Etikettarkiv: radio

Mediapsykologen breder ut sig – intervju i SvD om psykologrollen i förändring

FullSizeRender

Idagsidan i SvD fyller 4o år och i samband med detta har man haft en serie artiklar om psykologins ställning och om psykologer. Jag var en av de intervjuade psykologerna. Min upplevelse är att psykologerna på kort tid tilldelats en inflytelserik plats av media men att få psykologer tänker på detta eller reflekterar över det ansvar det innebär. Det är givetsvis ett växelspel mellan oss mediala psykologer och media. Min känsla är att det funnits en föreställning om vad en psykolog är och kan tala om i media. Den föreställningen har förskjutits och förändrats Idag är psykologer experter på människor och mänskligt beteende och kan tillfrågas om alltifrån skvaller till budgetstup och hur man skall hantera svärfar på julen. Det är idag så många psykologer som syns och hörs i media att det inte går att hålla reda på alla. Psykologyrkets tilltagande status har samtidigt inte alltid följts av samma inflytande och makt inom sjukvård, folkhälsoarbete, socialpolitik, skolan eller arbetslivet eller för den delen av särskilt märkvärdiga löner. Det finns en diskrepans mellan en föreställning om av status upplyfta psykologer och det ansvar, makt och förtroendet som psykologer har att leda samhällsviktiga institutioner. Min gissning är att medialiseringen av psykologyrket på sikt leder till mer reell makt och inflytande i samhället. Förhoppningsvis kan det leda till ett mänskligare samhälle.  Läs mer

Varför skvaller är skadligt på arbetsplatser?

3442720_2048_1086

För en tid sedan medverkade jag i Epstein i P1 tillsammans med psykologen Jenny Jägerfeld. Då talade vi om skvaller med anledning av att påven kritiserat skvallret inom sin egen rörelse. Frågor som kom upp var hur skvaller påverkar anställda och arbetsplatser samt om det är nödvändigt eller något som bara förstör våra psyken och relationer. Min inställning till skvaller har både ett medarbetar- och ledningsperspektiv. För ledningen är det centralt att uppmuntra dialog och samarbete mellan kollegor. Men dialog och högt i takt är inte samma sak som skitsnack och skvaller. Om inte chefer och ledare tar sitt ansvar och föregår med gott exempel eller ser till att ta i tu med skitsnack sänder det ut signaler till medarbetarna att det är okej. Att det är beteende som accepteras och kanske till och med sanktioneras av ledningen. Det är förödande för samarbetsklimatet på sikt och det urholkar chefen eller ledarens auktoritet. De som riskerar att fara mest illa är medarbetare som hamnar i kläm. För en bra arbetsmiljö är det därför med omsorg om medarbetarna som chefer måste agera. Att skapa klarhet och tydlighet såväl om mål och relationer för organisationen, gruppen och individen är helt nödvändigt. Då kan snacket på jobbet bli en tillgång för alla. Här kan du lyssna på hela klippet (cirka 6 minuter långt).


Läs mer

Pedant eller slarver – vem har rätt? Jag medverkar i Karlavagnen i P4

3405480_612_344

I kvällens Karlavagnen i P4 mellan kl. 23-24 pratar jag med lyssnarna om städningens psykologi.

Bäddar du sängen och puffar kuddarna så att det ser ut som på hotell? Städar du bort varje dammkorn som om det vore dödliga bakterier? Eller är du tvärtemot en avslappnad typ som inte bekymrar dig om något så trivialt som lite smutsig disk och damm i hörnen? Ofta är det den mest ordningsamma i en parrelation, i en familj eller i ett kompisgäng som per automatik är den som har rätt. Men är det verkligen så?

I kvällens Karlavagnen vill vi debattera – stökig mot noggrann. Vi vill höra vilken ordingstyp du tror är lyckligast. Hur du som pedant känner i kroppen om du tvingas lämna sängen obäddad. Och hur du som stökig tar diskussionen med din pedantiska partner, kollega eller vän. Ring 099-110 90. Mejla karlavagnen@sverigesradio.se. Eller sms:a till 722 50, skriv srkarla, mellanslag och ditt meddelande. Läs mer

Psykologen Jenny Jägerfeld sommarpratar

Idag blev det officiellt: min vän och psykologkollega som jag gör Psykologer läser böcker med, Jenny Jägerfeld sommarpratar. En bra tradition tycker jag att psykologer hörs i Sommar. Förra året var det t.ex. Anna Kåer. Skall bli väldigt kul att lyssna på henne. Här en liten försmak om vad hennes program ska handa om:

Allan Linnér blir ny Radiopsykolog efter Malin Edlund

Idag sändes sista programmet med Malin Edlund som Radiopsykolog. ”Det har varit tre fantastiska år”, säger Malin Edlund som nu väljer att kliva av rollen som P1s radiopsykolog. I sista programmet reflekterade hon över vad som varit givande, svårt och utmanande med att vara psykolog i radion, tillsammans med programledaren Anna Ivemark. Och om varför hon väljer att sluta just nu. I programmet medverkade även den nya Radiopsykologen Allan Linnér som presenterade sig själv. Han är psykoterapeut och psykolog sedan 30 år tillbaka. Från och med nästa torsdag tar Alla över.

Under nästan tre år har jag funnits med i bakgrunden av programmet. Då och då har jag svarat i telefon i telefonslussen när det varit direktsändning. Det har varit en lärorik och intressant miljö att möta människor som ringer in i radio. Det har varit spännande att fånga upp tankar, frågor och synpunkter från lyssnarna. Jag har haft förmånen att jobba med Malin Edlund och redaktionen på Radiopsykologen. Programledaren Anna Ivemark, producenterna Siri Ambjörnsson och Johanna Fellenius, teknikern Bengt Zetterman samt psykologerna Jenny Jägerfeld och Tina Hult. Ett fantastiskt roligt gäng att lära känna. Nu kommer även de flesta av oss sluta då direktsändningsmomentet försvinner för den här gången. Men Radiopsykologen består och psykologin har på så sätt ett fint och viktigt fönster att visa upp sig, stödja människor och sprida kunskap om psykologin till allmänheten. Det kan nästan inte bli för mycket psykologi tror jag.

Debatt i P4 Radio Stockholm om Klarabiografen

Idag debatterade jag Klarabiografens framtid med Kulturhusets chef Eric Sjöström i P4 radio Stockholm. Sjöström hade svårt att argumentera för varför det var bra att monopolet SF breder ut sig även på Sergels Torg. Lyssna på klippet här. Debatten börjar cirka 13 minuter in i sändningen.

Psykologiska perspektiv på städning, i Epstein i P1

Torsdag 1 december medverkade jag i radioprogrammet Epstein i P1 och pratade om ”Städningens psykotrauma”. Förutom jag var Gudrun Schyman och Marlene Eriksson, städexpert från TV-programmet ”Huset fullt”. Min huvudpoäng var att städning kan vara ångestdämpande och att det är en form av beteendeaktivering att städa själv. Men jag köpte inte programledaren och städexpertens tes att det är städningen som är problemet. Utifrån mitt psykodynamiska perspektiv är städningen sällan det stora problemet utan bråk om städningen är ofta ett symptom på andra problem i en relation eller en familj.

 

Diskuterade politikern Anders Borg i Nordegren i P1

Torsdag 24 november medverkade jag i radioprogrammet Nordegren i P1 och analyserade varför älskar alla Anders Borg? Anders Borg hyllades återigen, denna gång toppade han Financial Times lista över Europas bästa finansministrar. Göran Greider, chefredaktör för Dala-Demokraten, den borgerliga debattören Elise Claesson och blivande psykologen Jonas Mosskin diskuterar kulten kring Anders Borg.

Jag kom väl fram till att Borg med sin hästsvans och stil uppfattas som en outsider i det ekonomisktpolitiska etablissemanget i jämförelse med många andra företrädare. Som t.ex. Bosse Ringholm, Thomas Östros och andra. Han utstrålar också ofta trygghet, lugn och stabilitet något som vi ofta efterfrågar av ledare. Han har också ett levande kroppspråk, visar känslor och verkar mänsklig vilket kontrasterar mot t.ex. Fredrik Reinfeldt. Dessutom har Borg kört samma linje i åtta år och fölt en linje, drivit den och kommunicerat den. Jag tror många upplever att det är trovärdigt och ärligt och inte oppurtunt.

 

Extremt gruppsykologiskt experiment i den chilenska gruvan

Så håller en episk saga på att få sitt lyckliga slut: den om 33 hopplöst instängda gruvarbetare. Nu bärgas de in en kapsel som får mig att tänka på Inception. Jag pratade om gruvolyckan för en månad sedan i SR P4 Metropol och diskuterade huruvida en tro på Gud kunde hjälpa den som är fast i en mörk gruva. Igår (13 oktober) kommenterade jag i SR P4 Radio Blekinge (cirka 15.10-15.15) glädjen och baksmällan som med all sannolikhet kommer drabba gruvarbetarna i efterdyningarna av katastrofen. Livet kommer aldrig bli normalt igen för de chilenska arbetarna. Hela dramat påminner rätt mycket om den berömda flygkraschen i Anderna, även om deras situation nog var snäppet mer extrem. Det verkar vila en förbannelse över Chile!

Tom Lundin säger till DN att gruvarbetarna kommer att riskera PTSD (post traumatiskt stress syndrom) vilket nog stämmer. Hela händelseförloppet kring gruvan är som en våt dröm för en psykologstudent. Ett experiment i gruppsykologi som aldrig hade passerat de etiska nämnderna. Nu väntar jag bara på alla forskningsartiklar, avhandlingar, böcker, filmer, dokumentärer om gruvolyckan.

Filosofiska rummet om psykoanalys

Söndag 3 oktober (på nätet) sände Filosofiska rummet i P1 ett program om psykoanalys och ställde sig frågan vad den har att säga oss idag. Som vanligt när det handlar om samtal om psykoanalys så börjar man med Freud och sedan kommer man inte så mycket längre. Det var inget fel på gästerna. Jurgen Reeder författare, psykoanalytiker, Johan Eriksson, psykoanalytiker samt Carin Franzén, docent i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet och redaktionsmedlem i den psykoanalytiska tidskriften Divan var alla intressanta och kunniga. Dock känns det märkligt att ständigt återkomma till Sigmund Freud när man ska prata om psykoanalys idag. Det finns så många som är psykoanalytiskt influerade men som inte ägnar sig så mycket åt den freudianska psykoanalysen. På så sätt skapas en märklig mediabild av psykoanalysen som uråldrig. Psykoanalytikerna har själva en stor skuld i detta, att man ständigt utgår från Freuds verk och liv. Det är som att det inte finns någon nutid eller fortsättning. Det är som att utgå från Marx analyser av samhället för att diskutera socialdemokratins ställning idag. Det skulle inte kännas så relevant. Den mediala bilden blir missvisande. Jag vet inte om det är journalisterna som är för okunniga eller om det är psykoanalysen som marknadsför sig själv på ett bakvänt sätt. Men något är fel.

PS: Jurgen Reeder utkom med boken Det tystade samtalet (Norstedts, 2010) tidigare i år  Här en recension i DN.