Etikettarkiv: SR

Mina sommarfavoriter

blatummen.gif

Tittade igenom hela listan på sommarpratare och hittade några guldkorn:

4 juli Fredrik Skavlan, norsk programledare i NRK:s talk show ”Först och Sist”. Han är en fantastiskt intervjuare som lyckas få folkatt berätta allt möjligt som de inte hade tänkt sig att berätta samtidigt som han inter tar någon plats själv i programmet. Klår Stina Dabrowski.

9 juli Mikael Segerström, skådespelare och komiker som startade den legendariska nattshowen ”Blå Tummen” på Boulevardteatern i Stockholm. Comebackade nyligen med guldbagge för sin roll i Darling.

17 juli Mattias Klum, naturfotograf. Jag minns fortfarande hans djungelberättelser från sommar anno 1997.

8 augusti Boris Grigorjev, KGB-agent i Sverige under Sovjettiden. Kan bli en klassiker i stil med säpoagenten Tore Forsbergs sommarprogram.

16 augusti Marie-Louise Ekman, konstnär, filmare och chef för Mejan och blivande chef för Dramaten. Verkar vara ett grymt original.

Sommarpratare med koppling till Natur och Kultur

grumme_sommar.jpg

Själv har jag inte mycket till sommarlov där jag kan ligga i en hängmatta och lyssna på Sommar. Men för den som har det finns det fyra sommarpratare som alla har någon typ av anknytning till Natur och Kultur. Den 3 juli pratar Jana Söderberg, samtalsterapeut och författare till självhjälpsboken ”Sluta jämföra dig med andra”. Hon är uppväxt i DDR och kommer förhoppningsvis berätta om sina erfarenheter därifrån. Åsa Nilsonne, psykiater, professor och författare pratar den 14 juli. Hon har också en spännande bakgrund med kopplingar till Afrika. Nilsonne bloggar ju som bekant också. 22 juli är sommarvärden Eva Swartz, vd på Natur och Kultur. Swartz tillhör eliten i det svenska kulturella etablissemanget. Hon har bland annat gjort regeringens nya kulturutredning. För den som är nyfiken på mer om henne gjorde Fokus ett porträtt i vintras. 12 augusti är det dags för översättaren Ann Henning. Om henne vet jag ingenting annat än att hon översatt flera böcker åt förlaget. Det finns säkert många fler spännande sommarpratare men det har jag inte hunnit kolla in.

Alla talar om Lars Norén och ris och ros till SR

larsnoren494_310447b.jpg

Det var givet att ”En dramatikers dagbok” skulle bli en snackis och lika givet att den som känner sig träffade av Noréns elaka penna (läs DN:s Leif Zern) skulle bita tillbaka. Jag har fascinerat betraktat mediecirkusen under den gångna veckan och tänker nu försöka sammanfatta mina intryck. Inte om boken, för den kommer jag inte ha tid att läsa (1680 sidor), utan om debatten om boken.

”En hink med skit över Kultursverige” kallade DN-Kulturs chef, Maria Schottenius Noréns mastodontprojekt. Det tillsammans med Leif Zerns onyanserade recension gjorde att flera höjde på ögonbrynen. Vissa har tagit Norén i försvar och menar att den typen av språkbruk inte känns värdigt eller sofistikerat. Ingmarie Froman skriver i SvD om problemet med kritiker som hamnar i en jävsituation när de förekommer i böcker och menar att Aftonbladet och Expressen skött sådana problem föredömligt men att DN nu trampar i klaveret.

Johan Lundberg kängar också DN på Axessbloggen:

I Sverige kallar kulturchefen för landets största morgontidning en bok för en hink skit. Det säger något om nivån på kulturklimatet, eller det som borde vara kulturklimat. Kultur betyder odling, förfining!? Att man tar ett steg tillbaka från den natur man också hyser inom sig, den som reagerar med inälvorna – les trippes. Den som talar först och tänker sen. Få recensenter har lyckats läsa och presentera En dramatikers dagbok som det det verkligen är, för mig. En bok, i en tradition av liknande böcker.

Lundberg missar inte heller chansen att återigen ta plats på sin kulturkonservativa piedestal där de världsliga ting som pågår i samhället bara är en stillbild i världhistorien. Lundberg kommenterar dagbokslitteraturen på följande vis:

”Själv tycker jag att de är rätt trivsamma att läsa – ungefär på samma sätt som Ulf Lundells sena romaner. De ger åtminstone en inblick i en människas liv, vilket är mer än vad mycket nyskriven svensk skönlitteratur ger.”

sr.gif

Som vanligt är Sveriges Radio överlägsen i sin rapportering. Studio Ett (25 april) lyckades föra ett kvalificerat samtal med Ulrika Knutsson och Björn Linell något som många kulturredaktioner misslyckas med. Bäst är Anneli Dufvas radiointervju med Norén i Biblioteket. Det har mer karaktären av ett viktigt samta. Duva har både auktoritet och finkänslighet som gör att Norén får prata till punkt, samtidigt som hon ställer kritiska frågor. Lyssna på intervjun, det är det enda som verkligen ger en ordentlig förståelse av människan, boken och processen Lars Norén.

Intressant är att SR påade programmet på webben flera dagar i förväg. Det sänds egentligen först idag måndag. Det är första gången jag hör att SR släpper materialet på nätet före det ”sänds i radio”. SR kände med rätta att materialet inte kunde ligga och vänta i flera dagar. Det konstiga är att SR fortfarande beter sig som en trögrörlig koloss i förhållande till sina lyssnare. Att man inte lyckats stuva om sin sin tablå det struntar jag fullständigt i. Jag vill höra Norénintervjun och andra aktuella program direkt, punkt slut. Tyvärr tänker SR fortfarande först radio och sen web. Det är en förlegad syn som känns obsolet år 2008.

Skall du förresten läsa en recension tycker jag Carl-Johan Malmberg i SvD gör det bra.

Kino, nytt radioprogram om film

78m.jpg

P1 har ändrat om i tablån. Positivt är att det trötta Kulturfredag fick ge plats åt Kino. Ett radioprogram som låter filmen breda ut sig tillsammans med rörliga bilder, Youtube och tv-serier. Efter ett hyfsat premiärprogram tyckte jag att Kino lyfte sig i det andra programmet. Roger Wilson är programledare och lotsade lyssnaren till en intressant diskussion om klichéer i musikfilmernas värld. I julas när jag såg ”Ray” (som handlar om Ray Charles) slog det mig hur lik den är ”Walk the Line” (som handlar om Johnny Cash). Dramaturgin är densamma. Tuff uppväxt, avgörande händelse i barndomen. Det osannolika genombrottet. Turnélivet. Droger och otrohet. Samt kollaps och avgörande förändring=död eller uppvaknande. Läs mer

Martin Jönsson och Vassa Eggen om SR-såpan

sr.gif

Martin Jönsson är en hyllad medie och reklamanalytiker.Olle Lidboms Vassa Eggen likaså. Båda kommenterar den senaste utvecklingen i såpan om Sveriges Radio. VD:n Peter Örn avgår och in kommer en publicist inom företaget i form av Kerstin Brunnberg. Läs Jönsson om svårigheterna att rekrytera ny vd, och om Vassa Eggens vd-lösningar. Styrelseordföranden Ove Joanson fastnade för Torbjörn Larsson-lösningen. Frågan är om han kan ducka för kritiken mot styrelsen. Jönsson tror inte det. Den senaste tidens Annika Lantz-kritik kanske nu kan vidgas till att bli mer struturell. Det tror jag SR och public service behöver.

P1-ismen slår tillbaka mot psykologer

sr.gif

Författaren Cilla Naumann skriver en radiokrönika i DN och ställer sig till dem som kritisersat radioledningens omläggning av P1. Det finns tydligen än mer att ösa ur P1-ismens källa. Nauman irriterar sig på programmet ”Jonas val”. Det är för lättsamt, för trendigt och för livstilsinriktad. Men Naumann menar också att psykologerna blivit för många i radio och att de uttalar sig om ditt och datt. Det var till och med två i panelen i ”Jonas val”. Nauman skriver:

Släpp ut psykologerna, låt dem återvända till de vårdinrättningar där de behövs och hör hemma och ge tillbaka mikrofonerna till programmakare och journalister.

Naumann och många med henne företräder en sträng syn på Sveriges Radio program ett. P1-ismen vill bevara allt. När något förändras till det bättre är det P1:s förtjänst. När ett program förändras och läggs ned då är det ett hot mot P1. Nä, Cilla Naumann. Bättre kan du. Jag hörde förresten psykoanalytikern Clarence Crafoord på radio igår. Det var bra.