månadsarkiv: september 2007

Filosofiska rummet om personlighet

Filosofiska rummet från 16 september handlar om personlighet. Vad är egentligen personlighet? Hur och varför är människor är olika? Vilken roll spelar barndom, föräldrar och livsöden och hur stor roll spelar generna för personlighetens utvecklingen? Och hur mycket kan en individs personlighet förändras över ett livsspann?

Gäster: Martin Ingvar, professor i kognitiv neurofysiologi vid Karolinska institutet, Gunilla Bohlin och Claes von Hofsten, båda professor i psykologi vid Uppsala universitet.Barbro Hedvall kommenterar programmet i DN.

Hynek Pallas om Aki Kaurismäki

getfile_8976.jpeg

För fem år sedan körde Cinemateket hela Aki Kaurismäkis filmproduktion i ett svep. Jag var på Sture flera gånger i veckan och hann med ett tiotal filmer den gången. En statistiktenta kom i vägen annars hade jag gått på seminariet om Kaurismäki på Filmhuset i tisdags. Idag skriver Hynek Pallas en Understreckare i SvD om Kaurismäki med anledning av Peter von Baghs intervjubok Aki om Kaurismäki.

Pallas essä är en bra ingång till filmaren och människan Kaurismäki. Några citat:

”Vore Kaurismäkiland en temapark skulle den ligga i ett anonymt industriområde nära en hamn. Handlingen i Kaurismäkis filmer tar plats i industriförorter, kala rum och på tomma bakgator.”…

”De flesta av filmerna saknar också tidsmarkörer som gör att man ”vet” när i tiden man befinner sig. Det kan lika gärna vara 60-tal som 90-tal, vilket ökar känslan av isolering, men också budskapets allmängiltighet.”

Pallas tar även upp hur Kaurismäki skildrat gränslandet och skarven mellan öst och väst och jämför med sina erfarenheter från Tjeckien. Jag brukar ibland säga att Finland och Bosnien är lika varandra och det är utifrån samma känsla av östvästligt krockmöte. Vi svenskar har svårt att förhålla oss till den finska moderna historien eftersom den är så skilld från vår. Det blir jag påmind om varje gång jag besöker Finland.

Akademibokhandeln startar konceptbutik i Skatteskrapan

bild-skiss-ab-001liten.jpg

Imorgon öppnar Akademibokhandeln sin nya butik i Skatteskrapan på Södermalm. Man fortsätter på så sätt trenden att lösa upp gränserna för vad en bokhandel får vara. De här är inget nytt. Det har prövats med framgång i USA och Tyskland under en längre tid. Akademibokhandelns egen butik på Mäster Samuelsgatan i City, kan sägas vara ett steg i den riktningen, med café, föredrag, författarsignering, pockethörna etc.

Målet är på sikt att bli ett slags ”privata offentliga rum” där mänskliga möten äger rum. Egentligen är det obegripligt att Akademibokhandeln inte haft en butik på Söder tidigare. 100 000 medelklassmänniskor med kulturintresse bor ju här och ännu fler traskar runt på gatorna varje dag. Det ska bli intressant att se om de stora målsättningarna kan infrias. Mitt intryck från butiken på Mäster Samuelsgatan är att det mest är signering av deckare vilket inte lockar kultureliten, utan istället den vanlige bokköparen (läs kvinnor 40+). Men målgruppen på Söder är annorlunda än i City och frågan är om kultureliten kommer till butiken på Skatteskrapan. Det krävs exklusivitet för det. Vågar Akademibokhandeln sticka ut?

Öppningens program känns igen. Paolo Coelho kommer till butiken och signerar böcker kl. 19.00. Läs hela höstens program.

En annan intressant iaktagelse är att ABC-staden (arbete-bostad-centrum) är på väg tillbaka om än i mindre format. Skatteskrapan kommer innehålla både galleria, kontor och studentlägenheter. Fler ABC-enheter i mindre skala kommer förmodligen dyka upp framöver.

Pr-folk hade rundabordssamtal om sociala nätverk

Kommunkationsbyrån JMW som nyligen presenterade sin undersökning om sociala nätverk, bjöd in till rundabordssamtal om sociala medier och Facebook. På JMW:s blogg kan man läsa en bra och utförlig rapport av mötet. Det verkar ha varit en intressant diskussionen som jag gärna deltagit i. Bland andra diskuterades om Facebook finns kvar om ett år, där vissa hävdade att Facebook är döende.De flesta på mötet var konkurrenter från andra pr-byråer. Schysst att JMW delar med sig av diskussionen, något som inte alls är givet.

Som man frågar får man svar

ettapuff.jpg

DN och Synnovate gör stor sak av att 48 % vill bevara Slussen och bara 44 % vill riva och bygga nytt. I undersökningen ställdes frågan:

”Sedan en lång tid tillbaka har Slussens framtid diskuterats. Nu har det presenterats två huvudförslag för Slussens framtid. Förslagen är Nya Slussen som innebär rivning och nybyggnad och Nybyggt bevarande som innebär bevarande och restaurering. Vad föredrar du att man gör med Slussen?”

Men vad det egentligen handlar om är att Slussen rostar och sjunker ihop. Att allt måste rivas och byggas upp från grunden igen. Det blir åtminstone lika kostsamt som att förändra Slussen mer genomgripande. Så frågeställningen borde istället lyda:

”Tycker du att Slussen som är anpassat för 1930-talets trafikflöde ska restaurerars till samma kostnad som att skapa en modern trafiklösning som passar Stockholms nutida behov?”

För det är vad det handlar om. Jag är övertygad om att folk inte förstått vidden av Slussens problem. Politiker, arkitekter och ekonomer har misslyckats med att förmedla en korrekt bild. Olyckligtvis har inget av de nya förslagen på Slussen varit riktigt lyckade, varför vi hamnat i en moment 22-situation. Men sjunker gör Slussen och vi borde samla oss i den här staden och göra något konstruktivt av det. DN borde ägna sig åt att berätta för stockholmarna om för- och nackdelar med olika alternativ istället för oseriösa opinionsundersökningar.

Åsa Nilsonne bloggar och något om psykodrama

asa_nilsonne.jpg

Sedan en tid tillbaka bloggar författaren och psykiatern Åsa Nilsonne. Det handlar om en lågintensiv blogg som mest känns som en förlängning av hennes böcker. Då och då simper det ned några snusförnuftiga ord. För att bloggen ska bli rolig att läsa krävs nog mer engagemang och tid vilket jag gissar är en bristvara för Nilsonne. Här om dagen skrev hon om filosofen Stina Bäckströms oro inför neurovetenskapen. Jag delar Nilsonnes förvåning att neurovetenskapen skulle vara ett hot mot individens självförståelse. Men sedan kommer en märklig avslutande kommentar av Nilsonne:

Filosofer vill i allmänhet inte ha svar på frågorna de ställer. De vill ha en diskurs, en belysning av en frågeställning, för det är det enda de kan få med sina metoder. De får nog vänja sig vid att vetenskapen har hunnit ifatt även frågor om exempelvis självkännedom.

Filosofer åstadkommer mer än diskurser, var så säker. En övertro på vetenskapens möjligheter att förklara hur världen är beskaffad kan liknas vid blind tro, och det ökar säkert inte människans självkännedom.

symbol.gif

”Forum för sociometri och psykodrama” har också startat en blogg. Det är mest en uppladdning inför konferensen ”Bortom Orden” som de arrangerar i Karlstad i slutet på november.  Men de har även en del inlägg om psykologi och psykodrama. Stockholms Institut för Psykodrama och Sociometri (SIPS) verkar stå bakom bloggen som i huvudsak tycks vara en anslagstavla för de egna medlemmarna.

Eftersnack från Grizzly Man och Psykfilm på Facebook

t678896649_317408_8734.jpg

Jag har skrivit ett referat av diskussionen från senaste Psykologer tittar på film. Fyll gärna på med egna tankar eller käfta emot om ni tycker att jag missade något. Tack alla ni hundratalet i publiken som kom och ställde frågor till David Eberhard. Vi ses nästa gång.

Nu finns Psykfilm på Facebook. Gå med och bli en av de första exklusiva medlemmarna.

London Fashion Week testar modeller för ätstörningar

lfw_logo.gif

AP rapporterar att London Fashion Week har startat ett program för att testa alla modeller för ätstörningar. Det sägs vara ett sätt att förebygga och komma åt anorexia som man vet är ett stort problem blnad många modeller på catwalken. Genom testet som kan liknas vid en hälsoundersökning vill man nu göra något åt ätstörningar. British Fashion Council (BFC) har startat vad de kallar för Model Health Inquriy. Jag antar att man inte kommer diskutera de skeva ideal som modevärlden själva är med och skapar. Så vidsynta är man inte. Istället för att göra något åt problemet med vrickade skönhetsideal ska modellerna hälsoundersökas för att omöjligt kunna ligga precis på gränsen till undernäring. Det påminner om när David Eberhard raljerar över att Vägverket vill bygga skyddsstängsel på broar för att förhindra självmordsförsök. Det kan tyckas behjärtansvärt men när man tänker efter är det absurt. Istället för att samhället satsar pengar på att att förebygga självmord och depression i unga år ska Vägverket bygga stängsel. Gå till botten med problemen istället för snabba, kosmetiska åtgärder.

Kaurismäki och Roeg på Cinemateket

cinemateket_log.GIF

Peter von Bagh, konstnärlig ledare för filmfestivalen Il cinema ritrovato i Bologna, har skrivit intervjuboken Aki om Kaurismäki som kommer på svenska. På tisdag 18 september kl. 19.00 föreläser han på Filmhuset och visar klipp från Kaurismäkis filmer. Cinemateket har en miniserie under hösten och visar fyra av Kaurismäkis filmer som von Bagh har valt.

Kaurismäki har gjort mycket för att spä på fördomarna om finländare som ett tyst och melankoliskt folk. En film som dock sticker ut är hans tidiga komedi Calamari Union, som handlar om 17 personer som alla heter Frank.

Calamari Union visas på Sture 19/9 kl. 16.30 och på Filmhuset 22/9 kl. 19.00.

En annan film som verkar intressant för Psykfilm är Nicolas Roegs ”Bad Timing”. Filmen visas 20 och 29 september på Sture kl. 14.30. Enligt Filmtipset handlar ”Bad Timing” om ”En ung, amerikansk kvinna kommer till akuten efter vad som verkar vara ett självmordsförsök genom överdos. Polisen misstänker dock att kvinnans älskare, en amerikansk psykolog, kan vara inblandad. Medan läkarna kämpar för att rädda kvinnans liv, sitter psykologen i polisförhör och deras gemensamma liv återberättas i minnesbilder.”

Bland skådespelarna märks bland andra Art Garfunkel, Theresa Russell och Harvey Keitel.