Etikettarkiv: psykologpartners

Därför vinner Bo Hejlskov Elvén Stora Psykologpriset 2013

Så var det dags att tippa årets pristagare av Stora Psykologpriset 2013. Eftersom jag stuckit ut hakan flera gånger tidigare och tippat rätt vinnare innan priset så tänkte jag inte vara sämre i år.

Det är svårt att se en given kandidat i år. Därför känns det svårtippat. Juryn har tidigare ofta belönat pristagare som haft en stark ambition att påverka samhället på olika sätt. I år är alla tre finalisterna på sätt och vis starka samhällsaktörer. Jag har träffat Siv Boalt Boëtius några gånger, Bo Hejlskov Elvén har jag diskuterat med på facebookforumet för psykologer och ofta hamnat på olika sidor med i diskussionstrådarna. Psykologpartners har jag sämre koll på. Dock har många duktiga och driftiga psykologstudenter genom åren som jag känner, börjat jobba där. Det verkar var en magnet för talanger inom psykologkåren, 

Första finalisten är Psykologpartners. Egentligen tror jag att det är dags för någon som jobbat med att utveckla KBT i Sverige. Såväl Gerhard Andersson som Anna Kåver som varit finalister tidigare år har ju stått för detta, men då missat på mållinjen. Hade dessa varit finalister i år tror jag att de vunnit. De av finalisterna som jobbat med KBT är Psykologpartners. Men jag är tveksam om juryn kommer ge priset till ett företag. Jag uppfattar inte att Psykologpartners i första hand varit ledande inom KBT-utvecklingen i Sverige. Däremot har man varit skickliga företagare och arbetat framgångsrikt med KBT-metoder. Men företaget har inte aritmetiska framgångsrika på att förmedla en vision eller haft en galjonsfigur som företrätt inriktningen som blivit välkänd, utanför kretsen av de närmaste. Så ett pris till Psykologpartners blir mest ett pris för KBT-företagande i Sverige och det känns inte lika upphetsande. Så jag tror inte att det blir Psykologpartners eller KBT i år heller. 
 
Siv Boalt Boëtius är en mångsysslare som verkat både i privata, ideella och offentliga sektorn. Hon har kombinerat akademi och praktik på ett sätt som få andra gjort. Hon har verkat för att psykologer ska samverka med andra yrkesgrupper och på så sätt har psykologiska perspektiv kommit andra till del. Jasg har stött på henne i arbets- och organisationspsykologin och hon är en stimulerande person minst sagt. Men även om Siv är en inspirerande person är det svårt för mig att tydligt se, exakt vad är det för typ av utveckling hon drivit och varför. Så för mig blir det diffust vilken typ av arbete som Boëtius skulle bli belönad för. Det tror jag blir en utmaning för juryn och i slutändan något som blir en nackdel. Varför jag inte tror att hon blir vinnaren. 
 
Återstår då Bo Hejlskov Elvén. Han är för mig okänd och hans gärning känner jag då mest till via hörsägen. Inte desto mindre verkar Elvén ha drivit ett viktigt utvecklingsarbete inom rättspsykiatrin och psykiatrin i allmänhet att bemöta människor på ett icke konfrontativt sätt. Det har minskat våld och omhändertaganden kraftigt något som annars är ett stort problem inom psykiatrin. Det är ett stort plus. Elvén är en praktiker i första hand och inte akademiskt inriktad vilket kan vara en nackdel. Det blir svårare att kanske föra vidare hans gärning till andra. Elvén verkar inte desto mindre inspirerat många till ett bättre bemötande inom psykiatrin och det har fått återverkningar för flera andra yrkesgrupper. Psykiatrin  är i ropet i samhällsdebatten på grund dess många brister och problem och där verkar Elvén vara en frisk och human fläkt. Ingen psykolog som jobbat främst inom psykiatrin har tidigre belönats med ett pris. Så det talar för Elvén. Just aktualiteten för den pågående debatten om hot, våld och psykiatrin tror jag är det som kommer få juryn att välja Elvén som 2013 års pristagare av Stora Psykologpriset.
 
Stora Psykologpriset delas ut ikväll på Berns i Stockholm av Psykologförbundet i samarbete med Pearson. 

Att inte ha något val och mer av det samma

pict4075_11297362.jpg

Det finns en utbredd missuppfattning hos oss människor att vi i en mängd situationer inte har något val, eller alternativ. Vi tror att vi inte kan göra något annat än vi faktiskt gör. Den här föreställningen är ett tecken på ett logiskt felslut som främst handlar om att förneka andra möjliga handlingsalternativ. Genom att påstå att man inte har något val vill man förskjuta ansvaret från sig själv till omgivningen. En hållning som gör att vi slipper fundera på vårt eget ansvar för den uppkomna situationen vilket vi gärna gör som individer. Till och med i mycket pressade situationer som t.ex. vid en kidnappning finns det olika strategier som visar att den kidnappade har stor möjlighet att påverka sin situation. Läs tex. det här blogginlägget som tar upp en erfaren psykolog som undervisar för israeliska militären om hur man ska agera om man blir kidnappad.

Från israeliska politikers horisont framställs det senaste kriget mot Hamas i Gaza som oundvikligt. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Det finns många sätt att bemöta Hamas som inte handlar om att starta krig. Det är farligt att politiker och militärer kommer undan med den typen av verklighetsbeskrivningar. Det är naturligtvis mänskligt och förståeligt men tragiskt. På samma sätt har Hamas hela tiden haft mängder av möjligheter att handla annorlunda om man velat. Utrymmet har varit större än vad ledningen hela tiden ger sken av.

När svenske poeten och författaren Mohamed Omar går ut och säger att han nu stödjer den islamistiska saken som Hamas och Iran driver mot Israel, är det samtidigt en lika påfallande brist att vilja att se nyanser och alternativ. I Studio Ett (tisdag 13 januari) lade Omar ut texten och förklarade att han inte brydde sig om att homosexuella i Iran avrättas. Argumentet var ungefär att Saudiarabien också behandlar människor illa och de kritiserar ingen. Omar menade också att folken har valt Hamas och den iranska regimen och att vi som västerlänningar inte kan ha åsikter om andra kulturers samhälle och värderingar. Den här typen av extrem kulturrelativism har blivit allt vanligare i dagens svenska samhälle. Kulturrelativismen ser jag som en farlig och antidemokratisk kraft som tyvärr har fått fotfäste hos många människor i Sverige. Det är anmärkningsvärt att föra fram så svartvita tankegångar som Omar är ett exempel på, i en tid när vi har stor tillgång på information. Det ger närsyntheten ett ansikte. Många misstar poängen med att vara radikal. Idag är en verkligt radikalt hållning att föra fram en balanserad hållning.

På gårdagens föreläsning om parterapi talade Ola Jameson från Psykologpartners om KBT och parterapi. Till skillnad från tidigare former av beteendeterapi som fokuserade på att förändra beteenden arbetar Jameson i första hand med acceptans inför den andre. Den här metoden kallas för IBCT (Integrative Behaviour Couples Therapy). Tanken är att det är först när man slutar att försöka förändra den andre parten och istället vänder blicken mot sig själv och skärskådar det egna beteendet och den egna förändringspotentialen, som verklig förändring kan komma till stånd i en parrelation.

Det här perspektivet har sina rötter i konflikthantering och är enkelt applicerbart på Israel-Palestinakonflikten. Vem hör t.ex. Hamas tala om det egna handlandet och möjligheten att göra annorlunda? Och vem hör israeliska politiker prata om den egna viljan att förändra sig och göra eftergifter? Paul Watzlawick har skrivit om förändringar och att vi människor i en konflikt eller dispyt ofta väljer att göra mer av detsamma. Det här kallade Watzlawick för första ordningens förändring. När Israel återigen invaderar Gaza är det just mer av det samma som är det man tar till. Trots att få tror på en militär lösning av konflikten och trots att detta har prövats om och om igen under så många år är det den enda vägen politik. Analogin med Hamas raketattacker som regnar över södra Israel är självklar. Det är också hela tiden mer av det samma.

Ett problem är också att Israel under Sharons ledning drog sig ur Gaza 2005, gjorde detta ensidigt. Man valde att inte förhandla med motparten. Det som för Israel upplevdes som en eftergift man i själva verket ett ensidigt handlande som inte signalerade dialog eller acceptans. Det faller på sin egen orimligthet att man kan skapa fred och försoning om man inte pratar med motparten. Det gäller i alla konflikter, stora som små. Det är sorgligt att sans, förståelse och dialog tycks vara så långt borta.

PS: För övrigt håller jag med Jonas Morian, med tillägget att mina resor till Libanon och Israel gör att jag tycker mig ha lite mer koll än medelsvensson när det gäller Mellanöstern.

Läs även Gideon Levy, journalist på Haaretz som skriver i DN idag om att prata fred och starta krig. Levy menar att risken är stor att Ehud Barak, Ehud Olmert och Tvipi Livni skommer att ställas inför en internationell krigförbrytardomstol på grund av Gazakriget.

”Ni är dom minst olämliga att bli psykologer”

magnusstalby.jpg

Med de orden började Magnus Stalby, en av grundarna till Psykologpartners sin föreläsningen på Psykologstudent 08 i Linköping idag. Det var den känsla han möttes av på psykologutbildningen från lärare och från yrkeskåren i stort. En minst sagt märklig inställning menade han. Stalby tog upp några anledningar till varför så få psykologer blir företagare.

1) Det finns ett ältande sätt hos psykologen och en övertro på den egna förmågan.

2) Det finns ingen historia av att ta plats. I USA och England är det vanligare att psykologer arbetar i näringslivet.

3)Det finns få förebilder som är företagare.

4) Kopplingen till näringslivet är svag och det gör att affärsmässigheten i verksamheten blir svajig.

5) Psykologer är dåliga på att ta betalt.

Stalby tog upp några viktiga frågor att ställa sig för den som vill starta eget som psykolog: Läs mer