månadsarkiv: november 2012

Psykologer tittar på film visar Catfish

Så var det dags för säsongens sista Psykologer titar på film. Torsdag 6 december visar vi Catfish av Joost och Schulman (USA, 2010). I filmen får vi följa några unga hippa New York-killar träffar över Facebook en mystisk ung flicka som visar sig vara en fantastisk tecknare från en liten by i Michigan. En av dem inleder en intensiv relation över sociala medier och telefon med flickans äldre syster. Snart är hela familjen involverad, samtidigt som en obehaglig fråga kryper på. Finns den här familjen i Michigan överhuvudtaget? Och är hela filmen egentligen en låtsasdokumentär?

Filmen skildrar en generation uppvuxen med nätets sociala koder och avvägar. Den ställer viktiga frågor om vad är egentligen en relation?

Gäst är psykologen och psykoterapeuten Peter Lilliengren. Han har en inriktad mot anknytning, relationer och affektfokuserad psykodynamisk terapi och är doktorand på Stockholm Universitet. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.

Filmen visas på Cinemateket, Filmhuset, Borgvägen, kl 18.00.

Varmt Välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Debattartikel om Kulturhusets fusion med Stadsteatern

Idag (22 november) skriver jag en debattartikel på SvD Kultur om planerna på att slå ihop Kulturhuset och Stockholms Stadsteater. Fusionen riskerar att bli en katastrof för Kulturhuset, är rubriken på artikeln. I korthet kritiserar jag Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (Fp) för toppstyrning och klåfingrighet av Kulturhuset. Jag är också kritisk till det passiva och otydliga ledarskap som blivit utbrett under Kulturhuschefen, Eric Sjöströms tid vid rodret. Kulturhuset behöver en konstnärlig inriktning och en ledning som vågar vara en egen röst, det saknas tyvärr idag.

 

Håller livet på att förvandlas till en sjukdom? – konferens och tankesmedja

I två dagar kommer jag närvara på en minikonferens om jämlik vård. Arrangörer är Kunskapcentrum för jämlik vård, som är en avdelning på Landstinget i Västra Götaland som jobbar med dessa frågor. Vi är ett 20-tal personer från olika delar av psykologi, psykiatri, jämställdhet närliggande branscher som träffas under två dagar. Tanken är att denna tillfälliga tankesmedja ska leda fram till någon form av rapport och dokument där våra olika perspektiv på detta kommer med. Rubriken för våra samtal är ”Håller livet på att förvandlas till en sjukdom?”.

Under dessa dagar ska vi dels presentera våra egna trendspaningar om hur vi uppfattar samhällets förändring utifrån den värld vi är bekant med. För mig då som psykolog i första hand det jag möter i min vardag på St Lukas i Stockholm men också det jag möter i gränslandet mellan psykologi och kultur samt den snabba förändring som nätet och sociala medier medför.

Kunskapcentrum för jämlik vård har ofta lyft fram de orättvisor som sjukvården idag innebär för kvinnor. På St Lukas är min erfarenhet att vi möter en stor orättvisa när det gäller jämlik vård och rätt att få hjälp med psykiska problem. Idag är det kunskap, kontakter och pengar som ofta avgör om man får tillgång eller väl anpassad behandling. Psykoterapi och psykologisk behandling har blivit ett orättvist lotteri där vinnare är välinformerade och välbeställda. Det är skamligt att det ser ut så idag. Tyvärr är det något som de flesta etablerade politiska partier valt att inte prioritera.

 

Psykologisk salong om unga vuxna 28 november

SvD:s Idagsidan har just nu en viktig artikelserie om unga vuxna. Där är en av St Lukas Stockholms psykoterapeuter Ulrika Melander intervjuade bland andra om vårt arbete och satsning med unga vuxna. Några av oss har skrivit gästblogginlägg om olika aspekter av att vara ung på väg in i vuxenvärlden. Jag bidrar med en blogginlägg om ”att alla andra säger för mycket om sig själva på sociala medier”. Nästa vecka på onsdag 28 november anordnar Idagredaktionen ett samtal om unga vuxna. Jag kommer att delta tillsammans med två andra psykoterapeuter som också är intervjuad i artikelserien. Det är fritt inträde, men föranmälan krävs. Välkommen!

Psykologisk salong om vilsna unga vuxna

Idagredaktionen bjuder in till Psykologisk salong om unga vuxna – om svårigheter i relationer, rädsla, ångest och varför vissa fastnar på tröskeln till vuxenlivet.

Gäster: Psykoterapeuterna Karin Enqvist och Jan Löwdin samt psykologen Jonas Mosskin. Onsdagen den 28 november kl 18 i Rotundan på Stadsbiblioteket vid Odenplan.

Samtalsledare: Maria Carling, reporter på Idagsidan, SvD.

Fritt inträde men begränsat antal platser. Hämta biljetter i informationen på entréplanet eller boka via kundtjänst på telefon 08-508 30 900. Eller via e-post kundtjanst.ssb@stockholm.se

ET – en historia om anknytning och intervju i Kulturnyheterna

I dagarna är det 30 år sedan Steven Speilbergs klassiska film ET hade premiär. Med anledning av detta blev jag intervjuad tillsammans med filmvetaren Malena Janson av SVT:s Kulturnyheterna 1/11 (cirka 10.40 in i inslaget). ET är intressant då den har ett uttalat barnperspektiv såväl visuellt, berättarmässigt men också ur ett psykologiskt perspektiv.

Huvudpersonen, den 10-årige Elliott står i cenutrm tillsammans med sina syskon som är 5 respektive 16 år. Samspelet mellan dessa och hur de interagerar med mamman gör att det är lätt för alla att hitta någon av indentifiera sig, såväl för stora som för små.För vuxna väcker den barndomsminnen till liv och egna upplevelser av hur det kändes att leva sig in totalt i lekar och andra världar eller för den delen att inte få ta med sig alla ensamma hundvalpar hem till sig.

Elliotts vilja att ta hand om den lilla rymdvarelsen som kommit bort från sin flock är välbekant. Så länge människan har berättat historier har det funnits berättelser om barn och djur som kommit bort och är hjälplösa och som någon vurmar för och beskyddar. Moses i vassen, Romelus och Remus, Mowgli i Djungelboken mfl. De flesta som möter utstötta barn, bortsprungna katter och hundar eller andra som förtillfället hamnat utanför sin flock känner en vilja att ta om hand. Det handlar i grunden om vår medfödda vilja att ta hand om våra barn. Anknytningsteorin och psykologisk forskning har visat hur stark den här drivkraften är hos oss människot.

Elliott och hans syskon skyddar rymdvarelsen ET men de lär honom också att klara sig själv och att prata vilket vi också har flera exempel på från andra berättelser. Det är också vanligt att äldre barn vill lära yngre barn saker på ett liknande sätt. En annan fin detalj med filmen är att saker utspelar sig ovanför barnen huvud och de förstår inte riktigt vad som händer. Saker förklaras inte, de bara händer. Några elaka vuxna NASA-personer är på jakt efter alien ET, men vi får aldrig riktigt svaret på det eller många andra frågor som jag som vuxen tycker det vore rimligt att få svar på. Spielbergs sätt att berätta historien på skildrar väl hur barn kan reagerar på stora livsförändringar. De ser och hör, men förstår inte allt, eller förstår inte alltid konsekvenserna av vad som sker i vuxenvärlden.

Det är också välkänt att många barn har perioder av låtsaskompisar. Det är en utvecklingspsykologisk fas där barn övar på att ha en relationer med andra barn, men också ett sätt att hantera förändringar i sitt sociala liv. Alfons har Mållgan och med honom också ibland ett substitut för sin relationer till pappan. Psykoanalytiker som t.ex. Winnicott pratar om övergångsobjekt där snuttefilten eller nallen är ett övergångsobjekt istället för bröstet och mamman. Låtsaskompisar som Mållgan och ET är ytterligare en sofisikerad form av övergångsobjekt. (Se Winnicotts fina bok Lek och verklighet)

Bakom den rörande historien om Elliotts önskan att ta hand om ET finns också en mörkare familjehistoria. Pappan är försvunnen i Mexiko på obestämd tid. En skilsmässa lurar i bakgrunden. Istället för att familjen fokuserar på den frånvarande pappan (som kanske aldrig mer kommer återvända) tar man sig an uppgiften att skydda ET. När den magiska kopplingen mellan ET och Elliott upphör mot slutet av filmen är det också ett symboliskt slut för den här illusoriska fantasin och verkligheten knackar på. Speilberg har själv berättat att idén till historien om ET föddes i samband med föräldrarnas skilsmässa när han var liten. De självbiografiska elementen och det lilla barnets fascination för övernaturliga saker och för rymdens gåtor gör ET till en av Spielbergs mest originella filmer.