Tag Archive for: känslor

En artikel om Susanne Biers filmer

efter_brollopet.jpgalskar_dig_for_evigt_02.jpg

I november skrev jag en artikel i nr 7/2008 av tidningen PS! (en tidning om populärpsykologi). Där försökte jag psykologisera kring två av regissören Susanne Biers filmer Efter Bröllopet och Älskar dig för evigt. PS! redigerade min text ganska mycket men här nedan följer min ursprungliga text i sin helhet.

***

Det finns en existentiell nerv i Susanne Biers filmer som möter mig. Här kommer verkligen alla känslor på en och samma gång. Estetiken är ibland plågsamt övertydlig men funkar desto bättre andra gånger. Antingen försöker man som tittare att värja sig eller så dras man med i en filmisk resa som passerar himlen och helvetet flera gånger. Men vad är det som händer med mig som betraktare när jag ser hennes filmer? Varför är det så svårt att vara oberörd efter Biers filmer? Read more

Read more

Mentalisering är på modet

Tillbaka från Mellanöstern läser jag en bra översikt om begreppet mentalisering….

Read more

Är homosexuellas hjärnor annorlunda?

Det frågade sig ett forskarteam på KI:s Stockholm Brain Institute med Ivanka…

Read more

Hjärnan i fokus på Vetenskapsradion

Vetenskapsradion har en ambitiös temaserie om hjärnan. Under elva program…

Read more

Psykologiskt eftersnack om ”Motståndaren”

Det blev en livlig och engagerad diskussion på Kulturhuset i torsdags. Extra…

Read more

Psykologer tittar på film är tillbaka!

psykfilm_kulturhusweb.jpg

Så är det äntligen klart med vårens program av Psykologer tittar på film. Efter att ha huserat på Ugglan och Street är Psykfilm glad att få flytta in på Kulturhuset och den nybyggda Klarabiografen. Tredje säsongens program innehåller gamla och nya filmer om terapeuter, familjer i kris, psykiska problem, tresamhet och lite humor. Efteråt blir det som vanligt samtal mellan publiken och en inbjuden gäst. Filmvisningarna börjar kl. 19.00. Baren och restaurangen är öppen innan och efter filmen. Det är torsdagar som gäller. Biljetter säljs i Kulturhuset infokassa från och med en vecka innan varje visning.

28 februari, ”Jules och Jim” av François Truffaut (FRA, 1962). Gäst är Clarence Crafoord, läkare, psykoanalytiker och författare.

27 mars, ”En familj som andra”, av Robert Redford (USA, 1980). Gäst är Eva Rusz, leg. psykolog och kognitiv psykoterapeut.

24 april, ”Motståndaren”, Nicola Garcia (FRA, 2002). Gäst är Cecilia Hector, leg. psykolog, psykoterapeut och psykoanalytiker.

22 maj, ”Borat” av Sacha Baron Cohen (USA, 2006). Gäst är Per Naroskin, leg. psykolog, författare och komiker.

Read more

Read more

Drömseminarium

Det här är den andra delen som handlar om drömmar. I del 3 ska jag berätta mer om drömseminariets metod. Läs även del 1, som handlar om mitt förhållande till drömmar.

En fredag varje månad samlar Anders Carlberg, grundaren av Fryshuset, en grupp personer som tillsammans analyserar drömmar. Gruppen brukar vara mellan 20-30 personer. Carlberg förklarar att det brukar kallas för seminarium och inte gruppterapi om man är fler än tio deltagare. Drömseminarierna har pågått i över fem år. Så här säger Carlberg själv om hur han började med drömgrupper, i en intervju i TCO-tidningen 2006:

”I ett dussin år har han ägnat sig åt drömmar, bokstavligen om man kan säga så när ordet förs på tal. Tre saker hade inträffat inom en och samma vecka. – Jag var heldeppad. Läste Erich Fromms bok »Det glömda språket«. Jag träffade Rigmor Robèrt, läkare och analytiker.

Därefter berättar Anders Carlberg, satt sju män under nio år varenda vecka och diskuterade vad dom senast drömt. – Till vår förvåning upptäckte vi att alla av oss hade en själ. Det är därför han håller i sitt månatliga drömseminarium på Fryshuset.” Read more

Read more

Om mitt förhållande till drömmar

d_sleep.jpg

Jag har alltid varit fascinerad av drömmar. Det finns en lång tradition genom alla kulturer att fästa stor vikt vid våra drömmar. Drömvärlden har beskrivits som olycksbådande, voyeuristisk men också som en vägvisare för människor. Att lyssna på sin inre röst har ofta tolkats som att följa drömmens budskap. Att tyda och tolka drömmar har därför varit en viktig funktion i många civilisationer.

När jag var 17-18 år började jag aktivt försöka skriva ned mina drömrester direkt när jag vaknade på morgonen. Sömndrucken antecknade jag allt jag kom ihåg utan censur (nästan iallafall). Såväl min handstilen som innebörden var svårtydlig efteråt. Under ett halvår tränade jag upp min förmåga att komma ihåg drömmar. Snart mindes jag nästan alltid något. Ibland långa sekvenser och ibland flera drömmar från samma natt. Det blev en slags själslig dagbok parallellt med mitt vanliga tillrättalagda dagboksskrivande. Read more

Read more

Iris Johansson hade ”En annorlunda barndom”

9789137130385.jpeg

Iris Johansson har skrivit en bok om sina upplevelser av autism. ”En annorlunda barndom” heter boken som utkom på Forum Förlag, i vintras. Förra veckan besökte jag Fryshuset och deras mässa; Forum för Eldsjälar. Där lyssnade jag på ett fantastiskt föredrag av Iris. Här följer ett längre referat från Iris berättelse. Det är på intet sätt fullständigt men det ger en hygglig bild av Iris Johanssons värld. Jag har inte läst boken ännu men jag vågar påstå att den borde vara obligatorisk för alla psykologer och all behandlingspersonal som jobbar med autistiska personer.

Med sin vän och samtalspartner Göran berättade Iris om sina erfarenheter. Hon retade gallfeber på alla som barn. Hon såg människors känslor som färger och fyrverkeri och tyckte det var fantastiskt. När andra blev arg kände hon de här färgerna extra starkt, vilket fick henne att bli expert på att locka fram ilska hos andra. Iris återkommer ofta till vad hon kallar den imateriella världen. Den som vi andra slutar att fästa så stor vikt vid när vi lär oss att prata och kommunicera med andra människor. Det talade samspelet kommer i förgrunden och vår förmåga att uppmärksamma den imateriella världen, eller den primära världen som Iris också kallar den, avtar. Read more

Read more

Dellström och döden

dodendellstrom.jpg

Kyrkoherde Stig Dellström kom och pratade om döden för vår klass. Dellström är kyrkoherde i Fresta församling och har skrivit en bok ”Hur kan man tro?” Föreläsningens ämne var hur man pratar om döden, men Dellström inledde med en filosofisk bakgrund. Vår annars så pratsamma klass tystnade och under första timmen var en fråga. Dellström hade auktoritet. Hans huvudpoäng var att tanken på döden inte är något specifikt för äldre. Det är en oupplöslig del av själva existensen att vara människa. Mer anteckningar från föreläsningen. Read more

Read more