Etikettarkiv: konst

Referat från ett samtal med Umberto Eco

200px-umberto_eco_01.jpg

Så dök han upp på Italienska Kulturinstitutet, för övrigt en mycket speciell byggnad. Dagen efter skulle Umberto Eco ta emot en hedersutmärkelse av Uppsala Universitet (den 37:e sådana för hans del). Samtalet började en kvart för sent på typiskt italienskt vis. Umberto Eco samtalade med sin svenske översättare Barbro Andersson. Tyvärr lyckades Andersson prata på om oväsentligheter och hennes röriga frågor fick hela samtalet att styckas upp. Eco var dock i fin form och hann leverera några punchlines på 45 minuter. Viss förvirring rådde om de skulle tala svenska, engelska eller italienska. Eco sade sig inte tro på simultana översättningar som är fallet i tex. EU-parlamentet. Det är en omänsklig uppgift för vår hjärnkapacitet. Eco har tidigare i sina arbeten behandlat just problematiken med översättningar.

1371.jpg

”Om skönhet” heter Eco senaste bok som Andersson kallade för en essäsamling där Eco varvat text och klassiskt sköna bildkonstverk med texter. Men Eco rättade henne och menade att det är en coffeetablebok. ”Jag gifte mig för att få ge ut min senaste bok”, var en annan skön kommentar från den stilige men korpulente italienaren. Eco erkände att han tyckte att det var ganska tråkigt att skriva om skönhet. Det är ungefär detsamma varhelst man dyker ned i historien eller geografin, menade han. ”Fulhet däremot, det kan vara vad som helst. Det är mycket roligare att studera och skriva om fulhet”. Då får man leta i perifera sammanhang, titta i bakgrunden av gamla konstverk ” fortsatte Eco. Just fulhet är föremålet för hans nästa bok ”Ugliness” som finns på engelska. Läs mer

Umberto Eco & Carsten Jensen till stan samt ett seminarium om konst

Några evenemangstips. På onsdag den 23 januari samtalar Umberto Eco med sin översättare Barbro Andersson på Italienska Institutet, Gärdesgatan 14, kl. 18. Eco tillhör Rolls-Roycen bland världens intellektuella idag. Han lär ha ett privat bibliotek med 30 000 volymer. Mer om Eco och programmet kan du läsa här. Hans böcker ges ut på Brombergs förlag där man kan läsa om de verk som översatts till svenska.

Samma dag mellan kl. 15-21 är det ett seminarium på Konstfack vid Telefonplan på temat ”Konstens roll – om konst, konstutövare och arbete”. Det är föreningen Nordens Biskops-Arnö som arrangerar tillsammans med ABF och Konstfack. Saxat ur programmet:

Författare, konstnärer och intellektuella på olika sätt närmar sig frågor om estetiska och politiska strategier inom konst och litteratur. Seminariet vill bland annat undersöka konst som nytta eller överflöd, hur vi värderar och skulle vilja värdera konstnärligt arbete: både i samhället och inför oss själva i vårt eget arbete, samt vad ”det nordiska” skulle kunna innebära för det konstnärliga arbete i Norden idag.”

Torsdag 24 januari kommer Carsten Jensen till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Jensen är journalist och författare och han ska prata om sin senaste bok ”Vi, de drunknande”, tillsammans med Sigrid Combüchen. Det är en storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av Andra världskriget. Jensen är känd för en svensk publik bland annat för sina artiklar och resereportage. Föredraget är i Hörsalen och börjar kl. 19.

 

Vågen om arkitektur

murtuvaaaltorlweb.jpg

Vågen i P1 i måndags sammanfattade ett händelserikt år inom arkitekturen. Det är typiskt att det är ett litteraturprogram som tar upp diskussionerna om arkitekturen och dess roll i samhället. I panelen fanns Peder Alton arkitekturkritiker i DN, Ulrika Karlsson arkitekt och forskare på arkitektkontoret Servo samt Tomas Lewan arkitekt och skribent som fick arkitekturkritikepriset för sin artikel om Asplund och Statsbiblioteket.

Det var en initierat samtal som bara hann diskutera några få saker. Som väntat ägnades mycket tid att diskutera Stadsbiblioteket. Panelen pratade även om vad högkonjunkturen gör för arkitekturen. Fler unga arkitekter får chansen att komma fram samtidigt som kvalitén blir lägre då alla byggherrar och arkitekter har bråttom att hinna med. Lewan menade att dagens situation liknar byggexpansionen på 1960-talet. Ett bra och högdraget program. Men det kändes slappt att återanvända en intervju med Gert Wingårdh från 2003. Det finns ju verkligen viktigare saker att prata om än Gert Wingårdh. Panelen placerade också in Sverige i ett europeiskt kontext. Andemeningen var att Sverige under de senaste 25 åren hamnat i ett arkitektoniskt bakvatten. V i har inte hängt med i den europeiska utvecklingen.

Läs även min sammanfattning om debatten kring Stadsbiblioteket.

Du gamla, du fria av Öyvind Fahlström

du_gammla_02.jpg

Konstnären Öyyvind Fahlström var på många sätt en provokatör. Filmen ”Du gamla, du fria” handlar om ett ungt teaterkollektiv som latjar runt på 68-manér. Det är en uppfriskande naiv framställning där fiktion och dokumentär flyter i varandra. Teatergruppen åker runt och spelar monopolteater där Wallenberg alltid slår sexor. På nationaldagen arrangerar gruppen ett sjöslag (med riktiga båtar!) mellan imperialistmakterna och kommunistländer på Strömmen mellan Grand Hotel och Slottet. I en obetalbar scen surfar en biskop på korset när han blir dragen efter de rödas båt. I skymningen tröttnar polisen och plockar upp ligisterna. Andra aktioner som förekommer är att byta ut löpsedlar till kvällstidningarna, stå naken framför en porrbutik och göra stinkbombsattack mot Sverigehuset. Mest absurd blir det när gruppen kletar bajs på kläderna och ställer sig framför Enskilda banken i Kungsträdgården till de förbipasserandes häpnad. Läs mer

Freud om konst, litteratur och Moses

486px-michaelangelos_moses.jpg

Förra veckan var det Freudseminarium med anledning av att band 11 i översättningen av Freuds samlade skrifter kommit ut. Det elfte bandet behandlar Freuds texter om konst och litteratur och följdriktigt var semiariet av en högkulturell kaliber som bara JC på Forum slår. Cirka 300 personer hade samlats på ABF-huset i Stockholm. Sedan 1996 har Natur och Kultur gett ut band efter band. Nu återstår bara en sista volym med index och register.

Clarence Crafoord, Ebba Witt-Brattström, Jessica Kempe och Helena & Göran Friberg talade om Freud utifrån olika perspektiv. Witt-Brattströms analys av Freuds analys av romanen Gradiva av Wilhelm Jensens, var rapp och avväpnande. Clarence läste sömnigt innantill från sitt papper om Freuds tankar om diktande och fantiserande. Fribergs lanserade mest sin tes om att Shakespeare var greven Edward de Vere, som Freud också trodde. Jessica Kempe talade om Freuds konstanalyser. Särskilt fascinerande var hennes berättelser om hur han analyserade Mosesmonumentet av Michelangelo. Här följer en sammanfattning av Kempes föredrag. Läs mer

Statusstress av Alain de Botton

bok_stress.jpg

Alain de Botton har blivit en fixstjärna i den populärfilosofiska genrén. Med intellektuell spänst och med ett charmerande språk rullar han upp, associerar och drar paralleller mellan stort och smått, nytt och gammalt, banalt och djupt. Botton är född 1969 och har växt upp både i Schweiz och i England. Det förklarar hans brittiskt torra stil men samtidigt har man en kännedom kontinental idérvet som är lätt för en överlägsen anglosax att glömma bort.

Botton slog igenom med sin bok ”Låt Proust förändra ditt liv” från 1997. Berömmelsen fortsatte i boken ”Filosofins tröst” (2001) som blev en stor succé både som bok och tv-program. Själv är jag förtjust i ”Om konstens att resa” (2002). Det är tio essäer om varför man reser, hur man gör det både i tanken och i verkigheten. Botton varvar egna upplevelser med berättelser och referenser från historien. Det blir en slags karta över resans väsen och psykologi som är ytterst sällsynt i vanliga reseskildringar. Ett litet mästerverk som alla resenärer borde läsa. Här kommer en recension av ”Statusstress” (2004). Läs mer

Kulturfredag om att ”alla går i terapi”.

”Alla går i terapi” påade Kulturfredag och tog upp kopplingen mellan kultur och terapi. Det här är mina tankar i ämnet som jag utvecklat som gäst om inte redaktionen ändrat sig angående min medverkan. Precis som MarieLouise Samuelsson tog upp i DN så är det ett intressant och udda ämne. Men utgångspunkten känns märklig. Istället för att göra en program som undersöker hur filmare och författare påverkats av psykologi och av att själva gå i terapi, så gör man den journalistiskt enkelt för sig och hävdar att så är det. Det påstods att ”Alla går i terapi” och att det råder ”terapiboom”. Som om undersökandet i sig inte räckte för att göra ett program? Läs mer

Karin Mamma Andersson på Moderna Museet

 9341eng.jpg

Precis som många andra var jag en regnig söndag på Moderna Museet. Och ja, Karin Mamma Anderssons utställning är sevärd. Hennes landskapsmåleri är fantastiskt. Hon ritar norrländska skogar, björkar och tjärnar som fångar den storslagna melankolin som den norrländska naturen står för. Hennes färger känns Norrland.

Karin Mamma Andersson är sinnebilden av en postmodern konstnär. Hon blandar upp landskapen med perspektivförskjutningar, lager-på-lager. Man är både inomhus och i fjällen på samma gång. Jag skulle önska att hon lät landskapsmåleriet stå för sig själv. Det är bara ibland hon lyckas tillföra något nytt genom komplicera motivet. Oftast förstör det. Läs mer

Svårt att kissa innovativt nuförtiden

duchamp_fountaine.jpg

Olof Martin skriver på Sakernas tillstånd om svårigheterna att kissa i konstnärliga sammanhang. Eller rättare sagt att det är gjort många gånger förut. Börjes konstblogg har hittat en uttömmande lista på tidigare urineringar i konsthistorien. Först var ju Marcel Duchamp med sin Fountaine och året var 1917. Jag önskar jag varit där.

Är Bob Dylan vänster eller höger?

246386_120_158.jpg

I SvD skriver Roland Poirer Martinsson en ovanligt slapp krönika. Bara de tondöva politiserar konst är rubriken. Poirer Martinssons argumentation är ungefär att min svägerska som är granne med Dylan säger att han är småborgerlig. Konst innehåller flera nivåer. I första hand ett konstnärlig skapande. Därefter kan man välja att tillföra andra nivåer. Såsom politik, samtid, kultur, etc. I Studio Ett påstår Poirer Martinsson att Dylan är apolitisk. Och med ens begår han samma tankefel som den vänster han tidigare kritiserat. Dylan är inte bara politik, det är sant. Men Dylan har också politiska kommentarer i sina texter till sin samtid och har alltid haft. Han har inte haft en genomgripande politisk agenda, Men fan är han politisk ibland. Jag minns ett radioprogram för några år sedan där Dylans texter analyserades i förhållande till den årliga amerikanska presidenternas ”State of the union-tal”. En av teserna var att Dylan ständigt fört en kommenterande dialog med presidenterna. Presidenterna har kommit och gått men Dylan har bestått. Man ser och hör det man vill se. Det gäller även amerikanbaserade författare som Poirer Martinsson. Andra kommetarer till krönikan finns här och här. Nils Hansson sätter in Dylan i sitt sammanghang. Dvs. 45 år som artist.