Etikettarkiv: filmfestival

4 månader, 3 veckor & 2 dagar, tre filmer till på Stockholms Filmfestival

cristian-mungiu-4luni-3saptamani-2zile.jpg

Det rumänska filmundret är här och vinnaren av Guldpalmen ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar” är en olidligt bra film. Regissören Cristian Mungiu skakiga och närgångna foto gör att man inte kan undgå den ångest och hjälplöshet som breder ut sig. Året är 1987 och vi befinner oss i en överfull studentkorridor där svartabörshandeln är livligare än någonsin. Filmen handlar om en illegal abort i en kommunistisk diktatur. Misären är ruggit påtaglig samtidigt som jag sitter fastklistrad framför bioduken. Gå och se ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar”. För mer utbroderade tankar om filmen läs Hyneks kommentar.

Yella (2007) är en tysk film av Christian Petzold. Den handlar om Yella som lämnar en östtysk småstad och sin dominante pojkvän, och skaffar ett nytt jobb i väst. När hon kommer fram visar sig hennes nya arbetsplats ha gått i konkurs. På ett hotell träffar hon Philipp som lånar ut pengar till företag i kris och gör insideraffärer. Yella blir hans assistens och visar sig ha en talang för förhandlingar. Bitvis skildrar filmen Yellas utsatta situation på ett fångande sätt. Ett krystat slut tar dock ner intrycket.

Så här presenteras den franska filmen ”L’Historie de Richard O” (2007).

”Richard O är uttråkad i sin relation med flickvännen. Under en sensommarmånad utforskar han erotikens mysterier genom Paris och dess kvinnliga invånare. Tretton möten, tretton kvinnor och tretton erfarenheter…”

En mer klyschig beskrivning av en film har jag svårt att komma på. Regissören Damien Odoul har gjort en urusel film där skådespelaren Mathieu Amalric knullar sig runt i Paris. Det är varken erotiskt, trovärdigt, smutsigt eller något annat för den delen. Jag gick i halvtid och hann se sista halvtimmen av Sverige-Lettland.

Hynek Pallas lanserar begreppet Microcinema

Filmkritikern och bloggaren Hynek Pallas har skrivit en essä om Microcinema till katalogen för Stockholms Filmfestival. Microcinema är Pallas sätt att försöka förstå, sammanfatta och paketera om begreppet independenteller lågbudget som det också kallas ibland. För det är inte den viktiga distinktionen i dagen globaliserade och uppkopplade värld. Så här skriver Pallas:

Men i en tid då det med liten budget och digital utrustning är möjligt att få bättre och mer varierande resultat än förr, och dessutom nå en bred publik, behövs ett nytt samlande begrepp. Microcinema är uttryck som används om filmer gjorda på digital video, som redigeras på dator och distribueras via Internet. När den, som Jonathan Caouettes självbiografiska film Tarnation (2004), tar klivet upp i vanlig distribution tycks beteckningen försvinna. Eftersom framtidens filmmarknad i allt väsentligt kommer att delas upp mellan ”små” filmer, som de i årets Spotlightsektion, och storbudgetfilmer – vare sig de kommer från Hollywood, Bollywood eller är statsfinansierade Europeiska stordramer om snutar – borde benämningen microcinema hänga kvar även efter att en film tagit sig in i festivalnätverket eller fått ”vanlig” distribution, av orsaker som kommer att bli tydliga under diskussionens gång.

En tydligare profil med fokus på produktionsättet och distributionen skulle kunna lyfta fram de problem och utmaningar som filmare i Microcinemagenrén står inför. För filmer som kommer till utanför de etablerade filmstudiorna behövs. Men även om de kräver mindre resurser så behöver de ändå pengar. Det gäller att Filminstitutet och andra finansiärer öppnar ögonen.

Läs mer om Microcinema på Wikipedia.

Dags för Stockholms Filmfestival

filmfest_puff_topp_ny.gif

15-25 november är det återigen filmfestival i Stockholm. Serious Party spelar på Spy Bar där det är invigningsfest. DN listar gott och blandat från årets alla filmer. Jag har skaffat branschpass och hoppas kunna mingla fram någon bra film för nästa säsongs av Psykfilm. Imorgon ska jag se Magnus kl. 19.00. Det är Estlands första egenproducerade långfilm någonsin.

Rendezvous with Madness Film Festival i Toronto

freudred.gif

Så heter en filmfestival som pågår 8-17 november i Toronto. Bloggen Advances in the history of psychology tipsar om festivalen som är den femtonde i ordningen. Rendezvous with Madness Film Festival har ett ambitiöst program med olika teman varje dag. Man blandar kortfilmer, dokumentärer och långfilmer. Själv säger sig festivalen vilja ta upp berättelser, fakta och myter som omgärdar psykiska problem och beroende. Man anordnar diskussioner med filmmakare, psykologer och personer med egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

Några teman på festivalen är ”the art of mental health”, Guds röst, berättelser från barns perspektiv, beroende, sökandet efter perfektion, normalitet och kulturella möten. Kul och inspirerande grepp med en nischfestival.