Etikettarkiv: bloggar

Webbens betydelse för bokbranschen

img_0693.JPG

Det var temat för en diskusisonen i Natur och Kulturs monter, på Bokmässan. Jag var moderator och Linda Skugge, (vulkan-vd) och Anna Winberg (bokbloggar på vårt förlag med Ilovepocket, som tidigare hette bitchinboutbooks) var gäster. På ett sätt kommer vi alla tre med ett utifrånperspektiv på bokbranschen om än från olika håll. Det var rätt mycket folk, och flera journalister slet i Skugge när vi gick i korridorerna innan. Vårt samtal blev kanske en aning pubertalt då vi dissade rätt mycket, men på något sätt är kritiken mot den saktfärdiga bokbranschen berättigad.

Vi talade om bokbranschens framtid där var Skugge skeptisk och menade att om tio år kommer bokhandlarna och många förlag vara borta. Det kommer att bli som för skivbranschen. Vi var alla tre överens om att upplagetänkandet är förlegat. Det är dyrt och onödigt att hålla sig med lager av böcker som inte kommer att sälja. Likaså katalogtänkandet med höst, vår och kanske en sommar känns mossigt och kommer att behöva förändras.

Vi var också överens om att print-on-demand kommer att bli vanligare. Folk orkar inte läsa långt längre, menade Skugge. Där höll inte jag och Winberg med. Folk vill ha korta böcker sms-romaner och bloggspråk men samtidgt vill människor läsa och fördjupa sig och det tar tid. böcker. Skugge trodde också att nyhetspocketar med den senaste politiska diskussionen (Liza Marklunds val av agent, FRA-frågan etc.) kommer i bokform direkt när det är aktuellt. Vi talade ocksåom att bokbranschen är konservativ och har så varit i 50 år, enligt Winberg. Internet och bloggar är bara en i raden av trender som bokbranschen inte velat anamma. Få förlag har fungerande hemsidor idag, fortsatte Winberg och det höll vi andra med om.

Skugge sade också att den som är mest konservativ inom branschen är bokhandlarna själva med Svensk Bokhandel i spetsen. Winberg höll inte med. Hon sade att det idag är för lite kommersiellt tänkande, eller fel sorts kommersiellt tänkande i branschen. Man säljer på fel sätt och struntar i att göra fina omslag till exempel. På slutet kom vi även in på att det existerar dubbla eller parallella trender. Å ena sidan en pocketifiering av allt. En pocket är knappt värd sitt eget papper idag. Å andra sidan finns det lyxiga utgåvor som är att betrakta som design och konstobjekt. Skugge tyckte inte det var något nytt. Winberg menade också att boken har tappat sin roll som kunskapsförmedlare. ”Idag är den förströelse och underhållning”, sade Skugge. ”Vill man lära sig något letar man på nätet”, avslutade Skugge som för övrigt precis gett ut en bok med Svenska fåglar där innehållet endast kommer från Wikipedia. Skugge höll med om att det inte var den mest spännande ämnet. Kanske kommer det en sexbok i framtiden.

Mot Bokmässan

Fredag och lördag åker jag ner och bloggar, spanar och minglar från Bokmässan i Göteborg. I första hand ska jag hålla koll på psykologidiskussionen även om den inte har något självklar plats på mässan. Några av författarhöjpunkterna på årets mässa tror jag blir Ian Buruma, Elias Khoury och Peter Kihlgård.

Senaste gången jag var där var 2005 då jag höll ett minisemiarium. Den gången höll jag på med Nitnit och snackade med Po Tidholm om ”Varför Sveriges Kulturtidskrifter inte bloggar”. Den gången var Po bakis och allmänt skeptiskt till tidskrifter överhuvudtaget. Den annars så kommersiella Bokmässan kör med svårflörtade teman. 2005 var det Litauen, 2007 Estland och i år är det Lettlands tur. Känns som en märklig fixering vid våra baltiska grannländer i dagens globala värld.

Stuff white people like

 412zozhmy8l_sl500_aa240_.jpg

Det har varit tyst en stund vad det gäller blookies, alltså bloggar som blir böcker men i söndags skrev DN om en ny bok i genrén. 18 januari startade Christian Lander bloggen Stuff white people like, som blev en internetfluga och med 38 miljontals hits tog det några månader innan den kom ut i bokform. Där driver han med vita övermedelklass människor. Vi tycks ju vara en universell art som befolkar jordklotet lite varstans. Extra kul att Lander pucklar på den ”ekologiska” trenden tycker jag. En trend som innehåller mängder av fantastiska illusioner. Förutom ekologisk mat avhandlar bloggen ämnen som Facebook, asiatiska flickor, Gentrification och cyklar.

Dagens Medicin har börjat blogga

logo.gif

Dagens Medicin har börjat bereda plats för bloggar sedan ett tag tillbaka. Efter ett par tillskott finns det fem bloggar att läsa på deras sida. Mest intressant och relevant för en psykologiintresserad publik är kanske psykiatern Susanne Flyborgs blogg. Hon är verksam i Värmland och specialist i rättpsykiatri. Hon har skrivit en del om patientsäkerhet och om den fruktansvärda källaren i Amstetten. En fråga som jag själv gått och funderat mycket över men som jag inte har haft tid över att skriva så utförligt som jag velat, och därför istället låtit bli. Av de övriga som bloggar är en sjuksköterska, en sjuksköterskestudent och två är läkare.

Psykologer har börjat blogga

sputnik.jpg

Förra hösten skrev jag en debattartikel med rubriken: ”Varför bloggar inte psykologer?” i Psykologtidningen 12/2007. Jag fick en del mail och kommentarer efteråt. Mestadels positivt men också en del som ifrågasatte det kloka i att psykologer skulle exponera sina tankar för patienter, kunder och allmänheten. Nu har det gått en tid och även om det inte skett en explosion av svenska bloggar om psykologi så har det ändå börjat röra på sig. Tyvärr är kvalitén fortfarande ojämn och bristande såväl i språkbehandling, relevans och aktualitet. Här är ett svep över några svenska bloggar som skriver om psykologi. Fortfarande är det små sputniks i bloggosfären och det finns plats för många fler. Särskilt de som skriver bra.

Mattias Lundberg, psykolog, psykoterapeut och verksamhetsansvarig för STP, (Stiftelsen för Tillämpad Psykologi) har sedan en tid tillbaka en blogg. Där är det mycket privatsnack om hockey och dylikt men också en och annan psykologisk betraktelse.

Åsa Nilsonne, psykiater, professor på KI och författare både till skönlitterära verk och om psykologi, tex. Tillsammans som tex. har sedan länge en kombinerad blogg och hemsida. Nilsonne blandar vilt mellan Etiopien, nya forskningsrön och om hur det är att vara lärare för studenter.

Håkan Nyman, specialist i neuropsykologi, lärare och handledare skriver ibland om psykologi. Nu senast om scizofreni och lite från Psykiatrikonferensen i Karlstad.

Fredrik Wagnström, psykolog från Göteborgstrakten och har en blogg sedan i höstas. Han skriver ofta om fackliga frågor som rör psykologer.

Daniel Abrams, är en udda psykolog som inriktat sig på att blogga om personlig utveckling och självhjälp. Han skriver ofta långa texter med dragning åt det livsfilosofiska hållet. Abrams svarar också ofta på brevfrågor från allmänheten.

Tore Gustafsson som ligger bakom Psykologstudent.se skriver då och då på Psykologiaktuellt. Han debatterar gärna utbildningsfrågor på psykologlinjen och är ett fan av internetterapi.

WeMind med Urban Pettersson i spetsen ångar på med sin frekventa men summariska blogg. De skriver ofta om psykologiforskning (läs KBT) och tar upp aktuella artiklar om sjukvård och psykiatri. WeMind är ett psykologföretag som driver en egen mottagning i Stockholm med inriktning på KBT, sömnsvårigheter och internetbehandling. Nyligen startade de Sömnklubben tillsammans med Aftonbladet.

Erik Stattin (alias mymarkup.se), bibliotekarie, teknikfreak och bloggare sedan tidernas begynnelse skriver då och då om intressanta psykologiska forskningsartiklar. Stattin hittar gärna referenser från oväntade tidskrifter och skriver lätt och ledigt.

Bubblare: Lustiga Psykbryt, och Oskar Henriksons pod; Radio Rorschach.

Fotbollskväll-Kobra 1-1

jockum.jpg

Att höra Chris Härenstam göra en snabbreferat med en teaterbesökare efter en pjäsen kändes lika klockrent som att se Staffan Lindeborg på piano. Överlag var det ett frisk drag över Kobra när sportjournalisterna tog över. Snabbt, och fräckt om operafans i Parma och om några beundrare till konstnären Jockum NordströmGrafikens Hus i Mariefred. Det var befriande att höra honom säga att han inte tyckte att vernisager eller fans var viktiga för honom som konstnär. Jag tror honom verkligen.

Däremot kändes Kobraredaktionens intåg i Fotbollskvällsoffan mer traditionellt. Att höra författare beskriva sin kärlek till fotbollen som Marcus Birro gjorde känns gjort. Det var visserligen intressant att se reportaget om Roma som både har en egen tv- och radiokanal samt en egen tiding. Diskussionerna om skillnaderna mellan journalister och fans kändes givande, även om jag saknade en uppdatering av begreppet journalist. I dagens mediavärld där bloggare ofta rapporterar och mainstrem media klipper och klistrar från bloggar och pressmeddelanden är det inte självklart vart gränserna går.

1-0 till Fotbollskvällsredaktionen. Samtidigt måste man komma ihåg att Kobras format är överlägset Fotbollskväll. Kobra har år efter år gjort intressanta och spännande program i en form som balanserat väl mellan att vara poppigt, nördigt och kulturprettigt. Programmets tempo och rytm gör det lätt även för fotbollsjournalister att hoppa in och extraknäcka. Formatet och strukturen ger en bra grund att stå på. Detsamma kan man verkligen inte säga om Fotbollskväll. En soffa, lite eftersnack och några fotbollsklipp är inte särskilt spännande även för den fotbollsintresserade. Fotbollskväll borde anamma Kobras okonventionella sätt att förhålla sig till kultur. Då skulle jag börja följa programmet.

Med andra ord; kvitterade Kobra till 1-1 i andra halvlek.

”Here comes everybody”

shirky.jpg

Martin Jönsson skriver om den växande genrén av böcker om internet och dess sociala konsekvenser. Han tipsar om en ny bok av Clay Shirky som heter ”Here comes everybody – the power of organizing without organizations” Shirky är till vardags professor i sociala medier och har skrivit flera böcker om internet. Jönsson skriver:

…precis som med Chris Andersons ”The Long Tail” är det en av de böcker som får allting att falla på plats, utan att egentligen komma med så mycket nytt. Det handlar mest om att foga samman pusselbitarna och med glasklar pedagogik berätta vad det egentligen är vi ser.

och fortsätter:

En av hans favoritfraser är ”The internet runs on love”, vilket kan vara bra att ta med i sig nästa gång debatten om näthat poppar upp, en annan att ”everyone is a media outlet”. Men hans allra viktigaste tes handlar om kraften hos grupper på nätet; om vad som händer när individer bestämmer sig för att agera tillsammans. Här kommer alla åsikterna på en och samma gång – och då går de inte att vifta bort längre.

På dotcom-erans tid var den allmänna sanningen att allt handlade om rätt innehåll: Content is king. Med vågen av sociala medier är det istället dialogen som tagit över. Conversation is king, konstaterar Shirky.

Kraften och snabbheten i de sociala medierna och bloggandet gör att det vore trevligt att få läsa någon som sammanfattar den här utvecklingen. Jag inser att jag kommer få svårt att undvika Shirkys bok.

Bloggreaktioner ett sätt att mäta uppmärksamhet

”Gaza skapar bloggdiskussion” är rubriken på en artikel i SvD förra veckan. Journalisten sammanställer hur bloggosfären har diskuterat Israels attack mot Gaza men gör ingen egen analys. Man för pratet vidare till nyhetsplats utan att göra en journalstisk vinkel som tex. en intervju.

”De senaste dagarnas våld engagerar svenska bloggare. Enbart till en artikel på SvD.se om att 120 palestinier i måndags hade dödats finns mer än 40 blogglänkar.”

Det känns slappt på något sätt. Det enda reportern gör är att återigen problematisera bloggen som journalistisk metod.

I efterdyningarna till Maciej Zarembas artikelserie ”Först kränkt vinner” räknar DN antalet blogglänkar för att på så sätt hävda att artiklarna skapat en livlig debatt. I en artikel sägs att 167 bloggar länkat till artiklarna. I dagsläget är den siffran 235.

Kulturnytt (11/3) citerade Karin Magnusson bloggen Weird Science när hon tar upp kritiken mot den stereotypa skildringen av ”invandraren” med anledning av tv-serien Kungamordet.

Jag tror att de här tre exemplen illustrerar hur bloggen håller på att bli rumsren. I själva verket tror jag att blogglänkar i framtiden kommer vara ett av de vanligaste sätten att mäta om en artikel eller debatt varit betydande.

Den typiske bloggaren är en tonårstjej som skriver om mode

DN Ekonomi rapporterade igår om undersökningen Blogg-Sverige som Hans Kullin låtit genomföra för tredje året i rad. Där kan man läsa att den typiske bloggaren är en kvinna mellan 16-20 år, uppdaterar sin blogg varje dag, skriver om mode och är inte anonym. Hon läser andra bloggar i genomsnitt en timme per vecka. Tre av fyra bloggare är kvinnor. De flesta av de här bloggarna har karaktären av offentliga dagböcker en företeelse som ligger rätt långt ifrån alla tusentals seriösa bloggare.

I bloggosfären har många lyft fram skillnaderna mellan män och kvinnor. Det tycker jag är en mindre intressant diskussion. Mer intresant är att bloggtjejerna lägger ned så lite tid på att läsa andra bloggar. Det viktigaste är att finnas till på nätet och att basunera ut sitt tankar om sitt liv, inte att ta del av en diskussion tillsammans med andra bloggar. Om de unga självutlämnande skribenterna skulle surfa runt litegrann skulle de säkert upptäcka hur patetiskt likt deras liv är alla andra modeintresserade bloggare.

Jag känner igen det här beteende från poesi-Sverige. En massa (mestadels unga med diktarambitioner) skriver och försöker publicera sig. Samtidigt är de hopplöst okunniga om lyrikhistoiren och den samtida diskursen vilket gör att de mest pinsamma alster kan kännas fräscha, när de i själva verket är omedvetna dåliga kopior av berömda texter. Alla tror att någon annan ska köpa och läsa dikter men själv gör man det inte. Om alla som sade sig gilla peosi också skulle köpa 1-2 diktsamlingar per år så skulle lyrikmarknaden expandera ordentligt.

Själv lägger jag ner mellan en halvtimme och en timme per dag åt att läsa andra bloggar. Ungefär lika mycket tid går åt till eget skrivande. Att läsa bloggar är för mig ett substitut och komplement till tv och dagstidningar. Men det är också mitt eget sätt att söka ny kunskap och infallsvinklar till psykologi, politik och kultur. Utan bloggläsandet vore min världsbild mindre.

Lingvistbloggen och Kulturekonomi

Jag har börjat prempa på några nya bloggar. Ett gäng på avdelningen för allmän språkvetenskap på Stockholms Universitet driver den udda men fyndiga Lingvistbloggen. Där tar man tex. upp den pågående språkdöden. Ännu ett språk försvann i veckan. Östen Dahl skriver om nobelpristagarna i litteratur och deras modersmål. Han gör en genomgång av minoritetsspråken och den ombytliga miljö av språk , hem och modersmål som författarna haft. Judiska författare bidrar självfallet till förvirringen. Men många författare har skrivit i exil och på andra språk än deras modersmål. Jag citerar Dahl:

Att vidpass var tionde nobelpristagare i litteratur har skrivit sina flesta verk på ett annat språk än sitt modersmål är rimligtvis evidens mot mera extrema påståenden om modersmålets betydelse. De flesta av de här personerna har dock rimligtvis lärt sig det andra språket som skolspråk. Det är också förmodligen lättare att bli riktigt bra på ett andraspråk i dess skrivna än i dess talade form.

Emma Stenström forskar om kultur och ekonomi på Handelshögskolan. Hon har bland annat skrivit boken ”Konstiga företag” som jag blivit tipsad om. Har den hemma på nattduksbordet. Stenström bloggar på Kulturekonomi tillsammans med Tobias Nielsén. Stenström skriver bland annat om den märkliga utnämningen av IT-entreprenören Johan Stæl von Holstein till Kulturrådets styrelse. Personligen är jag inte imponerad av vare sig Holstein eller Kulturrådet. Det är svårt att inte tycka att Holstein är en pajas och att Kulturrådet är en konserverande ryggdunkande maktelit av och för kulturetablissemanget.