Du tittar nu pÃ¥ taggen radio. Tillbaka »

Obs i P1 om Daniel Stern, relationer och nuögonblick

Idag (tisdag 1 december) sändes ett kortare inslag i OBS i P1 där journalisten Annika Nordin diskuterade Daniel Stern och det relationella perspektivet inom psykologin. Stern föreläste i september på Stockholms Universitet i samband med att han blev utsedd till hederdoktor. Det var en fin föreläsning där han som vanligt varvade anekdoter med tankar om det terapeutiska mötet. Lyssna på programmet eller läs inslaget som text. Nordin tar upp en händelse som en psykoanalytiker berättat i den legendariska Boston Change Process Study Group och som Stern älskar att återberätta:

I sin installationsföreläsning i Stockholm beskrev han just hur psykoterapi oväntat kan öppna mot mycket tidiga nivåer och erfarenheter i den mänskliga utvecklingen. En patient som alltid hade legat bortvänd på terapisoffan, satte sig plötsligt upp och såg ansikte mot ansikte, länge och djupt sin analytiker i ögonen. Hej, var allt den överrumplade analytikern kom på att säga. Men detta blev en vändpunkt i terapin. Ett unikt och genuint förändrande ögonblick av nu och då. Jag förstod, sa patienten, att du var på min sida. Med hejet följde också en rörelse av förvånat höjda ögonbryn, ett leende och ett melodiöst tonfall. Och nuets ögonblick öppnades ända ner  mot en tidig erfarenhet på relaterandets mikronivå och kom att innebära en ny tillit och förändring i livet.

Klockrent. Att vara en neutral terapeut som frågat klienten varför denne plötsligt söker ögonkontakt, hade kanske handlat teoretisk rätt, men missat att vara mänsklig i situationen.

Mer om nuögonblick och Daniel Stern.

Terapihausse

Imorgon (onsdag 2 september) är jag intervjuad i P1:s Snittet av Anneli Dufva och pratar om In Treatment, självfixering och diskuterar om terapi håller på bli något som vi pratar om till vardags och i offentligheten. Råder det terapihausse? Programmet börjar 14.03.

Vetandets Värld om Psykologer tittar på film

Idag gick Vetandets Världs program från i maj om Psykologer tittar på film i repris. Det går även att höra sent ikväll 11 augusti, eller på nätet en månad framöver. Lena Nordlund var på plats på Kulturhuset när vi bland andra diskuterade en scen med drottning Elizabeths möte med en hjort i filmen The Queen. Programmet ger en bra bild av hur samtalet och atmosfären brukar vara på Psykologer tittar på film.

Vetandets Värld om psykologi och film

Idag sänder Vetandets värld ett program om psykologi och film. Reportern Lena Nordlund var på plats när vi analyserade The Queen på Psykologer tittar på film tidigare under våren. Jag är intervjuad om kopplingen mellan psykologi och film, liksom psykologen och psykoanalytikern Cecilia Hector. Programmet sänds måndag 11/5 12.10 i P1 med repris 23.07.

Mosskin bakom kulisserna på Radiopsykologen

Jag har fått ett nytt uppdrag. Under tre förmiddagar under våren kommer jag sitta i telefonslussen till Radiopsykologen i P1. Programmet som tidigare har bandat samtal kommer nu direktsända. Tillsammans med psykologen Jenny Jägerfeldt kommer jag ta emot samtal i telefonslussen och göra snabba bedömningar om vad som är lämpligt att prata om och som dessutom kan funka i radio på kort tid. Sedan blir det som vanligt Radiopsykologen Malin Edlunds uppgift att sköta snacket. Programmet sänds mellan 11-11.30 på torsdagar. Imorgon 23 april, 14 maj samt 11 juni är det livesändning som gäller och då sitter jag alltså i slussen. När det är telefonväkteri ringer man 08 24 15 00. Vill man kontakta programmet annars gör man det på radiopsykologen@sr.se eller på telefon 08-784 39 50.

Psykiskt sjuka gör radio

Med hjälp av pengar från Allmänna Arvsfonden har journalisten och producenten Idji Maciel dragit igång Radio Total Normal. Programmet Radio Totalnormal görs av psykiskt sjuka eller sköra som de kallar sig själva. Hon fick idén när hon var i Argentina där det fanns ett projekt där psykisk sjuka sände egen lokalradio från ett mentalsjukhus. Jag har hört om projektet en tid och det känns kul att det nu finns på riktigt.

Sedan oktober sänder Radio Totalnormal på närradion 101,1 MHz, live på torsdagar kl 14-15.30. Det håller till på Götgatan i Stockholm i Fountainhouse lokaler. Att låta människor som vanligtvis inte kommer till tals få göra egen radio är ett sätt att försöka motarbeta fördomar som finns kring psykisk ohälsa. SvD skrev om projektet i måndags och här ett klipp från SVT:s Eftersnack för en tid sedan.

Jag har lyssnat lite sporadiskt och det är sannerligen varierat iennhål och kvalité. Kritikern i mig skulle väl önska en stramare ch rappare ton men samtidigt är ju poängen att aktivera människor på riktigt. I senaste programmet brände det dock till när berörda personer beskrev hur ekonomiska besparingar gör att aktivteter hotas, samlingslokaler stängs för utsatta människor i samhället. Då hajade jag till och lyssnade ordentligt. Det känns för trist att vårt samhälle i sådan utsträckning missunnar svaga och sköra själar.

Snömos om syskonens betydelse för personligheten

Man ska alltid vara skeptisk mot sådant som vetenskapen inte lyckats dokumentera. Extra skeptisk ska man vara mot teorier som har presenterats, undersökts och gång på gång inte visats sig hålla. En sådan seglivad teori är idén att vår personlighet beror på platsen i syskonskaran. Elisabeth Schönbeck verkar ha byggt sin karriär på att hobbyfilosofera och spekulera kring det här. Jag har tidigare skrivit om det tveksamma med hennes resonemang.

Schönbecks nya bok ”Äldst, yngst eller mittemellan” (Forum) handlar om det här och igÃ¥r var hon intervjuad i DN Insidan. För det första finns det väldigt mÃ¥nga studier som inte visat att storasyskon, mellanbarn eller smÃ¥syskon är pÃ¥ nÃ¥gon speciellt sätt. Se Judith Rich Harris bok ”Myten om föräldrars makt” till exempel. Harris visar att nÃ¥gra fÃ¥ studier har stött syskonteorin, men att gjorts sÃ¥ mÃ¥nga studier att nÃ¥gra till slut blivit signifikanta.

Det är intressant att läsa Schönbecks argumentation. Hon definierar aldrig vad hon menar. Passar inte teorin så börjar hon omdefiniera sina uppdelningar och kategorier. Mellanbarn blir visst storasyskon om det går för många år mellan barnen etc. Jag citerar DN-artikeln:

Även om man faktiskt kan se syskon­effekter i stora statistiska undersökningar finns det inga vetenskapliga studier som visar samma sak pÃ¥ individnivÃ¥. Men storasyster Schönbeck stÃ¥r pÃ¥ sig: Om mönstret inte tycks stämma är det bara att skrapa lite pÃ¥ ytan sÃ¥ hittar man mellanbarn som ändÃ¥ är ”funktionella” storasyskon, ”funktionella” endabarn som har betydligt äldre eller yngre syskon och syskon som är födda sÃ¥ tätt att de är ”pseudotvillingar”.

Det här är kvalificerat snömos och det är skamligt att sådana här teorier får stort medialt utrymme. Skärpning journalister!

Uppdatering: Schönbeck fick även lägga ut texten i Studio Ett (onsdag 22 oktober). Ett inslag med återkommande stråkar i bakgrunden. Ett parodiskt strykande medhårs som saknade all hederlig journalistisk substans. Ovanligt för att vara i ett så seriöst medium program som Studio Ett.

Horace Engdahl, en sann och stolt elitist

 

Horace Engdahl har aldrig döljt att han är en tillskyndare av traditionen och kulturella världen. Ibland känns han som en elitistisk relik från förra sekelskiftet. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av en man som är elitist ända ut i fingerspetsarna, och står för det. Det är intressant att så många retar sig på honom. Idag är det fint att vara modeelitist men fult att vara kulturelitist. Följande underbara replikväxling utspelade sig i P1-morgon fredag, tillsammans med programledaren Lasse Johansson, med anledning av nobelpriset i litteratur till fransmannen Le Clézio. För mig var det stort litet litteraturögonblick.

- Ni använder kodnamn, för de olika kandidaterna. Vilket var Le Clezios?

- Chateaubriand.

- Jaha, Det är väl inte precis FRA-säkert.

- Nä, men in det här landet är folk så pass obildade så att de flesta tror att det är en maträtt och inte en författare.

- Är vi obildade i det här landet?

- Ja.

- Vad bygger du det på?

- Ett livs, erfarenhet.

- På vilket sätt är vi obildade då?

- Vi ser inte till att förse oss med det kulturella bagage som vi som västerlänningar har rätt till.

- Varför det då?

- Lättja.

- Varför har vi hamnat där då?

- Det finns för mycket distraherande element i samhället som konkurrerar med uppmärksamheten.

- Som vadå?

- Medierna till exempel.

- Som att du sitter här och pratar. Folk borde inte lyssna på dig?

- Ja, strängt taget borde folk sitta hemma och läsa.

- Är det här ett problem eller är det så det är?

- Problem och problem. Är livet ett problem…(skratt) man ska inte moralisera, det är bara en iaktagelse man kan göra.  Människor berövar sig rätten till ett rikare liv genom att visa sÃ¥ svalt intresse för det klassiska kulturarvet.

- Jag tyckte jag hörde lite moraliserande där.

- Nä… Var och en väljer ju sitt eget helvete, sÃ¥ att säga. Det är inget jag vill lägga mig i.

PS: Sedan fortsatte samtalet med att Horace pucklade på det problemet med att så mycket amerikansk litteratur översätts, och att kommentatorerna blir förbannande när de inte känner till nobelpristagarna. Och så jämförde han sig med kungen. Som ständig sekreterare kan han knappt hosta utan att det blir rabalder.

Bilden av psykologen och psykoterapeuten i Tv-serier

IgÃ¥r torsdag gästade jag P3 Populär tillsammans med Josefin Michanek, (psykologstudent i Stockholm). Vi diskuterade hur psykologer och psykoterapeuter framställs i tv-serierna ”In Treatment”, ”Tell me you love me” och ”Sopranos”. Det blev ett lättsamt och seriöst samtal med programledaren Hanna Fahl som var pÃ¥läst och uppenbart intresserad av ämnet. Samtalet börjar cirka 13 minuter in i första timmen och finns att lyssna pÃ¥ här.

Vi var bägge överens om att serierna är hyfsat realistiska. Särskilt In Treatment som i stort sätt bara utspelar sig i terapirummet kommer nära hur en terapi faktiskt går till. Josefin betonade att det uteslutande är den psykodynamiska terapin somportätrtterats på film och i tv-serier vilket för henne som KBT-utbildad ibland känns irriterande.

Vi betonade också att serierna i första hand är underhållning och att psykoterapeuterna gör en del fel, märkligheter som känns klumpiga, orutinerade och oetiska men att de gör handlingen i serierna mera spännande.

Vi försökte oss på att bena ut skillnaderna mellan psykitater, psykolog och psykoterapeut men det är lättare sagt än gjort om man inte ska använda krångliga fackuttryck. Slutligen kom vi fram till att bilden av psykoterapeuten fortfarande är en äldre erfaren gubbe, gärna med skägg.

 

Att älta eller inte älta, det är frågan

 

Oskar Henrikson, psykologstudent i Linköping har gjort två nya podavsnitt av Radio R. Det senaste handlar om att älta eller inte älta. Med hjälp av Hamlet och den brittiske forskaren Edward Watkins får vi lär oss några knep om hur man kan älta.

1) Välj vad och när du vill älta. Avsett tid till för att älta, till exempel på söndagmorgnar mellan 9 och 10.

2) Fokusera på omgivningen hellre än dina tankar.

3) var konkret och specifik när du väl ältar. Undersök processen, kontexten och direkta erarenheter. Ställ frågor som när, vad och var.

Avsnitt 2 som kom för en tid sedan handlade om mentala bilder. Då intervjuades psykologen Emily Holmes som forskat på området. Bland annat så talade hon om begreppet flash forward, dvs. att föreställa sig framtiden och på så sätt aktivera sin fantasi och röra sig mot avlägsna mål.