Etikettarkiv: berns

Därför vinner Bo Hejlskov Elvén Stora Psykologpriset 2013

Så var det dags att tippa årets pristagare av Stora Psykologpriset 2013. Eftersom jag stuckit ut hakan flera gånger tidigare och tippat rätt vinnare innan priset så tänkte jag inte vara sämre i år.

Det är svårt att se en given kandidat i år. Därför känns det svårtippat. Juryn har tidigare ofta belönat pristagare som haft en stark ambition att påverka samhället på olika sätt. I år är alla tre finalisterna på sätt och vis starka samhällsaktörer. Jag har träffat Siv Boalt Boëtius några gånger, Bo Hejlskov Elvén har jag diskuterat med på facebookforumet för psykologer och ofta hamnat på olika sidor med i diskussionstrådarna. Psykologpartners har jag sämre koll på. Dock har många duktiga och driftiga psykologstudenter genom åren som jag känner, börjat jobba där. Det verkar var en magnet för talanger inom psykologkåren, 

Första finalisten är Psykologpartners. Egentligen tror jag att det är dags för någon som jobbat med att utveckla KBT i Sverige. Såväl Gerhard Andersson som Anna Kåver som varit finalister tidigare år har ju stått för detta, men då missat på mållinjen. Hade dessa varit finalister i år tror jag att de vunnit. De av finalisterna som jobbat med KBT är Psykologpartners. Men jag är tveksam om juryn kommer ge priset till ett företag. Jag uppfattar inte att Psykologpartners i första hand varit ledande inom KBT-utvecklingen i Sverige. Däremot har man varit skickliga företagare och arbetat framgångsrikt med KBT-metoder. Men företaget har inte aritmetiska framgångsrika på att förmedla en vision eller haft en galjonsfigur som företrätt inriktningen som blivit välkänd, utanför kretsen av de närmaste. Så ett pris till Psykologpartners blir mest ett pris för KBT-företagande i Sverige och det känns inte lika upphetsande. Så jag tror inte att det blir Psykologpartners eller KBT i år heller. 
 
Siv Boalt Boëtius är en mångsysslare som verkat både i privata, ideella och offentliga sektorn. Hon har kombinerat akademi och praktik på ett sätt som få andra gjort. Hon har verkat för att psykologer ska samverka med andra yrkesgrupper och på så sätt har psykologiska perspektiv kommit andra till del. Jasg har stött på henne i arbets- och organisationspsykologin och hon är en stimulerande person minst sagt. Men även om Siv är en inspirerande person är det svårt för mig att tydligt se, exakt vad är det för typ av utveckling hon drivit och varför. Så för mig blir det diffust vilken typ av arbete som Boëtius skulle bli belönad för. Det tror jag blir en utmaning för juryn och i slutändan något som blir en nackdel. Varför jag inte tror att hon blir vinnaren. 
 
Återstår då Bo Hejlskov Elvén. Han är för mig okänd och hans gärning känner jag då mest till via hörsägen. Inte desto mindre verkar Elvén ha drivit ett viktigt utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin och psykiatrin i allmänhet att bemöta människor på ett icke konfrontativt sätt. Det har minskat våld och omhändertaganden kraftigt något som annars är ett stort problem inom psykiatrin. Det är ett stort plus. Elvén är en praktiker i första hand och inte akademiskt inriktad vilket kan vara en nackdel. Det blir svårare att kanske föra vidare hans gärning till andra. Elvén verkar inte desto mindre inspirerat många till ett bättre bemötande inom psykiatrin och det har fått återverkningar för flera andra yrkesgrupper. Psykiatrin  är i ropet i samhällsdebatten på grund dess många brister och problem och där verkar Elvén vara en frisk och human fläkt. Ingen psykolog som jobbat främst inom psykiatrin har tidigre belönats med ett pris. Så det talar för Elvén. Just aktualiteten för den pågående debatten om hot, våld och psykiatrin tror jag är det som kommer få juryn att välja Elvén som 2013 års pristagare av Stora Psykologpriset.
 
Stora Psykologpriset delas ut ikväll på Berns i Stockholm av Psykologförbundet i samarbete med Pearson. 

Stora Psykologpriset 2009 till Eva Håkansson

eva_puff_left

Ikväll var jag på Berns och hörde finalisternas minipresentationer av sina arbeten. Det var en trevlig mingelvänlig tillställning med lagom mycket folk. Kul och viktigt att psykologin nu får ett eget pris. På sikt tror jag att det kan lyfta fram psykologin som vetenskap i Sverige vilket verkligen behövs. Så här står det i pressmeddelandet om vinnaren:

Årets vinnare av Stora Psykologpriset är Eva Håkanson, katastrofpsykologisk expert inom Stockholms läns landsting. Hon får priset för att ha bidragit till att öka den psykologiska kunskapen kring kriser, katastrofer och sorgereaktioner. Priset, en check på 100 000 kronor, delades i kväll ut av socialminister Göran Hägglund.

– Eva Håkanson har mer än någon annan psykolog i Sverige bidragit till att förbättra såväl hälso- och sjukvårdens som samhällets psykologiska stöd till människor som drabbats av allvarliga kriser, säger Lars Ahlin, förbundsordförande Sveriges Psykologförbund och ordförande i juryn för Stora Psykologpriset.

Eva Håkanson arbetar som katastrofpsykologisk expert inom Stockholms läns landsting. I över tjugo år har hon haft en ledande roll i uppbyggnaden av Stockholms läns landstings krisstöd och har erfarenhet av allvarliga kriser som tsunamikatastrofen och Estonias förlisning.

– Vi är glada över att presentera en mycket värdig vinnare av Stora Psykologpriset. Men konkurrensen om priset var stor och det har varit väldigt inspirerande att ta del av alla nomineringar av viktiga psykologinsatser runt om i landet, säger Lars Ahlin.

Stora Psykologpriset delas ut årligen av Pearson Assessment i samarbete med Sveriges Psykologförbund för att uppmärksamma psykologer som genom sitt arbete bidrar till att förbättra människors livskvalitet och utveckla mänskliga resurser. Vinnaren erhåller en prissumma på 100 000 kronor.

De två andra finalisterna år 2009 var Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet och pionjär inom internetterapi och Lisbeth Henricsson, specialist på barn med psykosociala svårigheter i Linköpings kommun. Totalt har 35 nomineringar lämnats in till Stora Psykologpriset 2009.

Juryns motivering till årets vinnare, Eva Håkanson:
”Årets vinnare har mer än någon annan psykolog i Sverige bidragit till att förbättra samhällets psykologiska stöd till människor som drabbats av allvarliga kriser och till att föra ut aktuell psykologisk kunskap kring kriser, sorgereaktioner och katastrofer. Hennes erfarenheter av krisarbetet i samband med flera stora katastrofer, tillsammans med hennes mångåriga insatser för att öka människors beredskap att hantera sorgereaktioner, har gjort henne till en förgrundsgestalt inom svensk katastrofpsykologi.”

Einstürzende Neubaten spelar intellektuellt memory på scen

300px-en_2000-05-19_karlsruhe_1.jpg

Förra söndagen såg jag en fin konsert med Einsturzende Neubaten på Berns. En krytiskt namn som Fredrik Strage förklarar på följande sätt:

Einstürzende Neubauten betyder ”instörtande nybygge”. En kort tid efter att gruppen bildats i Berlin 1980 kollapsade stadens nybyggda kongresshus eftersom en arkitekt hade slarvat han räknade ut takets vikt. Einstürzende Neubauten såg det som ett gott omen. Här skulle rivas.

Det var med spänd förväntan jag cyklade genom stan på väg till Berzelii Park. Jag hade svårt att föreställa mig vilken publik som skulle vara där. Själv upptäckte jag bandet av en slump för ett par år sedan. Soundtracket till filmen ”Berlin Babylon” som jag ännu inte har lyckats se gjorde att jag fick upp ögonen för detta märkliga band. Publiken visade sig vara blandad. Även om kläderna mestadels gick mestadels i svart var åldrar, frisyrer och skor skiftande. Alltifrån tonårspopkids till frustande tyskar (som fick mig att tänka på Hassans sketch om ”10 000 tyska bögar”).

Einsturzende Neubaten är ett industrielektropunkband som vad jag förstått gjort en märklig resa mot ett lugnare och melodiösare sound på senare tid. Deras förkärlek att använda allehanda hjärnföremål i sin musik har dock inte mattats. Scenen såg mer ut som en byggarbetsplats där de mellan varje låt var tvungen att byta ut rör, mot metall, järnskrot, borrar och plasttunnor.

Det är ett fantastiskt pretensiöst band. Samtidigt menar Po Tidholm i DN att de är hundra procent allvarliga i sin musik och att det inte finns någon postmodern ironi i deras musik. Det kan mycket väl stämma, men hela bandets utstrålning känns likväl postmodern. Det är en intressant paradox som illustrerar mångtydigheten i vår kultur.

220px-blixa1arabsch.jpg

Då och då ger sångaren Blixa Bargeld ifrån sig något av sina karaktäristiska skrik. De flesta låtarna är lugna. Publken står och vaggar och väntar på att få röja till en hårdare låt. Det finns en rörande dialog mellan fansen och bandet under hela konserten. Många i publiken verkar kunna det mesta utantill.

Efter andra inklappet kommer Blixa Bargeld in med en svart tygkasse. I det finns ett hundratal lappar med ord som medlemmarna ska improvisera till. De tar alla några lappar och börjar genast byta och sno lappar av varandra. En tilltagande förvirring råder. Vem ska spela och med vilket instrument. Efter tio minuter av förberedelser, skratt och snack blir det till slut en låt. Så här går det tydligen till när bandet experimenterar fram nya låtar i studion. Jag blir full i skratt över att göra det så svårt för sig när de kunde ha kommit in och rivit av en hit och gjort alla fansen glada. Slutnumret liknar ett slags intellektuellt charadmemory som jag är glad att jag fick bevittna.

PS: Fredrik Strage tipsar om ett klipp från en konsert med bandet från Düsseldorf 1980. Där kan man se hur en kundvagn kan användas som ett instrument.

På Wikipedia finns en utförlig beskrivning av bandet. Där fick jag lära mig att Blixa Bargeld varit medlem i Nick Cave and the Bad Seeds mellan 1983 0ch 2003.

Bandets egen hemsida.

einsturzende_neubauten_logo.gif

Pecha Kucha Night i Sthlm

bild1.png

Igår var jag på Berns i källaren där Svensk Form hade bjudit in till Pecha Kucha Night. Initiativtagare är vd:n för Svensk form, Eva Kumlin. Hon kallar sig Fru Form och bloggar om, ja inte vet jag…resor. Pecha Kucha är en föredragsformat som skapats av två arkitekterer Astrid Klein & Mark Dytham i Tokyo. 20 bilder visas under 20 sekunder, av talaren som är tvingad att hålla sig inom den ramen. Från starten 2003, har idag Pecha Kucha-konceptet spridit sig till 120 städer. En bra beskrivning av konceptet finns att läsa på Super Lounge.

Jag har kommit i kontakt med fenomenet i Berlin, via Erics vänner, Joachim & Iepe som arrangerar Pecha Kucha i Berlin. Joachim och Iepe är bägge konstnärer vilket präglat evenemanget i Berlin. Det är råare, galnare, och uppkäftigare. Punkigare helt enkelt.

I Stockholm arrangerades den första Pecha Kucha Night i januari 2006, och gårdagens arrangemang var vol 6. Från gårdagens program var tre presentationer intressanta. Lars Tunbjörk, dokumentärfotograf visade 90-tals bilder och läste en text av Göran Greider. Gunnar Kaj visade sina blomsterarrangemang från bland annat Nobelfesten. Lena Holger, pyrotekniker/konstnärlig ledare för Fyrverkerikonst pratade om fyrverkeriets historia.

Pecha Kucha Sthlm är så långt ifrån punk man kan komma. Formatet känns kidnappat av Svensk Form som förvandlat det till ett urvattnat institutionellt mainstreamevent om ”design”. Flera av presentationerna igår var visserligen intressanta, men konceptet är malplace på Berns. Som att ha sneaker’s på Nobelfesten.

Sådana här tillställningar är deprimerande. I Sverige är vi så uppstyrda att allt som kunde varit kul blir tråkigt. När institutionsmänniskor introducerar undergroundföreteelser uppifrån, blir det bara krystat. Det skulle kunna vara så mycket bättre.

PS: Här är förövrigt Fru Forms egen recension av gårdagen.