Psykologer läser böcker analyserar Norge

Unknown
Psykologer läser böcker avslutar våren med två spännande samtal om romaner av aktuella norska författare, båda med självbiografisk prägel. 

24 april Psykologer läser analyserar De oroliga av Linn Ullmann. Gäst är författaren och psykologen Kristina Sandberg i samtal med psykologen Jonas Mosskin.

Linn Ullmann och hennes åldrade far, Ingmar Bergman bestämmer sig för att skriva en bok tillsammans. Ett samtal mellan dem. Men projektet tog för lång tid och startade när Bergman redan var på väg att tyna bort. Tio år senare har författaren Linn Ullmann istället skrivit en bok om ett barn, en uppväxt med superkända föräldrar. En utforskande bok om minnen, glömska och alla de berättelser som bildar ett liv. Om saknaden efter sin mamma. Om att bli kvarlämnad när föräldrarna reser runt i världen på jobb. Det är en hyllad roman skriven med ömhet och vemod. 
 
Gäst till samtalet är författaren och psykologen Kristina Sandberg. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog och frilansskribent. Samtalet äger rum måndag 24 april kl. 18.30 på ABF-huset i Stockholm. Biljetter: 80 kr, 60 kr för studenter, arbetslösa, pensionärer, sjukskrivna. Köp på plats vid dörren eller förköp på biletto: Plats: ABF Stockholm, Sveavägen 41.8 maj Psykologer läser analyserar Geir Gulliksens hyllade roman Berättelse om ett äktenskap. Författaren och psykologen Jenny Jägerfeld samtalar med psykologen Jonas Mosskin.

”Jag måste föreställa mig hur det var för henne den våren, en av dagarna innan allt hände.” Så lyder en av de första meningarna i denna roman om ett äktenskap, skildrat efter att kärleken tagit slut. Han försöker se sig själv och förhållandet genom henne, så som han tänker sig att hon kan ha upplevt det. Det blir en berättelse om kärlek, om vad kärlek är och kan vara, om de stora förhoppningar vi har på oss själva och på varandra. I Psykologer läser böcker kommer vi tala om att lämna och att bli lämnad. Vi kommer analysera svartsjukan, skulden och smärtan. Och vi kommer att tala om vad som händer när kärleken faktiskt upphör, och vilka spår den lämnar kvar. 

Samtalet äger rum måndag 8 maj april kl. 18.30 på ABF-huset i Stockholm. Psykologer läser böcker sker i samarbete med ABF Stockholm och Psykologförbundet. Biljetter: 80 kr, 60 kr för studenter, arbetslösa, pensionärer, sjukskrivna. Köp på plats vid dörren eller förköp på biletto: Plats: ABF Stockholm, Sveavägen 41

Psykologer läser böcker sker i samarbete med ABF Stockholm och Psykologförbundet.

Varmt Välkomna PS: 10 maj visar Psykologer tittar på film ett samtal efter filmen 1984, baserad på George Orwells klassiker. Mer information hittar du här

Read more

Read more

I skuggan av ett terrorattentat – min berättelse från Stockholm 7 april

Har en eftermiddag med paus från föräldrarledigheten. Lämnar 1-åringen hos mormor och cyklar in mot Stockholm city.  Cyklar i lite vind mot kontoret. Rundar Sergels torg, låser cykeln på Sveavägen utanför sista Hötorgsskrapan innan Konserthuset. Hinner komma in några minuter på kontoret innan vi får nyhetflashar om ett terrordåd vid Åhléns på Drottninggatan. 150 meter bort. Sirener ljuder. Vi står och blickar ut över Sveavägen och Kungsgatan från vårt fönster. Trafiken tätnar. Det kleggar igen. Snart ser vi poliser spärra av, och försa bort folk från Hötorget. Vi fortsätter vårt interna möte en stund under förvirring. Fler sirener. Det kommer rapporter om kaos och brandrök. Det börjar myllra av människor på gatorna nedanför. Så dyker k-pist klädda poliser upp, vid konserthuset. Trafiken spärras av på Kungsgatan. Jag säger till de andra att nu är det nog läge att dra innan vid blir fastlåsta i skraporna. Vi samlar ihop våra saker. Yr runt ett tag. I entrén står massor av människor och trycker. Fan, tänker jag. Redan avspärrat. Men så ser jag att det går att gå ut. Förstår då att folk är rädda för att gå ut. Borde jag vara rädd? Går ut. Rykten om skottlossning vid Fridhemsplan. Märker att jag bara har en sak i huvudet. Sticka därifrån. Låser upp cykeln och tar mig över Sveavägen upp på Oxtorgsgatan och sedan Regeringsgatan. Cyklar ner not Kungsträdgården. Passerar Slottet och Riksdagen på Skeppsbron. Då och då poliser med sirener. Kör upp mot Slottet. Lyssnar på radion. Tänker bara på att cykla bort från city och ta mig i säkerhet. Hämta mina barn som är utspridda hos mormor, förskola och skolan.

Det är lämmeltåg av människor som går överallt. En underlig stämning. Det är inte panik men en märklig känsla. Som ett snökaos på vintern fast det är vår i luften. Folk flackar med blicken. Några gråter. Andra ser så där frånvarande ut. Cyklar längs med Söder Mälarstrand. Börjar känna mig säkrare. Så över Liljeholmsbron. Hämtar 1-åringen. Cyklar hem. Träffar min familj. Börjar känna mig skakig. Märker hur jag försöker tänka och känna klart. Men nockas då och då av en stor trötthet. Som om oron från i eftermiddags återkommer. Tar vägen upp i hjärnan och lägger sig som en våt filt av tröghet. Är glad för att jag lever. Att jag inte befann mig på fel plats vid fel tidpunkt. Det var så nära.  Read more

Read more

Om varför det är farligt att vara effektiv om man aldrig ställa sig frågan varför

Skriver i DN Kultur om problemet med flygplatslitteraturens ensidiga fokus på effektivitet. Den som aldrig ställer sig frågan varför blir tom på känslor men utvecklar inte heller sitt omdöme. Författaren Charles Duhigg skriver oförblommerat positivt och medryckande om hur vi skall bli Smarter, better faster men ställer sig aldrig frågan om meningen med det.

smarterbetterfasterdnbild

Read more

Read more

Konsten att be om hjälp

Help2-700x394

Jag möter ofta chefer och ledare som hamnat i pressade lägen. Det kan handla om höga krav, oklarhet i uppdrag och mandat i rollen som ledare eller om konflikter med andra personer och enheter i den egna organisationen. Min instinkt som hjälpare och rådgivare är att erbjuda hjälp. En första hjälp som jag ser det är att sortera och definiera vilka problem och utmaningar som skall åtgärdas och hanteras i samverkan med andra och vilka som ledaren själv behöver hantera antingen på egen hand eller inom ramen för en coaching/rådgivnings-relation. Inte sällan när jag föreslår att vi skall ses så förbyts den initiala önskan hos ledaren om att få hjälp mot en ”jag-klarar-mig-själv-attityd”. Det är möjligt att det är ett uttryck för viljan att hålla säljande konsulter borta men jag tror också att i detta avvisande av ett erbjudande om hjälp finns något djupare begravt. När jag möter samma ledare som efter ett tag lämnat sin roll, bytt tjänst eller sökt sig vidare, då berättar ledaren om hur knasigt det var och hur hopplöst läget var sist vi träffades.

För mig blir det ett mönster. Att människor som lämnat en intrasslad situation ser nyktert på sig själva. Då erkänner man att det hade varit bra att reda ut saker ordentligt och inte köra på tills det brister. Men det verkar som att smarta och ambitiösa individer inte förmår att be om professionell hjälp när läget är oklart och pressat men fortfarande är möjligt att klara upp. Det här har fått mig att fundera på om en viktig egenskap hos en

ledare är att behärska konsten att be om hjälp. För vad som döljer sig under hjälparrelationens kontrakt är att våga ha tillit till att hjälparen kan agera professionellt, medmänskligt och ge råd som leder till ökad reflektion och bättre beslut. Det är i grunden en svår konst att våga ha tillit till att en annan människa kan hjälpa oss. Att ta emot hjälp kan lätt förväxlas med osjälvständighet, brist på kompetens och oerfarenhet. I själva verket ligger det inbyggt i konsten att be om råd och hjälp en högre grad av mognad som i sig är en förutsättning för att bli en bra chef och ledare. Om vi vågade släppa på vår egen prestige och rädsla för att framstå som inkompetent är jag övertygad om att fler pressade ledare skulle förmå navigera och hantera sin situation innan den gått överstyr. För mig mynnar detta ut i en paradox: Bra ledare behöver klara sig själva och samtidigt vara bra på att hjälpa andra.

PS: Nyfiken på att höra om du känner igen dig i detta antingen som ledare eller hjälpare. Håller ni med? Read more

Read more

Om rädslan för flyktingar och varför känslor ofta styr över vårt förnuft

selfiepp2

Jag medverkade nyligen i Aftonbladet TV:s Partiprogrammet tillsammans med Migrationsverkets Generaldirektör Anders Danielsson. Samtalet handlar om faktaresistens, om rädslan för flyktingar och hur det ofta handlar om hur känslor föregår förnuft när vi fattar beslut och orienterar oss i vår omvärld. Samtalet berörde delvis temat som jag skrev om i DN Kultur: om varför vi har så svårt att balansera känslor från fakta och vad det finns för orsaker till fenomenet faktaresistens.  Read more

Read more