Filmterapi; kan det vara något?

Jag roade mig att googla på psykfilm och kom över en gammal artikel i Illustrerad Vetenskap nr 4/2002. Den handlar om filmterapi, eller cinematherapy som det kallas i den anglosaxiska världen. Klaus Wilhelms artikel är på många sätt härligt ovetenskapligt. Sista stycket är komik på högsta nivå:

Kanske kommer psykologer snart även att bli aktiva medspelare i filmerna genom att skapa en rad digitala filmfigurer, så kallade avatarer, som i framtoning och psyke- är skräddarsydda för bestämda terapeutiska ändamål. Tekniken finns sedan länge och används, så kanske är det bara en tidsfråga, innan psykologerna på allvar går in vid filmen.

Men artikeln tar upp en intressant amerikansk psykolog som heter Gary Solomon. Solomon var själv på glid i tillvaron som barn och tonåring. Han växte upp med tv och film som ett sätt att förstå människor, samhället och existensen. Sen kammade Solomon till sig, och har som praktiserande terapeut använd sig av film i sitt klientarbete. Han har skrivit tre böcker på temat film och terapi: ”Reel Therapy -How movies inspire you to overcome life´s problems”och ”The motion picture prescription” samt ”Cinema Parenting”. Den sistnämda är en guide till filmer och tv-serier som är lämpliga för barn ooch ungdomar i olika åldrar att se och diskutera med föräldern. På amazon kan man läsa ett utdrag ur en boken ”Reel Therapy”. Det är en fingerad intervju med Solomon där han beskriver bakgrunden till sina böcker och filmterapi.

I grunden verkar Solomons filmterapi rätt enkel. Han väljer ut filmer som är relevant för klienten. Denne får sedan i hemläxa att titta på filmen tills nästa terapisession. Då talar man om filmen och de känslor den växt. Det gäller att aktivera känslor hos klienten som man sedan kan börja bearbeta i terapin.

En annan person som dyker upp i det här sammanhangen är psykologen Andy Evans som också använder sig av film i sitt terapeutiska arbete. Evans har skrivit flera böcker men den ända jag får upp är en bok som heter ”Fame: Psychology of Stardom”.

Jag känner inte till hur utbrett filmterapi är. Det vore kul att höra om det är någon som stött på fenomenet eller hört om någon psykolog eller terapeut som använder sig av film i sitt klientarbete. På cinematherapy finns en lång lista på tips med filmer kategoriserade i olika teman som kan användas för treapeutiska sammanhang. Solomon har också en lista på filmer som han tycker är lämpliga för terapi och som han beskriver i sin bok ”Reel therapy”. ”Min vänstra fot” som Psykfilm visat finns med. Övriga filmer är för unga för att finnas med.

För den som tvivlar på filmterapimetodens verkan får svar på tal här.

written by

The author didn‘t add any Information to his profile yet.
Related Posts

Comments are closed.

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!