Vad är en Bokmässa egentligen? Alldeles dötrist och tråkig, och alldeles underbar. Min erfarenhet (bokmässan 2005) är att det är ett gigantiskt jippo som alla som är där tycker är livsviktigt= jordens medelpunkt. De som inte är där distanserar sig från det perspektivet på alla tänkbara sätt. Ungefär som jag gör nu. Bokmässan är en enorm branschträff och som sådan fungerar den säkert utmärkt.

Större delen av tiden bland montrarna blev jag yr av alla människor. Men en eftermiddag råkade jag stöta ihop med Vilgot Sjöman. Vi var båda ensamma för tillfället och behövde sällskap. Det blev ett fint möte där vi diskuterade Sven Lindqvist, Der Untergang, Nyfiken Gul och gick på queerseminarium. En månad senare tog vi en pizza på Östermalm. Ett halvår senare gick Sjöman bort.