Etikettarkiv: organisation

Psykologer ser på konst gör inspirationshelg på Wanås

Psykologer ser på konst
– en inspirationshelg på Wanås 24-26 augusti

Nu startar Psykologer ser på konst, en ny mötesplats i gränslandet mellan psykologi och konst. Välkommen till en inspirationshelg på Wanås Konst i Skåne 24-26 augusti! En unik miljö där internationellt ryktbara konstnärer gjort fantastiska verk på Wanås Slott. I bokskogen trängs underfundiga installationer och hisnande konstverk.

Tillsammans med Wanås bjuder vi Jonas Mosskin och Malin Edlund in till en inspirationshelg om psykologi och kreativitet. Vad kan konsten och konstnärer lära oss om att frigöra varje människas kreativa potential? Under två dagar möter du andra likasinnade och i dialog utforskar vi konstens möjligheter att inspirera oss i vårt arbete med förändringsprocesser.

Bakgrund

Idag jobbar alltfler av oss med att påverka andra människor. Genom terapi, coaching, eller som processledare hoppas vi kunna omfamna förändringens möjligheter. Men förstår vi verkligen hur förändring kommer till stånd? Vi upplever att få som jobbar med att få till stånd mänsklig förändring hos individer och grupper har en grundläggande förståelse och idé för hur man aktiverar varje människas kreativa potential.

Vi tror att nyckeln många gånger är att aktivera varje människas egen kreativitet för att få dem att komma vidare på egen hand. Vår upplevelse är att vi som arbetar med förändringsprocesser har något att lära av konsten och konstnärernas förhållande till skapande och den kreativa processen. Vi tror att konsten har något viktigt att säga oss om hur kreativitet uppstår, förvaltas och utvecklas.

Vad erbjuder vi?

Under två dagar erbjuder vi ett forum och en mötesplats för psykologer, psykoterapeuter, konstnärer och organisationskonsulter där du ges en möjlighet att inspireras av miljön, konsten och av varandra. I fokus står en gemensam utforskande process där vi undersöker kreativitetens inneboende kraft och vårt eget förhållande till vår kreativitet.

Hur skapar vi inspiration?

Genom att tillsammans uppleva konsten och miljön och dela med sig av de tankar och reflektioner som dessa upplevelser ger upphov till. Vad händer med oss i mötet med konsten? Genom att skapa samtal som fokuserar på upplevelser mer än värderingar, känslor mer än tankar, kreativa aktiviteter mer än prestationer. Genom att skapa avslappnade former för erfarenhetsutbyte mellan oss som deltar.

Varför vill vi detta?

Vi tror att mötet med konsten, miljön och varandra ger en unik möjlighet för var och en av oss att hitta nya dimensioner av kreativitet och inspiration i vårt professionella arbete. Vi vill låta upplevelsen bli utgångspunkten för reflektion och kreativitet. Vi tror att konsten och konstnärerna har något att lära oss om människans kreativitet som vi alla kan inspireras av. Konstnärer arbetar ofta med gränser och ramar och hur vi förhåller oss till dem. Konsten utmanar våra invanda föreställningar om sakernas tillstånd. Vi tror att det finns många beröringspunkter med gränser och ramar i terapi och arbete med grupper och organisationer.

Vem är du?

Vi tror att du är en person som tänker i liknande banor och är nyfiken på kreativitetens förhållande till psykologin och mänsklig utveckling. Vi vill tillsammans med dig göra en resa i konstens värld, i hopp om att den ska ge oss några svar på hur vi kan tillvarata människor unika kreativitet. Vi skulle gärna träffa dig för en inspirationshelg i psykologins och konstens tecken. Hoppas att du kommer!

Praktiska detaljer

Inspirationshelgen börjar kl. 15.00 på Fredag, 24 augusti. Du reser lättast med tåg till Hässleholm och därefter buss i 25 minuter till Wanås. Bussen stannar precis vid slottet och går varje timme. Det finns möjlighet att äta lunch innan i caféet. Vi slutar inspirationshelgen kl. 13.00 på söndag 26 augusti.

I priset ingår boende på Pappersbruket, ett mysigt bed-in-breakfast-ställe cirka 15 minuter från Wanås. Vi kommer ordna transport fram och tillbaka dit i varje morgon och kväll. I priset ingår transport till/från Pappersbruket, rum, frukost, måltider på Wanås samt deltagaravgiften. Priset är 7 500 SEK + moms. Anmälan är bindande. Deltagarantalet är maximalt 40 personer. Sista anmälningsdag är 31 maj. Vi kommer vara mycket ute så det är bra att ha kläder och skor som tål en del. Har du några frågor om inspirationshelgen, kontakta gärna oss. Du anmäler dig lättast här direkt.

Mer information om Psykologer ser på konst och kommande samtal, konstvandringar och ateljébesök i Stockholm hos kända konstnärer hittar du på www.psykkonst.se. Vi ser fram mot att träffa dig!

Peer-to-peer coaching – gästblogginlägg på HRbloggen

Idag gör jag debut som gästbloggare på HRbloggen.se. Framöver kommer jag då och då att skriva om psykologi, organisation och ledarskapsfrågor för HR-bloggens läsare. Det ska bli kul att möta en ny läsekrets och vara en del av HR-bloggen skribenter. Det är ett intressant och viktigt professionellt sammanhang som är i gränslandet mellan psykologi, arbetsliv, hälsa och samhälle. Mitt första inlägg handlar om peer-to-peer coaching och konsten att lära av varandra i en arbetsgrupp.

Nytt jobb som psykolog på Sankt Lukas

Jag har ett nytt jobb. Sedan januari har jag börjat arbeta som psykolog på St Lukas i Stockholm. Här gör jag även min PTP som psykolog under ett års tid. Det är ett spännande arbete som spänner mellan olika områden. På Sankt Lukas tar vi emot både privatpersoner och företagskunder.

Sankt Lukas är en gammal och traditionsrik organisation som funnits sedan 1939. Det är en folkrörelse med fristående mottagningar som finns på 32 orter i Sverige, men 48 mottagningar totalt. Varje mottagning, styr sig själv och är en stiftelse med en styrelse och ett antal anställda som jobbar på mottagningen. Tillsammans finns även förbundet Sankt Lukas i Sverige som är en paraplyorgansation som håller samman de olika fristående mottagningarna.

Sankt Lukas är en ideell stiftelse som vill möta varje människa utifrån dennes unika situation. Förbundet vilar på kristna och humanistiska värderingar om varje människas unika behov och berättelse.

Som en del av mitt jobb på Sankt Lukas kommer jag även vara med och utveckla vår utåtriktade verksamhet och kommunikation på sociala medier. Det handlar dels om att sprida kunskaperna om Sankt Lukas i samhället så att fler ska känna till oss. Men det handlar också om att nå ut till tonåringar och unga vuxna som är en målgrupp som vi prioriterar och som inte alltid vet om att Sankt Lukas finns och kan erbjöda ett stöd. Unga vuxna rör sig idag på nätet i stor utsträckning och vår ambition är att vi ska synas, delta och vara en dialogpartner för unga vuxna i Sverige idag. Vi vet att unga människor under 30 år har högre arbetslöshet, sämre psykisk hälsa och en tuffare ekonomisk situation än 10-20 år sedan. Vi hoppas kunna fånga upp den gruppen och bli en självklar partner när man behöver hjälp på traven med val i livet.

Du kan redan nu följa mitt och mottagningens arbete på Sankt Lukas i Stockholm på Twitter: @StLukasSthlm eller gå in och gilla oss på Facebook.

 

 

Workshop med MiL Institute

Jag har blivit inbjuden att delta i en workshop hos organisationskonsultföretaget MiL Institute. Nästa torsdag-fredag är vi 17 personer som får hänga med 9-MiLare på deras MiL-kursgård i Klippan. Det ska bli intressant att se vilken typ av människor som kommer vara där. En bekant från Kaospiloterna och en webbkille från Stockholm är de enda namnen jag känner igen från deltagarlistan. Känns som ett trevligt sätt att få stifta bekantskap med ett intressant företag i organisationsvärlden samt att möta en massa nya människor som kommer med sina idéer, projekt och erfarenheter. Förhoppningsvis kan det bli en  rapport framöver. MiL har även en blogg.

Offentliga sektorn, Facebook och repressiva organisationer

Det finns en mycket märklig diskussion om att förbjuda sociala medier i många organisationer såväl privata som offentliga. Eller åtminstone att införa en policy vilket ofta tenderar att bli en sträng sådan. Studio Ett i P1 hade häromdagen ett inslag med två företrädare från den offentliga sektorn i detta ämne. Dels Katrineholms kommunchef Mattias Jansson, där man tillämpar en liberal syn. Där använder man sociala medier som vilken annan kommunikationsform som helst. Ingrid Persson informationschef på landstinget i Kronoberg hade en annan syn. Där är Facebook avstängt med argumentet att det är så nytt och att det kan innebära en säkerhetsrisk med virus och annat. Den verklighetsfrånvända hållningen är för mig ett uttryck för en konstig syn på nya medier. Kommunikation är viktigt oavsett formen. Jansson från Katrineholm betonade att det inte är rationellt att som arbetsgivare att strikt särskilja mellan arbete och privatliv. De flesta vill behöva bli nådd t.ex. på telefon om det har hänt något med barnen i skolan eller andra saker. Att som arbetsgivare köpa människors tid och inte deras kompetens är en grundläggande förutsättning för 2000-talets arbetsliv i Sverige. Att då stänga av vissa typer av kommunikationsformer förefaller märkligt. Anställda ska självklart arbeta på jobbet, men samma sunda förnuft som människor praktiserat med mobiltelefoner, raster och internet borde väl också kunna gälla Facebook? Dessutom är det en gälla till nya idéer, kunskaper och kontakter precis som internet och kan vara till nytta för arbetsgivaren.

För mig är den här förbudsinställningen även ett uttryck för något annat. En slags repressivt maktutövning i en tid när ledare och organisationer upplever att man förlorat kontroll och makt över sina anställda. I desperation försöker man upprätthålla gränser mot omvärlden i en tid när gränser flyter och information flödar alltmer fritt. I de flesta sammanhang brukar människor uppfatta det som positivt. Men med sociala medier är diskursen annorlunda. Jag har skrivit en del för den akademiska byrålådan om repressiva organisationer och hur de förhåller sig till sociala medier och Internet i en postmodern samtid. Förhoppningsvis kommer jag hinna sammanfatta dessa tankegångar aningen poppigare framöver på bloggen, inspirerade av organisationspsykologen Larry Hirschhorn.

Uppdatering: Hittade ett bra inlägg av Brit Stakston på JMW:s blogg om sociala medier och arbetslivet. Hennes tips är att effekten av digitaliseringen blir en av årets stora frågor.

ECP 2013, stor psykologkongress i Stockholm

Jag har fått förtroendet att vara med i organisationskommittén för ECP 2013 (European Congress of Psychology) som arrangeras i Älvsjö, Stockholm. Under några dagar i juli kommer flera tusen forskare och kliniker från olika delar av Europa att samlas och presentera forskning, delta i seminarier, workshops och diskutera psykologi. ECP anordnas vartannat år och är en av de största vetenskapliga psykologkongresserna. Det är EFPA (European Federation of Psychologists) som står bakom arrangemanget.

Senast Sverige och Psykologförbundet arrangerade en större psykologkongress var 2007 då EAWOP (European Association of Work and Organisational Psychology). Jag var i början av min psykologutbildning då och besökte Älvsjömässan som volontär, i Älvsjö den gången. Den gången var jag rätt förvirrande och hade svårt att förstå vad de sysslade med alla delegaterna. Intrycket var kanske inte översvallande när jag går tillbaka och läser min drastiska sammanfattning som inte andas ödmjukhet direkt:

Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället.

Planeringen inför ECP 2013 är i full gång. Den vetenskapliga kommittén med Lars-Göran Nilsson i spetsen kommer att bada i abstracts. Anders Wahlberg är ordförande för organisationskommittén och förutom jag ingår även Mattias Lundberg, Gunn Johansson och Örjan Salling som också är generalsekreterare för hela konferensen, och förbundsdirektör för Psykologförbundet. Konferensen är ett gigantiskt projekt och det kommer finnas många uppgifter, stora som små för den som har lust att engagera sig. Vill du veta mer om arbetet med konferensen rekommenderar jag att du går med i vår Facebookgrupp. Där kommer vi berätta fortlöpande om arbetet med konferensen. Högst upp på agendan nu är att fixa sponsorer men lite längre fram handlar det om att skapa ett intresse för konferensen och marknadsföring. Själv funderar jag mycket på att försöka en levande diskussion om psykologi via alla de konferensbidrag som kommer att komma in. Det vore kul om det gick att sprida till en intresserad allmänhet för att motverka känslan av en världsfrånvänd forskarkår.

Att skapa effektiva team

a_nyhet_susan-portratt

En av de mest erfaren gruppteoretikerna och organisationspsykologerna är Susan A Wheelan. Jag lobbade länge för att Natur & Kultur skulle ge ut Wheelan men nu har glädjande nog en av Wheelans böcker översatts till svenska av Studentlitteratur. Att skapa effektiva team är en liten behändig bok som går igenom de viktigaste som forskningen inom grupp och organisation kommit fram till. Boken riktar sig till alla som leder och jobbar med grupper. Den är kort och koncis men oerhört användbar för konsulter, chefer och intresserade medarbetare som vill förstå sitt team och sin organisation bättre.Vill du ha en teoretisk och fördjupande bok så rekommenderar jag Wheelans (Group Processes, 2004)

Wheelan beskriver kort de fyra faser som en grupp kan gå igenom. 1) tillhörarfas, 2) beroende- och konfliktfas 3) förtroende- och strukturfas 4) arbetsfas. Varje fas exemplifieras med typiska frågor och problem för respektive grupp. Boken innehåller även frågeformulär där gruppdeltagarna i ett team bedömer den egna gruppens mognad. På så sätt går det lätt att operationalisera var en arbetsgrupp befinner sig. Wheelan beskriver även hur högpresterande grupper/team fungerar vilket ofta missas av andra författare. Wheelan kommer med pedagogiska tips på hur man som konsult och ledare ska förhålla sig till team beroende på vilken fas de befinner sig i, samt hur man som medarbetare ska tänka kring roller och ledarskap beroende på gruppens utvecklingsfas. I Sverige har framför allt Sandahl & Partners tidigare introducerat Wheelan och haft workshops och kurser i GDQ (Group Development Questionaire).

Självmordsvåg på France Telecom

714952_366_271

PI-morgon hade ytterligare ett mycket intressant inslag. Det handlade om en självmordsvåg på France Telecom. Det franska telebolaget skakas av att 23 anställda tagit sitt liv de senaste 18 månaderna och dessutom många fler självmordsförsök . I Alice Petréns inslag framkom att en av förklaringarna verkar vara de ständiga omorganiseringarna på företaget där anställda ideligen får byta arbetsuppgifter. Det har gjorts i ett försök att få ordning på företagets kostnadsproblem men verkar ha lett galet. Ett av de mer makabra självmordsförsöken var en man som stack ner sig själv med kniv mitt på ett möte. Det är känt sedan länge att beteenden ”smittar” och sprider sig från person till person, så också självmord. Men intressant tycker jag är att just organisationsfrågor hamnar i fokus. Många förändringar som genomförs slutar illa på grund av bristande psykologiska kunskaper. Jämför till exempel med alla hockeytränare som blir sparkade varje säsong trots att studier visar att det går sämre för lagen som sparkar tränaren än för de som behållit sin tränare när det är kris.

AGSLO-seminarium om coaching

section_coaching

Fredagen den 6 februari deltog alla på Organisationspsykologerna i AGSLO:s seminarium om coaching. Det var det sista av tre seminarium som AGSLO anordnade i vintras. Ett 40-tal personer hade samlats för att prata under rubriken Coaching – individualiserad ledarutveckling i tiden? Magnus Larsson, fil.dr., psykolog och verksam i Köpenhamn och Lund höll en översiktlig introduktion till coaching och min chef Johan Grant deltog som reflektör och sparringpartner.

Larsson gjorde en fyrfältare där det enligt honom grov sätt finns två dimensioner som de flesta coacher kan placeras in i. Det handlar dels om fokus för coachingen är prestation eller insikt. Den andra dimensionen handlar om fokus är på individen eller på organisationen. AGSLO och i viss mån Organisationspsykologerna betonar då främst insikt och organisations- och systemperspektiv. De flesta coacher har istället ett individperspektiv med inriktning på prestastioner.

Larsson gjorde ett uttalande som jag tycker väl beskriver hur jag själv tänker kring det här. Han menar att det är svårt att se den organisatoriska verkligheten. Det beror på att organisationer är komplexa, icke materiella och abstrakta i någon mening. Många människor och organisationer är också upptagna av normativa frågeställningar. Man talar om hur det borde vara istället för hur det är. Diskrepansen däremellan blir en sorts inkongruens som ställer till det. Larsson tog även upp att den organisatoriska verkligheten har mycket risk och ångest inom sig som i sin tur leder till fantasier. Som Gervase Bushe skriver i sin bok Klart Ledarskap:

Det man inte vet hittar man på.

Larsson talade också en del om frågan huruvida coacher ägnar sig åt symptomlindring av dysfunktionella system och organisationer istället för att åstadkomma verklig förändring. Larsson lånade ett sätt att beskriva coaching från The Grubb Institute. De brukar tala om att man som coach jobbar med ”person in role”. Alltså hur en person (ledare så vanligtvis) påverkas av den roll, funktion, uppgift och auktoritet som innefattar en särskild roll.

En annan ganska provocerande tanke som Larsson förde fram är att när du möter en person som du coachar så har du framför dig hela organisationen. Larsson och flera med honom menar att det här öppnar upp för ett sätt att tänka som både är bildligt och bokstavligt. När man möter en individ som jobbar i en organisation så möter du också en representant för denna organisation. Det handlar om ytliga saker som kläder, utseende och sätt att föra sig. Men det handlar också om de idéer, tankar och känslor som personen uttrycker förutom att de är unikt individuella även är tankar och känslor som existerar och är tillåtna i organisationen. Det kan vara abstrakt att tänka sig det närt man pratar om en organisation men pratar man istället om en familj eller en viss typ av kultur så blir det genast mer begripligt.

Larssons sätt att beskriva det här och Johan Grants efterföljande reflektioner skapade en bra grund för att förstå vad som skiljer olika perspektiv på individuella kontakter och coaching specifikt. Grant lyfte fram faran med alltför indvidualiserande förklaringar på individers problem. Problemen existerar ofta i ett organisatioriskt kontext. Att arbeta i en dysfunktionell, destruktiv eller meningslös organisation kan locka dig att söka stöd och plåster på såren. Som coach riskerar du då att trösta, stödja och leta syndabockar men inte åstadkomma verkligen hjälp och förändring för individen eller organisationen. Grant menade att spänningen mellan frigörelse och utveckling å ena sidan och plåster och första förband å andra sidan är en av coachens stora utmaningar.

Jobb, jobb, jobb

Det har blivit lite bloggat sista veckan. Det beror oftast inte på att jag inte är inspirerad utan det handlar om att jag har alldeles för mycket att göra som är alldeles för spännande. Om jag hade haft tid hade jag kanske skrivit något om dagens studiebesök och workshop som jag och Andreas höll för några psykologstudenter från min klass samt från Umeå hos oss på Organisationspsykologerna. Temat var att våga ta risken att lära sig vilket för mig blivit en allt viktigare och mer central dimension i mitt liv.

Jag hade kanske skrivit någon smart om coaching. Eller om att leda sig själv, leda andra och låta sig ledas. tagit upp något intressant ur Klart Ledarskap-metodiken. Eller så hade jag skrivit något om hur det är att ha en roll i en organisation och att omdefiniera i en process med andra. Eller så hade jag berättat om den nätverksträffen jag anordnade på Natur & Kultur i tisdag. Då samlades ett antal framsynta personer för att diskutera den allt hetare kopplingen mellan ekonomi och psykologi. Kort sagt. Jag försöker säga att jag inte legat på latsidan.