månadsarkiv: oktober 2007

Presskommentarer till Den fria viljan

Eva af Geijerstam skriver en uppmuntrande recension i DN och ger filmen betyg 3 av 5. Men hennes sista mening blir märklig.

På ett mycket skickligt, kraftfullt och starkt berörande vis – det ska inte förnekas – överlämnar han hela frågan om varför till var och en i publiken. Om den så bara ansluter sig till tesen män är djur.”

Jag håller inte med Geijerstams slutkläm. Filmen är mer komplicerad än så. Man måste inte ansluta sig till tesen att män är djur.

SvD  och Malena Jansson ger Den fria viljan betyg 5 av sex.

I dagens DN Kultur (ej på nätet) finns en lägre intervju av Nicholas Wennö med regissören Matthias Glasner. Den bekräftar en känsla jag haft om att filmen bottnar i en djup och depressiv dragning hos regissören själv. Han talar om självmordet som en sista möjlighet. Glasner och Jürgen Vogel som spelar Theo är förresten goda vänner och driver ett eget filmbolag tillsammans. Glasner avslöjar att han arbetar med Den fria viljan 2 och att det ska bli en trilogi. Nästa film ska ta upp temat pedofili. Det finns säkert anledning för Psykologer tittar på film att återkomma till Glasners filmer.

Eftersnack till Den fria viljan

En film som Den fria viljan väcker många känslor. Samtalet efteråt kom att kretsa kring flera olika aspekter av problematiken kring sexualbrottsdömda och våldtäkter.

Psykolog Hanna Harnesk tyckte att filmen speglade en ganska typisk person som har begått sexualbrott. Det är ofta en person med stora svårigheter i mänskliga relationer i kombination med en känsla av oförmåga att förstå och ta sig fram i samhället. Livet blir till en serie tillkortakommanden där man sällan är herre över situationen.

Regissören Matthias Glasner gjorde efterforskningar och intervjuer under tre år innan han skrev manuset till filmen. Historierna är ett slags bearbetat hopkok av de berättelser som Glasner träffade på. Han pratade med flera olika kategoierer av personer. Såväl förövare, offer, terapeuter, behandlare och anstaltspersonal. Ytterligare en intressant detalj är att slutscenen där Theo tar sitt liv på stranden var skådespelarnas egen improvisation och tolkning. Slutet fanns inte med i manuset från början.

Harnesk talade om att det sällan är just sexualiteten som är det stora problemet för våldtäktsmän. Det är mer ett sätt att kanalisera och få utlopp för den ångest som man bär inom sig. Sexualbrottsdömda lider av en otrolig skam inför sina handlingar men känner också av samhället stereotypa syn på våldtäktsmän. Vi har en ganska tabubelagd syn på våldtäktmän menade i vårt samhälle menade Harnesk. Ofta finns det också erfarenheter av en ”luddigt” sexuellt förhållanden gentemot modern sedan barndomen. Det handlar inte alltid om incest utan även om promiskusitet och att man kanske har tittat på porrfilm tillsammans med någon förälder.

Förnekelse är vanligt i terapeutiska sammanhang när det gäller våldtäktsmän. Den egna skammen är många gånger för tung för att ta tag i. Tids nog kan ändå många komma till en insikt om värdet av att sluta förneka sina tidigare handlingar. Många våldtäktsmän har också en stereotyp bild av vad det innebär att vara man. Man ska både vara snygg, vältränad, duktig, händig, smart och en hingst i sängen. Det blir lätt en omänsklig bild som man försöker leva upp till.

Det här var några fragment av vad diskussionen handlade om. Fyll gärna på med egna tankar och reflektioner.
Slutligen ett stort tack till alla som kom och som orkade vänta ut missödet med den felvända biorullen.

Främjar bloggen det vetenskapliga samtalet?

Jens Sunström skriver intressant på Forskarbloggen om bloggmediets funktion och relation till det vetenskapliga samtalet. Vad kan bloggen användas till och hur? Bidrar bloggen till det vetenskapliga samtalet? I stora drag håller jag med Sundström om att bloggen är en utmärkt kommunikationskanal för populärvetenskapliga diskssioner. Sundtröm oroar sig för att det vetenskapliga samtalet infantiliseras och inte blir tillräckligt vasst och smalt på bloggen. Jag är inte så säker på att den risken är så stor. Är bloggen tillräckligt svår för vanliga läsare kommer det ske ett naturligt urval som gör att bloggen får en viss läsekrets. Är den mer lättläst blir det ett bra sätt att möta människor där de befinner sig. Läs mer

Iris Johansson hade ”En annorlunda barndom”

9789137130385.jpeg

Iris Johansson har skrivit en bok om sina upplevelser av autism. ”En annorlunda barndom” heter boken som utkom på Forum Förlag, i vintras. Förra veckan besökte jag Fryshuset och deras mässa; Forum för Eldsjälar. Där lyssnade jag på ett fantastiskt föredrag av Iris. Här följer ett längre referat från Iris berättelse. Det är på intet sätt fullständigt men det ger en hygglig bild av Iris Johanssons värld. Jag har inte läst boken ännu men jag vågar påstå att den borde vara obligatorisk för alla psykologer och all behandlingspersonal som jobbar med autistiska personer.

Med sin vän och samtalspartner Göran berättade Iris om sina erfarenheter. Hon retade gallfeber på alla som barn. Hon såg människors känslor som färger och fyrverkeri och tyckte det var fantastiskt. När andra blev arg kände hon de här färgerna extra starkt, vilket fick henne att bli expert på att locka fram ilska hos andra. Iris återkommer ofta till vad hon kallar den imateriella världen. Den som vi andra slutar att fästa så stor vikt vid när vi lär oss att prata och kommunicera med andra människor. Det talade samspelet kommer i förgrunden och vår förmåga att uppmärksamma den imateriella världen, eller den primära världen som Iris också kallar den, avtar. Läs mer

Jesper Huor i Rastafariland

rastaprast339.jpg

Ibland brukar jag riva ut intresssanta artiklar och notiser i tidningen. Ibland glömmer jag bort textern. Ibland läser jag dem.  Nu hittade jag en artikel av Jesper Huor i SvD. Den publicerades 7 september. Där besöker han den lilla rastafarikolonin Shashamane, i Etiopien som består av jamaicaner. Tiden verkar stå stilla i rastafarirörelsen. Undrar om det är marijuanaröken som är orsaken till det?

Förhandsvisning av Den fria viljan

1656_packshotfront.jpg

Psykologer tittar på film ger en gratis förhandsvisning av filmen Den fria viljan i samarbete med Atlantic Film.

Det sker torsdag 11 oktober på nyrenoverade biograf Victoria på Götgatan. Filmvisningen börjar 18.30.

Den fria viljan är en kärlekshistoria mellan en ångerfull våldtäktsman och en hämmad kvinna med ett komplicerat förflutet. Theo har misshandlat och våldtagit en kvinna. Efter nio år på en sluten psykiatrisk anstalt försöker han nu hitta sin plats i samhället. Han vill inget hellre än bli fri från sina våldsamma impulser.

Filmen är tysk och gjord av den unge regissören Matthias Glasner. Den blev nominerad till bästa film vid Berlins filmfestival 2006. Den fria viljan har Sverigepremiär den 12 oktober. Filmen är 2 timmar och 40 minuter lång och innehåller några obehagliga våldtäktscener.

Efter filmer blir det ett samtal med Hanna Harnesk, leg. psykolog, som jobbar med behandling av sexualbrottsdömda inom Kriminalvården. Harnesk är verksam på anstalten Skogome utanför Göteborg, den största anstalten i landet för sexualbrottsdömda män. Hon arbetar kliniskt med behandling av sexualbrottsdömda. Dessutom jobbar hon med övergripande frågor inom Kriminalvården med sexualbrottsbehandling (enligt behandlingsprogrammet ROS- relation och samlevnadsprogrammet). Där utbildar och handleder Harnesk andra psykologer samt föreläser om bland annat förövarpsykologi. Senaste året har hon samlat in kunskaper kring framförallt våldtagna och slagna kvinnor som söker kontakt med sina män under deras tid på anstalt.

Du måste osa till psykfilm(at)gmail.com då det finns begränsat antal platser. Vill du ta med en vän skriv dennes namn och e-post när du osa:r.

Välkommen!