligen i nyutgåva. Donners observationer är på ett sätt obsoleta idag, samtidigt som det ger en fantastisk inblick i vår nutidshistoria som har ändrats ofantligt snabbt om än i stora ryck.

SoundCloud rockar loss i Berlin

 l7919071058_3347.jpg

Så börjar det röra på sig för mina vänner Eric Wahlforss och Alexanders Ljungs musikprojekt SoundCloud. På fredag den 10 oktober har det releasefest för sajten i Berlin som öppnar upp för allmänheten. Massor av band och dj:s vilket gör att min landetvistelse kan ifrågasättas.

Efter att Spotify slutligen blev publik till allas förtjusning är det något av musiksajternas vecka. Här finns videotour där SoundClouds koncept presenteras. Och här en plojigare videoveckodagbok om livet i sunktraschcoola Berlin när man är webentreprenör. Hoppas både Spotify och SoundCloud blir långlivade.

Uppdaterad: Deep.ed är också entusiastisk över SoundCloud och jag kan bara instämma. Undrar om folk kommer blanda ihop Spotify,  Le Clézio och SoundCloud? SpotiCloud…

Einstürzende Neubaten spelar intellektuellt memory på scen

300px-en_2000-05-19_karlsruhe_1.jpg

Förra söndagen såg jag en fin konsert med Einsturzende Neubaten på Berns. En krytiskt namn som Fredrik Strage förklarar på följande sätt:

Einstürzende Neubauten betyder ”instörtande nybygge”. En kort tid efter att gruppen bildats i Berlin 1980 kollapsade stadens nybyggda kongresshus eftersom en arkitekt hade slarvat han räknade ut takets vikt. Einstürzende Neubauten såg det som ett gott omen. Här skulle rivas.

Det var med spänd förväntan jag cyklade genom stan på väg till Berzelii Park. Jag hade svårt att föreställa mig vilken publik som skulle vara där. Själv upptäckte jag bandet av en slump för ett par år sedan. Soundtracket till filmen ”Berlin Babylon” som jag ännu inte har lyckats se gjorde att jag fick upp ögonen för detta märkliga band. Publiken visade sig vara blandad. Även om kläderna mestadels gick mestadels i svart var åldrar, frisyrer och skor skiftande. Alltifrån tonårspopkids till frustande tyskar (som fick mig att tänka på Hassans sketch om ”10 000 tyska bögar”).

Einsturzende Neubaten är ett industrielektropunkband som vad jag förstått gjort en märklig resa mot ett lugnare och melodiösare sound på senare tid. Deras förkärlek att använda allehanda hjärnföremål i sin musik har dock inte mattats. Scenen såg mer ut som en byggarbetsplats där de mellan varje låt var tvungen att byta ut rör, mot metall, järnskrot, borrar och plasttunnor.

Det är ett fantastiskt pretensiöst band. Samtidigt menar Po Tidholm i DN att de är hundra procent allvarliga i sin musik och att det inte finns någon postmodern ironi i deras musik. Det kan mycket väl stämma, men hela bandets utstrålning känns likväl postmodern. Det är en intressant paradox som illustrerar mångtydigheten i vår kultur.

220px-blixa1arabsch.jpg

Då och då ger sångaren Blixa Bargeld ifrån sig något av sina karaktäristiska skrik. De flesta låtarna är lugna. Publken står och vaggar och väntar på att få röja till en hårdare låt. Det finns en rörande dialog mellan fansen och bandet under hela konserten. Många i publiken verkar kunna det mesta utantill.

Efter andra inklappet kommer Blixa Bargeld in med en svart tygkasse. I det finns ett hundratal lappar med ord som medlemmarna ska improvisera till. De tar alla några lappar och börjar genast byta och sno lappar av varandra. En tilltagande förvirring råder. Vem ska spela och med vilket instrument. Efter tio minuter av förberedelser, skratt och snack blir det till slut en låt. Så här går det tydligen till när bandet experimenterar fram nya låtar i studion. Jag blir full i skratt över att göra det så svårt för sig när de kunde ha kommit in och rivit av en hit och gjort alla fansen glada. Slutnumret liknar ett slags intellektuellt charadmemory som jag är glad att jag fick bevittna.

PS: Fredrik Strage tipsar om ett klipp från en konsert med bandet från Düsseldorf 1980. Där kan man se hur en kundvagn kan användas som ett instrument.

På Wikipedia finns en utförlig beskrivning av bandet. Där fick jag lära mig att Blixa Bargeld varit medlem i Nick Cave and the Bad Seeds mellan 1983 0ch 2003.

Bandets egen hemsida.

einsturzende_neubauten_logo.gif

Albert Speer jr, också arkitekt

01175192_100.jpg

Ola Wong skrev en intressant artikel för en tid sedan om Abert Speer, jr. Han är i 70-års åldern och precis som sin far och sex generationer tillbaka är han arkitekt. En historiens ironi att Speer ritat hus och planerat en stadsdel i diktaturens Kina. Speer har varit mer lyckosam i Sverige och i Kina än i hemstaden Berlin.

”Speer i Berlin? Det har vi redan provat en gång, var svaret som mötte hans tävlingsförslag, enligt Der Spiegel.”

Wong berättar vidare om Speers krokiga väg.

”Vägen till framgång var lång. Han var elva år när kriget slutade. Som 15-åring hoppade han av skolan och blev snickarlärling. Arkitektexamen läste han in på kvällskurs. Ett av hans tidigaste jobb var att hjälpa till att rita symbolen för det svenska folkhemmet: Vällingby centrum. Det var under en sommar på 50-talet för firman Backström & Reinius i Stockholm.”

Speer har blivit en pionjär i att bygga miljövänliga hus i Kina. Det måste vara svårt att förhålla sig till sin faders riksarkitektens livsöde. Det gäller att inte tro på arvssynden.

Sushiöl och hål-i-väggen-barer

luxusi_jun_05.jpg

När jag bodde i Berlin 2001, var Luxus Bar ett av mina favoritställen. Luxus ligger på Belforter straße i hippa Prenzlauer Berg. Stället har ett litet rum med sekelskifteskakel och plastinredning vilket ger en oslagbar stämning av kontinuitet och förnyelse av det berlinska intellektuella baren. Här får högst 30 stammisar och nyberlinare plats.

När nu den borgerliga majoriteten beslutat att rucka på de rigida utskänkningstillstånden för att även sushirestauranger och små soppkök ska få servera alkohol öppnas en möjlighet att de kontinentala hål-i-väggen-ställena även ska komma till Stockholm. Ulf Kristersons förslag innebär att det inte längre krävs ett stekbord för att få servera öl och vin. Det är en angelägen modernisering av obsoleta bestämmelser.