Kategoriarkiv: Okategoriserad

Filmfestivaler x3

cinemafrica-festivallogga-1.jpg

Göteborgs Filmfestival pågår för fullt. Läs Hyneks direktrapport. Jag blir nyfiken på tyska Austistic disco av Hans Steinbichler. DN:s Nicholas Wennö ger några tips här. På onsdagkväll kör Pecha Kucha Gbg en filmspecial på festivalområdet som jag gärna gått på om jag varit på plats. För den som undrar vad Pecha Kucha är läs mitt tidigare inlägg.

Nu till helgen är det Pop Corn-festival. I år har man bytt fokus från musik till humor. Ett tema som sticker ut är Ungern som lyfts fram som komikerland. Jag blir sugen på The Witness från 1969 som verkar vara Ungerns nationalfilm. Här kan du läsa se programmet, spelplats är Södra Teatern. Ståupparen Pablo Francisco är festivalens stora dragplåster.

Afrika dyker ju sällan upp på film annat än när det vankas diamanter, läkemedel eller diktatorer. CinemAfrica gör en festival i Stockholm den 7-17 februari. Filmerna visas på Etnografiska Museet, Zita, Sture och Klarabiografen. Mest intressant är filmen Ezra (Nigeria) som handlar om barnsoldater i ett fiktivt afrikanskt land. Regissören heter Newton Aduaka som själv kommer besöker festivalen. Här finns en intervju med Aduaka. Hela programmet finns här.

Kalabaliken i senaten

DN:s korrespondent Peter Loewe får till ett komiskt porträtt av misstroendeomröstningen mot Romano Prodi. Jag citerar slutet av texten. Läs och njut!

Torsdagen blev dramatisk i senaten. Varje röst kunde vara avgörande för att fälla eller rädda Prodi. Senatorn Guido Possa tillhörande Berlusconis parti Forza Italia kördes in på rullstol till följd av ett komplicerat benbrott och efter att ha åkt ambulans ända från Milano. Stefano Cusumano, en av udeur:s tre senatorer, förklarade att han tänkte rösta för regeringen Prodi. Det var tvärt emot vad partiledaren Mastella indikerat och kom som en kalldusch för partiet.

Partikollegan Tommaso Barbato hoppade på Cusumano inne i senaten och kallade honom för ”skitstövel, bög och förrädare” och spottade på honom. Cusumano blev så arg att han svimmade och fick bäras ut på bår utan allvarligare konsekvenser.

Under Prodis sista dag som premiärminister var senaten knappast en demokratins högborg. Prodi själv kallade senaten denna ödesdigra dag för ”en cirkusarena.” För högern slutade kvällen dock med segerrus och champagnekorkar som smällde. Något som fick talmannen att påpeka att ”senaten är ingen vinstuga.”

Jag hade velat vara där.

Referat från ett samtal med Umberto Eco

200px-umberto_eco_01.jpg

Så dök han upp på Italienska Kulturinstitutet, för övrigt en mycket speciell byggnad. Dagen efter skulle Umberto Eco ta emot en hedersutmärkelse av Uppsala Universitet (den 37:e sådana för hans del). Samtalet började en kvart för sent på typiskt italienskt vis. Umberto Eco samtalade med sin svenske översättare Barbro Andersson. Tyvärr lyckades Andersson prata på om oväsentligheter och hennes röriga frågor fick hela samtalet att styckas upp. Eco var dock i fin form och hann leverera några punchlines på 45 minuter. Viss förvirring rådde om de skulle tala svenska, engelska eller italienska. Eco sade sig inte tro på simultana översättningar som är fallet i tex. EU-parlamentet. Det är en omänsklig uppgift för vår hjärnkapacitet. Eco har tidigare i sina arbeten behandlat just problematiken med översättningar.

1371.jpg

”Om skönhet” heter Eco senaste bok som Andersson kallade för en essäsamling där Eco varvat text och klassiskt sköna bildkonstverk med texter. Men Eco rättade henne och menade att det är en coffeetablebok. ”Jag gifte mig för att få ge ut min senaste bok”, var en annan skön kommentar från den stilige men korpulente italienaren. Eco erkände att han tyckte att det var ganska tråkigt att skriva om skönhet. Det är ungefär detsamma varhelst man dyker ned i historien eller geografin, menade han. ”Fulhet däremot, det kan vara vad som helst. Det är mycket roligare att studera och skriva om fulhet”. Då får man leta i perifera sammanhang, titta i bakgrunden av gamla konstverk ” fortsatte Eco. Just fulhet är föremålet för hans nästa bok ”Ugliness” som finns på engelska. Läs mer

Allt går utför eller? Svenska kunder blir nöjdare.

Svenska kunder blir allt nöjdare rapporterar DN. Sedan starten 1989 har Svenskt Kvalitetsindex varje år mätt hur nöjda svenskarna är med företag, institutioner och organisationer i privat och offentlig sektor. Alla år utom två har kvalitetsindexet förbättrats och 2007 blev alltså det bästa året hittills. Sedan 1989 har den oberoende undersökningen genomförts av Svenska institutet för kvalitetsutveckling och Handelshögskolan i Stockholm. Cirka 90.000 personer och företag har intervjuades under det sista kvartalet 2007. 1989 var nöjdhetstalet 62 på en 100-gradig skala. 2007 är det 68,2. Här en länk till sammanfattningen.

Sådana här undersökningar bör man ta med en nypa salt. Jag blev förvånad över det stora urvalet vilket bäddar för ett stabilare resultat än slentrianmässiga webomröstningar. Undersökningen borde ju vara hyfsat stabil över tid, i jämförelse med sig själv. Dock tror jag det är oerhört vanskligt att jämföra med andra länder. Jag har ju tidigare propagerat för att vi ställer allt högre krav på allt möjligt i våra liv. Trots det visar undersökningen att vi blir nöjdare.

Umberto Eco & Carsten Jensen till stan samt ett seminarium om konst

Några evenemangstips. På onsdag den 23 januari samtalar Umberto Eco med sin översättare Barbro Andersson på Italienska Institutet, Gärdesgatan 14, kl. 18. Eco tillhör Rolls-Roycen bland världens intellektuella idag. Han lär ha ett privat bibliotek med 30 000 volymer. Mer om Eco och programmet kan du läsa här. Hans böcker ges ut på Brombergs förlag där man kan läsa om de verk som översatts till svenska.

Samma dag mellan kl. 15-21 är det ett seminarium på Konstfack vid Telefonplan på temat ”Konstens roll – om konst, konstutövare och arbete”. Det är föreningen Nordens Biskops-Arnö som arrangerar tillsammans med ABF och Konstfack. Saxat ur programmet:

Författare, konstnärer och intellektuella på olika sätt närmar sig frågor om estetiska och politiska strategier inom konst och litteratur. Seminariet vill bland annat undersöka konst som nytta eller överflöd, hur vi värderar och skulle vilja värdera konstnärligt arbete: både i samhället och inför oss själva i vårt eget arbete, samt vad ”det nordiska” skulle kunna innebära för det konstnärliga arbete i Norden idag.”

Torsdag 24 januari kommer Carsten Jensen till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Jensen är journalist och författare och han ska prata om sin senaste bok ”Vi, de drunknande”, tillsammans med Sigrid Combüchen. Det är en storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av Andra världskriget. Jensen är känd för en svensk publik bland annat för sina artiklar och resereportage. Föredraget är i Hörsalen och börjar kl. 19.

 

Strangemaps om Europas blonda befolkning

blond_hair_map1.jpg

Flera bloggare däribland Stationsvakt har tipsat om den udda bloggen Strangemaps. Där publiceras obskyra kartor över alla möjliga fenomen. Kartan över andelen européer med blond hårfärg har växt många reaktioner (i dagsläget 156 kommentarer!). Som den kartälskare jag är blir strangemaps en nödvändig blogg att hålla koll på framöver.

En annan karta visar lingvistikens supermakter där Papua Nya Guinea och Nigeria intar en särställning.

”Snubbla på lyckan”, bokrecension

02674-2.JPG

”Snubbla på lyckan” med undertiteln – ”varför din hjärna sätter krokben för dig” är en ny bok av Daniel Gilbert. Det är en populärpsykologisk bok som utkom på  förlaget Natur och Kultur hösten 2007. Gilbert är professor i psykologi på Harvarduniversitetet och förestår deras avdelning för Hedonsitic Psychology Laboratory. Boken har en egen hemsida och heter ”Stumble on happiness” på engelska 2006. Boken har blivit en succé och översatts till 20 länder.

Gilbert är en utmärkt stilist och är en bättre författare än storheter som tex. Steven Pinker. Språket är lätt och ledigt även om innehållet inte är lika högkalibrigt som Pinkers ”Ett oskrivet blad”. Gilbert är lite som en kunnig farbror som lotsar läsaren. Han snackar både kidsens språk och kan föra filosofiska resonemang. Den som inte vill drunka i djup men ändå känna sig smart bör läsa boken. Läs mer

Zaremba om Vietnam

images.jpeg

Maciej Zaremba skrev i mellandagarna en läsvärd artikel i DN om Vietnam där han bland annat diskuterar SIDA:s prioriteringar. I artikeln tar han upp nättidningen VN-Express som på ett par är blivit Vietnams största nätplats. I ett land med begränsad pressfrihet har VN-Express lyckats bli störst med cirka 6 miljoner läsare per dag! Det är världens 82:a mest besökta sajten i världen (enligt Alexas ranking). Några citat:

För jämförelsens skull: den största tyska nyhetssajten Der Spiegel har rank 304, Le Monde 940, DN 4.127. Den vietnamesiska rege­ringens Nhân Dân ligger på plats 18.054, i sällskap med Fotolabbet Pixbox på Rehnsgatan i Stockholm…

Enligt Reportrar utan gränser ligger Vietnam i världsbotten när det kommer till pressfrihet, plats 162 bland världens länder, i sällskap med Kina och Iran.

Zaremba skriver som vanligt lysande. För den källkritiske tar Internetbrus upp problemen med Alexas webstatistik.

Orienten på film

200px-caramel_poster.jpg

Det vidsträckta området från Marocko till Japan har ofta kallats för Orienten. Den som studerat området språk, historia och kultur har varit orientalist. Edward Saids banbrytande bok ”Orientalism” handlar främst om Orienten som ett mentalt tillstånd. En inres resa till Annorlundaistan befolkat av brunbrända, svartmuskiga vildar med kroksabel, harem och lynniga temperament. Det geografiska området kommer i skymundan.På kort tid har jag sett ett antal filmer som alla utspelar sig i Orienten. Libanesiska Caramel (Sukkar Banat på arabiska), franskiranska Persepolis och amerikanska Darjeeling Limited, en feelgoodhistoria som utspelar sig i Indien. Läs mer

Mer kommentarer om Slas

9971l1.jpg

7 januari repriserade Kulturradion ett program med Slas från 1992. Bengt Packalén dricker kaffe och kurar skymning i dennes ateljé. Det blir ett otvunget samtal där Slas får prata på om varför han var så förbannad när han skrev ”Brev till en hembygsgård”, från 1974. Det var förövrigt den första boken jag läste av Claesson. Boken handlar om en författare som blivit inbjudan att hålla ett föredrag på hembygsgården från den trakt han skildrat och blivit expert på (läs ”Vem älskar Yngvej Frej”). Huvudpersonen försöker skriva ett brev där han tackar nej men brevet vill liksom aldrig ta slut och det blir istället en lång ilsken dialog med småböndernas barn. I slutet av programmet blir Slas ilska alltmer förklarlig.

Andra som kommit med insiktfulla kommentarer är Stationsvakt som träffande skriver att:

”Hans språk var bedrägligt enkelt – men innehöll mycket ändå”.

I SvD skriver Richard Swartz en läsvärd Understreckare. Swartz tar upp Claessons antiintellktuella hållning och den metod som han fulländat genom att skildra verkligheten och människorna rakt upp och ned, utan omskrivningar. Det finns en befriande vardaglig hållning i Slas böcker. Det bedrägliga är just att det ser enkelt ut, men Slas var en mästare på upprepningar och dialoger från vanliga samtal människor emellan. Gärna på ett tåg, en säng eller krog. Swartz tar även upp problematiska sidor hos författaren vilket känns befriande i all nostalgi.

För den som inte fått nog har SR Minnen, en inspelning från 1966. Där intervjuas Claesson av Gabrilla Garland om hur han reste i efterkrigstidens Europa som fattig frilansande skribent och tecknare.

Läs även om min relation till Stig Claesson.