Hållbarhet och klimatpsykologi

I januari 2014, föreläste jag för Miljöpartiets riksdagsgrupp om psykologiska perspektiv på klimathotet. Det är intressant att trots allvaret i klimathotet och växthuseffektens accelerering, så verkar många människor ta det med ro. Det är som om vi själva inte är ansvariga för klimatet och de gemensamma globala utsläppen. Det finns många aspekter av detta och det behövs att fler psykologer och psykologiskt initierade krafter hjälper beslutsfattare, företag och myndigheter att utforma smarta system för att knuffa människor i rätt riktning. Det handlar om att skapa en tvingande ”default-kultur” som gör att de naturliga konsumentvalen och liksom små beteenden i vardagen blir mer ekologiskt hållbara. Idag gör vi val som sällan hänger ihop. Vi slutar att äta kött, köper en elbil, men reser till Thailand varje år. Den typen av irrationella beteenden måste vi ta på allvar om klimatfrågan ska kunna lösas. Jag tar upp hur man ska adressera människor för att få dem att ändra till mer klimatsmarta beteenden. Vi måste vara ödmjuka inför svårigheten att kommunicera svåra begrepp som resiliens, ekosystem, hållbarhet etc. Det är viktigt att komma ihåg att vi behöver arbeta på många plan samtidigt för att skapa ett hållbart samhälle. Såväl individ-, organisations- och systemnivå måste vägas in. En viktig slutsats i flera rapporter är att det som främst mobiliserar människor är vetskapen eller skulden att lämna en fördärvad planet till våra barn. Det vill ingen av oss och det bör därför vara en ingrediens i allt klimatarbete.

Vill du eller din organisation lära er mer om hur psykologi kan bli en del av hållbarhetsfrågor och klimatarbetet på lokal och global nivå.? Tveka inte att höra av dig till mig! jonas@mosskin.se