månadsarkiv: januari 2008

Orienten på film

200px-caramel_poster.jpg

Det vidsträckta området från Marocko till Japan har ofta kallats för Orienten. Den som studerat området språk, historia och kultur har varit orientalist. Edward Saids banbrytande bok ”Orientalism” handlar främst om Orienten som ett mentalt tillstånd. En inres resa till Annorlundaistan befolkat av brunbrända, svartmuskiga vildar med kroksabel, harem och lynniga temperament. Det geografiska området kommer i skymundan.På kort tid har jag sett ett antal filmer som alla utspelar sig i Orienten. Libanesiska Caramel (Sukkar Banat på arabiska), franskiranska Persepolis och amerikanska Darjeeling Limited, en feelgoodhistoria som utspelar sig i Indien. Läs mer

2008 blir självhjälpens år

1086-18974-shopw-e5548e.jpg

Kulturnytt (8 januari) rapporterade om självhjälpsböcker. I inslaget intervjuades Lena Forssén, redaktör på Natur och Kultur som sade att 2007 varit ett rekordår för populärpsykologi. Hon tror att 2008 kommer bli ett fortsatt starkt år för genrén. Hennes analys var att det är mer okej att köpa en självhjälpsbok idag än vad det var på 90-talet. Då var det mer tabu. I inslaget intervjuades också Bengt Weine som driver Mareld, en bokhandel och förlag med inriktning mot psykologi. Weine sade att han inte kan konkurrera med de stora förlagen. För att ge ut självhjälpslitteratur behöver man marknadsföringsmuskler. Sverige varit släpat efter andra länder men att de svenska författarna nu har gett sig in i matchen. Men Weine har inga planer på att ge sig in i den genrén. ”Det finns så det räcker”. Läs mer

Mer kommentarer om Slas

9971l1.jpg

7 januari repriserade Kulturradion ett program med Slas från 1992. Bengt Packalén dricker kaffe och kurar skymning i dennes ateljé. Det blir ett otvunget samtal där Slas får prata på om varför han var så förbannad när han skrev ”Brev till en hembygsgård”, från 1974. Det var förövrigt den första boken jag läste av Claesson. Boken handlar om en författare som blivit inbjudan att hålla ett föredrag på hembygsgården från den trakt han skildrat och blivit expert på (läs ”Vem älskar Yngvej Frej”). Huvudpersonen försöker skriva ett brev där han tackar nej men brevet vill liksom aldrig ta slut och det blir istället en lång ilsken dialog med småböndernas barn. I slutet av programmet blir Slas ilska alltmer förklarlig.

Andra som kommit med insiktfulla kommentarer är Stationsvakt som träffande skriver att:

”Hans språk var bedrägligt enkelt – men innehöll mycket ändå”.

I SvD skriver Richard Swartz en läsvärd Understreckare. Swartz tar upp Claessons antiintellktuella hållning och den metod som han fulländat genom att skildra verkligheten och människorna rakt upp och ned, utan omskrivningar. Det finns en befriande vardaglig hållning i Slas böcker. Det bedrägliga är just att det ser enkelt ut, men Slas var en mästare på upprepningar och dialoger från vanliga samtal människor emellan. Gärna på ett tåg, en säng eller krog. Swartz tar även upp problematiska sidor hos författaren vilket känns befriande i all nostalgi.

För den som inte fått nog har SR Minnen, en inspelning från 1966. Där intervjuas Claesson av Gabrilla Garland om hur han reste i efterkrigstidens Europa som fattig frilansande skribent och tecknare.

Läs även om min relation till Stig Claesson.

Min relation till Stig Claesson

slasola1153.jpg

Jag ogillar egentligen prat om kända personer som går bort, men tänkte göra ett undantag med anledning av Stig Claesson. När jag gick i gymnasiet tävlade jag och min kompis Krister om vem som hade läst flest böcker av Slas. Vi hade nog en ganska patetisk vurm för författare som skildrade vanliga arbetare, även om Slas mest skriver om sig själv. När Krister organiserade en ungdomsbrigad i Bosnien för Ship to Bosnias räkning och jag inte hade något för mig liftade jag ner till den lilla byn Lipnica. Claesson har ju skildrat järnvägsbyggen och luffiga resor i efterkrigstidens Europa. Vår brigad skulle rensa en åker, vilket var rätt långt ifrån allt våra romantiska drömmar. Efter en dryg vecka fick jag nog och kom med en dålig ursäkt om att jag hade fått ett jobb i Sverige och lämnade brigaden. Istället liftade jag tillbaka till Ljubljana och fortsatte resan med några kompisar i ytterligare sex veckor. Att lifta gjorde ju även Slas. Och han övergav också brigader, som den gången han gick från Kroatien till Italien via Frankrike och hem. Läs mer

”Myten om föräldrars makt”

stor-myten-1.gif

Recension av Judith Rich Harris bok ”Myten om föräldrars makt”

Striden om arv och miljö har pågått länge inom psykologin. Den här striden har på senare tid blivit allt mer överspelad. Ett mer modernt sätt att se på en människa är att 50 % kommer från gener och 50 % från miljö. Man kan diskutera om det är 40/60 eller 30/70, eller 70/70. utgångspunkt är att diskutera och problematisera de 50 % som handlar om miljöpåverkan. Vilken miljö är det som påverkar barnet på väg mot vuxenheten? Såväl psykodynamiker som behaviorister har lyft fram föräldrarnas centrala roll. Nästan all forskning handlar om att på ett eller annat sätt bevisa att det är föräldrarna som påverkar sina barn till att bli dem de är. Harris håller inte med. Hon kallar det myten om föräldrars makt. I själva verket är det barnets sociala miljö på dagis, skola och i andra gruppkonstellationer som formar oss. Hennes teori brukar kallas för gruppsocialisationsteorin. Läs även min introduktion om författaren Judith Rich Harris. Läs mer

Judith Rich Harris märkliga genombrott

jrh420.jpg

1995 publicerade Judith Rich Harris en artikel i den ansedda amerikanska tidskriften Psychological Review. Artikeln blev vald till årets mest intressanta artikel inom psykologiämnet, av APA (American Psychologist association). och belönades med det prestigefyllda George A Miller Award. Samme Miller hade 37 år tidigare nekat Harris att doktorera på Harvarduniversitetet ”eftersom hon inte höll tillräckligt hög akademisk klass”.

Nyfikna forskare och praktiserande psykologer började snart intressera sig för Harris. Vad hade hon gjort tidigare? Vilken institution eller universitet tillhörde hon? Inget skulle det visa sig. Läs mer

Freud om konst och litteratur

05823-1.JPG

I dagens DN Kultur recenserar Stefan Jonsson ”Konst och litteratur” som är det sista bandet av Freuds samlade skrifter. Det är en av julens böcker som jag inte har hunnit ta itu med, ännu. Mitt tidigare inlägg var ett referat av Jessica Kempes tankar om Mosesmonumentet och upphovsmannen Michelangelo. I sin text tar Jonsson fasta på Freuds analys av ”Mona Lisa” och Leonardo da Vinci. Freud vred, vände och associerade och såg ett samband mellan målningen och ett av Leonardos barndomsminnen där en gam dyker upp. Freud läste tyvärr en tysk översättning som hade förväxlade gam och glada vilket gjorde tolkningen en aning svajig.

Anknytningsteorin goes popular och några invändningar

images.jpg

I mellandagarna publicerade DN två essäer av Tor Wennerberg där han beskriver anknytningsteorin. Med rubriken ”Den första kärleken” redogör Wennerberg för grunderna i anknytningsteorin för en lekmannaintresserad allmänhet. Han berättar om John Bowlbys banbrytande forskning under efterkrigstiden. Bowlby var verksam vid det berömda Tavistockkliniken i London. Bowlby och hans medarbetare James & Joyce Robertson gjorde bland annat filmen om lille John som blir lämnad på prov på barnhem när han var drygt ett år, dvs. under den viktiga anknytningsfasen. Johns separationsreaktioner var ett viktigt led för att förstå vikten av samspelet mellan barn och mor (eller som man upptäck senare även andra anknytningsobjekt). Läs mer