Etikettarkiv: minne

Andra fall av personer med minnesförlust

Kvällsposten listar några andra märkliga fall av minnesförlust:

Pianomannen

Tyske Andreas Grassl, nu 25, hittades under våren 2005 blöt och svårt nedkyld på engelska sydkusten. Han vägrade tala. När han fick vård på sjukhus upptäcktes att han var osedvanligt duktig på piano. Efter flera månaders tystnad började han plötsligt att berätta. Han visade sig vara en före detta mentalskötare från Bayern som var djupt deprimerad och hade försökt att begå självmord när polisen hittade honom.

Flottmannen

49-årige tjecken Jiri Kvapil hittades i april 2006 sittande på en flotte mitt ute på Skagerrak. Han plockades upp av tankern ”Berge Odin”. Mannen hävdade att han hade dumpats av ett fartyg. Han påstod först att han var amerikan, men polisen var skeptisk till hans berättelse. När han väl kunde identifieras genom en efterlysning av Interpol efter flera veckor visade han sig alltså vara Jiri Kvapil från Tjeckien.

”Joe Smith”

På midsommarafton 1991 plockades ”Joe Smith” upp av ambulanspersonal i en bingohall nära Saluhallen i Göteborg. Han hade fallit ihop, men varför är ett mysterium. Hans minne var helt borta och polisen kämpade i fyra månader med att klarlägga hans identitet. Så en dag i slutet av året kom minnet plötsligt tillbaka. Mannen var Ali Djelassi, då 41, från Tunisien.

Han vet inte vem han är!

johndoe_flash

Rapport berättar idag om en man som tappat sitt minne efter en stroke. Det är en osannolik historia som kunde varit hämtad ur neurologen Oliver Sacks bok ”Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt” (Brombergs).

Om mannen som tror han heter Sami berättas:

Han hade tre dollar i fickan och kläderna på kroppen men inget minne alls om hur hans liv sett ut före den 16 september. Han hittades utanför polishuset för en månad sedan när han fått en stroke. På sjukhuset fick han också hjärtinfarkt och när han vaknade upp var allt borta.

Den enda ledtråden är att han pratar bra engelska men han tror inte själv att det är något modersmål. Namnet Sami Hossein dök upp när sjukhuspersonalen bad honom skriva namn och personnummer. Men polisen kan inte hitta någon med det namnet och personnumret.

– Jag har aldrig råkat ut för något liknande men jag hoppas att vi kan hjälpa honom nu när hans ansikte visas i olika media, säger kriminalinspektör Anders Lindskog vid Malmöpolisen.

Sami bor på Park hotell i Arlöv där han ägnar dagarna åt att fundera. Han tror att han brukade ha klocka eftersom han tittar så på armen och han är rökare. En sjuksyster på UMAS kom på det när hon för att dämpa hans oro gav honom ett nikotinplåster. Men sedan är det blankt.

– Jag kan inte vara helt ensam här i världen. Någon måste ju känna igen mig, säger mannen utan minne.

img

Kvällsposten rapporterar också om historien. Sami medverkar i Efterlyst på TV3 ikväll för att vädja om någon känner igen honom. En minst sagt udda händelse. Förhoppningsvis borde han minne komma tillbaka i takt med att han hämtar sig efter stroken. Det kan ta tid men det brukar oftast ske en förbättring.

Ny fackbok om neuropsykologi

9781841696928

Lars-Göran Nilsson heter en av Sveriges mest berömda hjärnforskare. I sommar utkom en ny bok ”Memory, Agin and the Brain” (Psychology Press) där Nilssons forskargärning och mångåriga resultat presenteras. En bunt erfarna forskarkollegor presenterar sin forskning tillsammans med Nilsson om minne, åldrande och hjärnan. Den här typen av böcker är alltid dyra men så riktar de sig i första hand till de redan insatta, liksom universitetesbibliotek världen över.

Jag har tidigare tipsat om Nilssons resultat om Flynneffekten även tycks gälla för minnet: Vi minns allt mer för varje generation.

Några tankar om Waltz with Bashir

waltz-with-bashir-01.jpg

Så har äntligen Ari Folmans film Waltz with Bashir premiär på svenska biografer. Filmen hyllades i Cannes förra året och var en av de filmer som det snackades mest om i Göteborg på filmfestivalen där Psykologer tittar på film gjorde ett gästspel. Folmans prisade film är en animerad dokumentär där drömmar och minnen står i centrum. Det är en riktig psykfilm som alla som gillar film men särskilt de som är psykologiintresserade måste se.

Filmen börjar på en bar där två män pratar. Den ene berättar om sin återkommande mardröm. En ruggig scen där 26 hundar jagar som besatta på Tel Avivs gator. De blodtörstiga hundarna stannar nedanför hans fönster och skäller som besatta. Då vaknar han. Varje natt i två år har samma mardröm återkommit. Tillsammans med sin vän och filmens regissör Ari Folman förstår de att det handlar om minnen från Libanonkriget 1982. Det är samma antal hundar som han denne skjöt på ett av sina första uppdrag.Det finns en oerhörd symbolik i den här scenen. Hundarna är det dåliga samvetet som gör sig gällande. Det finns där men kan inte riktigt nå honom i den trygga miljön några våningar upp i hyreshuset. Men samvetet går inte att tränga bort. Historien med hundarna får Ari att inse att han själv inte kommer ihåg något av vad som hände under kriget. Bortträngning är en välkänd mekanism och i det här fallet har kraften varit väldigt stark. Inga minnen finns kvar. En smula underligt tycker de båda två. Men påföljande natt återkommer en diffus dröm från krigets Beirut Det blir upptakten till Folmans terapeutiska resa i sitt förflutna och i ett minne som både är pockande och undflyende på samma gång.

Morgonen efter uppsöker Folmans sin vän Ori Sivan som är psykolog. Folman är rädd att obehagliga saker ska komma upp om han börjar gräva i det förflutna. Men hans vän lugnar honom. ”Du kommer inte upptäcka något som du inte vill”, är hans kommentar. Kommentaren kan tyckas märklig särskilt som det är en vanlig föreställning hos folk att vad som helst kan dyka upp i minnet. Men Sivans kommentar pekar på en intressant sak nämligen kraften och möjligheten att styra vårt minne. Att minnas är en process som är i ständig rörelse, så också att återvända till bortträngda minnen.

Folman reser runt och intervjuar gamla vänner , journalister och militärer som var med vid tiden för kriget. Steg för steg kommer han närmare sitt eget samvete och den egna skulden. Men han tar omvägen via surrealistiska bilder som inte passar ihop i tid och rum.

Det är en poetisk och drabbande skildring av det meningslösa i att föra kriget. Det är verkligen oglamoröst skildrat. Rädslan och fruktan hos de unga soldaterna gestaltas på ett trovärdigt sätt. Den likgiltighet som finns i befälens och ledarnas inställning till kriget blir verkligen belyst. De israeliska soldaterna är alla väldigt unga vilket gör dem extra sårbara. Det finns mycket forskning som visat att det gramförallt är de äldre, erfarna soldaterna med mycket utbildning och förberedelser som klarar av att hantera krig och stress bäst. Trots det fortsätter de flesta regeringar att skickar ut 20-åringar i krig. Det finns en oerhörd cynism med det.

Filmens berättelse leder på ett obönhörligt sätt fram till den fruktansvärda massakern i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila. Då dödades cirka 900 personer av kristna falangister medan israeliska armén tittade på. Folman som själv var där når fram till sitt traumas kärna: hjälplösheten och den moraliska skulden att åse ett massmord.

Gå och se årets psykfilm!

Uppdatering: Fler kommentarer om Waltz with Bashir av Jacob Lundström i Flm, Hynek Pallas på Weird Science, Jenny Tunedal i Aftonbladet samt Jeanette Gentele i SvD.

Vi minns allt mer för varje generation

SvD skrev förra veckan om Lars-Göran Nilssons (professor på Stockholms Universitet) forskning om hur minnet utvecklats från generation till generation. I över 20 års tid har han drivit Betulaprojektet där man kartlagt demenssjukdomar i en omfattande longitudinell studie.Det har varit allmänt känt att IQ-poängen blir bättre för varje decennium som går. Den så kallade Flynneffekten har gjort att vi presterar lite bättre hela tiden på IQ-test. Den främsta anledningen till det antas vara att vi utbildar oss allt mer idag.

Att minnet även förbättras är något nytt. I den här grafen ser man hur minnet stadigt har förbättrats över tid. Framför allt har semantiskt minne blivit bättre. Vi vet inte orsaken till det här. Nilsson spekulerar i artikeln att vi kanske kan höja pensionsåldern i framtiden. Samtidigt ställer det moderna samhället allt större krav vilket kanske får motsatt effekt. En liten försämring i kognitiv förmåga, minne och arbetskapacitet gör att man inte platsar på arbetsmarknaden eftersom vi hela tiden jämförs med varandra.

EMDR, terapimetodernas mysterium

emdr.jpg

En av de underligare terapimetoderna som trots allt har evidens för sig är EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing). Terapimetoden används för att behandla traumatiserade patienter (PTSD). I EMDR återberättar patienten händelsen samtidigt som blicken är fäst på terapeutens fingrar som rörs från sida till sida. Syftet är att växelvis stimulera vänster och höger sida av hjärnan. EMDR utvecklades år 1989 av Francine Shapiro. Den bilaterala stimuleringen tros underlätta hjärnans bearbetning av det traumatiska minnet. Det lär vara en lång och komplicerad process att bli EMDR-terapeut vilket gjort att metoden inte blivit ännu mer utbredd. Forskning inom området har ännu inte klarlagt exakt hur denna process fungerar. Det tror jag också är en anledning till att psykoterapeuter drar sig för att använda metoden. För mig personligen är det ett otillfredställande läge att vi inte vet varför det funkar.

BPS Research Digest funderar över vad det egentligen är som är verksamt.

”It suggests instead that the mechanism underlying EMDR is a more general effect based on taxing the big boss of short-term memory – the central executive.

If it’s true that taxing the central executive of working memory is key to EMDR’s success – what’s going on? ”The experience of holding a traumatic memory in mind, made more palatable by the central executive’s attentional resources being taxed, may ultimately work to foster acceptance of those memories,” the researchers said.

In other words, performing a concurrent task, be it eye movements or some other distraction, while also recalling a painful memory, allows a person to be exposed to that memory, without having the mental resources available to get too upset by it. Over time, this process acts like a form of gentle exposure to the memory, as the person learns that they can, after all, cope with their past.

Det återstår mycket forskning innan vi kan fastställa vad som sker vid EMDR och för den delen vad som är verksamt i psykoterapi. De vet vi alldeles för lite om idag. Just exponering är ett begrepp som framför allt används inom KBT. Min känsla är att exponering är en av de viktiga komponenterna även i psykodynamisk terapi och psykoanalys. Men mer om det en annan gång.

PS: Självklart finns det en EMDR-förening i Sverige.

Källa: Shapiro, F. (1989). Efficacy of the eye movement desensitization procedure in the treatment of traumatic memories. Journal of Traumatic Stress, 2, 199-223.