Etikettarkiv: prostitution

Om gruppfenomen och gruppdynamik på nätet- intervjuad av Nyheter 24

nyheter24

Jag blev intervjuad av Nyheter24 med anledning av en ung kille skröt på sociala medier om sitt besök hos en prostituerad i Prag. Händelsen väckte många reaktioner, inte minst om den sexistiska tonen i kommentarstråden efteråt. Jag fick några frågor om beteenden på nätet med anledning av denna historia:

Varför väljer man att blogga om en sådan här grej helt öppet?

– Det är antagligen en medveten provokation från hans sida. Man vet att man man går över gränsen. Det vet de som kommenterar också, att man faktiskt går över en moralisk gräns.

Är kommentarerna dessa personers riktiga åsikter?

– För en del är det nog ett uttryck för uppriktiga sexistiska åsikter. Men få skulle stå för detta helt öppet och till exempel ställa upp i radio, teve eller en tidning. Det handlar om att man gömmer sig bakom en anonymitet på nätet.

Är det helt vanliga människor som som skriver sådant här?

– De flesta är vanliga, men det är klart det finns folk med sexistiska och problematiska åsikter. Bland unga killar och män i allmänhet kan det finnas en väldigt grabbig jargong, som förstärks av oreflekterad gruppdynamik. Det får lätt fritt spelrum på nätet.

Som en pascha

pascha_large

Jonas Holmberg skriver i Expressen om manlighet och sex med anledning av Svante Tidholms dokumentär om Tysklands största bordell i Som en Pascha som hade premiär nu på Göteborgs Filmfestival. Jag såg filmen strax innan jul på Rio i den första offentliga visningen. Holmberg jämför filmen med Pål Hollender som för tio år sedan gjorde konstfilmen Buy Bye Beauty när han åkte till Baltikum och köpte sex av prostituerade. Holmberg skriver:

Om Pål Hollenders antropologiska strategi kan kategoriseras som en sällsynt aggressiv variant av Malinowskis deltagande observation, kan Svante Tidholms ses som typisk för den samtida etnologin: fältstudier kombineras med djupintervuer och en självreflexiv ansats. Men frågan är om inte en rent iakttagande cinema verité-metod skulle passat bäst i det här fallet. Det räcker långt att bara titta på torskarna på taket.

Jag tycker det är lite orättvist att misstänkliggöra Tidholms motiv. Holmberg ifrågasätter tillvägagångssättet och att filmaren inte lyckas få något vettigt ur männen som köper sex. Men har man som Tidholm, besökt bordellen ett dussintals gånger under flera års tid och inte fått mer material misstänker jag att det beror på att männen inte ställer upp och att de faktiskt inte har så mycket vettigt att säga annat än att det är kåta och vill ha sex. Tragiskt måhända men förmodligen nära verkligheten. Kanske får vi acceptera att vi i dagens samhälle har en massa människor som köper sig närhet eftersom de inte fått lära sig eller klarar av att hantera nära relationer. På det sättet är det lika synd om männen som köper och kvinnorna som säljer sex. De flesta verkar sakna relationskompetens. Kanske är det föräldrarnas fel eller vårt kapitalistiska samhällssystem?

Själv tycker jag Tidholm var modig som vågade sätta luppen på männen och göra det med sig själv som verktyg. jag skulle aldrig palla att traska runt i bordellindustrin.

PS: Som en pascha lär visas i vår på SVT. Håll utkik.

Den lyckliga horan, finns hon?

if9evmklbjv2da9wulridebvowjbfa0.jpeg

Studio Ett (fredag 16 november) diskuterade myten om ”den lyckliga horan” efter att Veckorevyn publicerat en artikel om 25-åriga ”Veronica” som säljer sex frivilligt. Resumé skrev om artikeln och det hela blev en nyhet. Så här säger chefredaktören Louise Bratt till resumé:

Den här historien var planerad längre fram men nu fick vi rycka in den och bildlösningen blev inte så bra. Jag kan förstå att det ger intrycket av att vi vill glamourisera prostitution, men det vill vi verkligen inte. Jag vill låta henne ocensurerat berätta sin historia och jag står för artikeln

Louise Bratt som var ångerfull över bildvalet debatterade publiceringen i Studio Ett med Maria Bergström från RFSU. Bergström var förstås reflexmässigt kritisk. Artikeln kunde få någon ung tjej i farozonen att bli inspirerad. Är det något argument som jag har svårt för är det hysch-hysch argumenten. Vi måste ju kunna föra en nyanserad diskussion även i den här frågan. Märkligt i sammanhanget var dock att Louise Bratt verkar ha publicerat ”Veronicas” historia utan att själva veta vem hon är. Det är en sak att vara anonym i tidningen men att inte ens redaktionen själva vet vem ”Veronica” är känns tveksamt tycker jag. Läs mer