månadsarkiv: mars 2012

Finns internetberoende?

På torsdag 29 mars arrangerar Föreningen Psykisk hälsa ett seminarium om internetberoende som verkar mycket intressant. Jag saxar från inbjudan om seminariet.  

Debatten om våra datorvanor tilltar och i flera länder definieras internetberoende som en diagnos. Men är det ett problem – och hur yttrar det sig i så fall? Hur ser sambandet ut mellan internetanvändning och psykisk ohälsa? Skiljer sig datorkonsumtion från t ex sträckläsning av en bok? Är pojkar mer sårbara?
 
Psykisk Hälsa arrangerar ett seminarium om ett högaktuellt tema med följande medverkande: ·Daniel Kardefelt-Winther: forskar kring internetberoende vid London School of Economics. · Håkan Nyman: med.dr, specialist i neuropsykologi och hur hjärnan hanterar information. · Anders Tengström: med.dr, leg psykolog, Karolinska Institutet, beroendeforskare. · Representant från föreningen Goodgame som verkar för att främja dator- och TV-spel.
Moderator: Carl von Essen, Psykisk Hälsa
 
Tid: 29 mars kl 16-18 Plats: Saturnus, Horsgatan 15, Stockholm,
Kostnad: 100 kr, betalas kontant vid entrén Seminariet direktsänds via bambuser.com och psykiskhalsa.se. OBS! Det finns fortfarande platser kvar!

Psykologer läser böcker våren 2012

Foto: Joel Stockman

Så var den äntligen här, våren och med den en ny säsong av Psykologer läser böcker. Den här gången kastar vi loss och hoppar mellan genrér och platser. Sagor, serieromaner och en gammal Strindbergklassiker. Välkommen till en säsong på gränsen mellan högt och lågt i skarven mellan psykologi och litteratur.

29 mars Psykologer läser sagor
Psykologer läser böcker gör ett gästspel på Goetheinstitutet. Psykologer läser sagor om bröderna Grimms sagovärld med anledning av att det i år är 200 år sedan de gav ut sin första samling folksagor. Det finns förmodligen inte ett barn som inte någon gång har tagit del av Askungen, Snövit, Hans och Greta, Törnrosa, Rödluvan eller någon annan av de folksagor som bröderna Grimm nedtecknade och gav ut. Berättelserna är klassiska och har återberättats i många versioner, både i bokform, på teater och film. Men hur kan man förstå deras undertext? Hur kan man tolka dem psykologiskt? Varför finns det så många onda styvmödrar? Varför innehåller sagorna så mycket grymhet och ond bråd död? Vad står egentligen vargen för och vad symboliserar Törnrosas sömn?

Gäster är psykologerna Jonas Mosskin och Jenny Jägerfeld. Kvällen arrangeras i samarbete med Goetheinstitutet. Adressen är Bryggargatan 12A. Samtalet börjar kl. 18.30 med efterföljande mingel. Fri entré, men obligatorisk anmälan till: anmalan@stockholm.goethe.org

17 april Mats Kamp
För första gången tar Psykologer läser böcker upp en serieroman för granskning, nämligen Mats Kamp av Mats Jonsson. Mats kamp är en fristående uppföljare till den hyllade serieromanen Hey Princess där Mats Jonsson skildrade sitt 90-tal i Stockholms indiekretsar. Nu får vi veta vad som hände efter att han träffat sitt livs kärlek Victoria. I denna nästan plågsamt självutlämnande roman får vi följa honom från det slentrianmässiga indiesupande på söder, genom diskussioner om för- och nackdelar med att bli förälder (som landar i ett ”ja”) fram till en fruktansvärt dramatisk förlossning. Men framför allt får vi följa honom under den omtumlande tiden efteråt, under dottern Ellens allra första år i livet. Mats överväldigas av kärlek för sitt barn, men håller samtidigt på att gå under av sitt dubbelarbetande och dagiskooperativets krav på deltagande. Finns det någon tid kvar för tecknandet? För honom själv? Och för Victoria? Mats Jonson granskar samhället, parrelationen och föräldraskapet och boken är på samma gång ett socialrealistisk drama som en svart komedi och glöder av politiskt patos.

Gäst är serietecknaren Mats Jonsson och moderator är Jenny Jägerfeld. Samtalet äger rum på Tellus Bio i Midsommarkansen på Vattenledningsvägen 46. Entré 60kr.

15 maj En dåres försvarstal
Med anledning av Strindbergåret 2012, tar Psykologer läser böcker sig an ”En dåres försvarstal”. August Strindberg skrev ursprungligen boken på franska eftersom innehållet var självbiografiskt och ansågs alldeles för privat. Trots denna skyddsåtgärd samt det faktum att Strindberg hindrade alla försök att ge ut boken på svenska under sin livstid, så väckte boken en hätsk debatt i Sverige när den kom. En dåres försvarstal är en febrigt manisk skildring av den manliga huvudpersonen Axels (August Strindbergs) inledningsvis hemliga kärlek till den gifta friherrinnan och skådespelerskan Maria (Siri von Essen). Maria gifter om sig med Axel och äktenskapet blir oerhört stormigt och växlar mellan passionerade kärleksbetygelser och oförsonligt hat makarna emellan. Boken är inte bara en hänsynslös uppgörelse med hustrun utan också en intressant psykologisk studie av en människa och en destruktiv parrelation.

Gäst är den nya Radiopsykologen Allan Linnér och moderator är Jenny Jägerfeld. Samtalet börjar kl. 18.00 och sker på Kulturhuset i samarbete med Stockholm läser. Fri entré.

Varmt Välkomna!

Jonas Mosskin & Jenny Jägerfeld

Psykologer läser böcker genomförs i samarbete med Psykologförbundet och Modern Psykologi.

ÖVRIGT
Psykologer läser böcker går även ombord på tidningen Modern Psykologis kunskapskryssning Psykologi till havs, 26-27 april och pratar mera Strindberg.

Glöm inte att gilla Psykologer läser böcker på Facebook. Psykologer tittar på film har en tillfällig paus men dyker upp senare i år.

Håll även utkik efter Psykologer ser på konst längre fram i år. Det blir ateljébesök hos konstnärer och en längre inspirationshelg i samarbete med Wanås Konst i sommar.

 

Psykologrollen i förändring – öppet samtal

Psykologsällskapet har tillsammans med S:t Lukas Stockholm tagit initiativ till ett öppet samtal om psykologrollen i förändring. Jag och psykologen Jenny Klefbom är inbjudna att samtala med publiken om psykologrollen på Summit, Hornstull den 24 april. Här är hela inbjudan.

***

I rollen som psykolog tränas vi i ett förhållningssätt, där vi inte skall vara självhävdande eller utåtriktade. Detta riskerar att göra vår roll otydlig och försvårar för allmänheten att förstå vad vår kunskap kan bidra med. För att kunna stärka vårt varumärke som leg psykologer och bli en självklar part när det handlar om psykologiska frågor, i såväl arbetslivet som samhället i stort, måste vi ändra på detta. Vi måste ge oss ut i debatten, ge svar på tal och bli tydligare med vad vi vet.

Vi har bjudit in Jonas Mosskin, PTP psykolog och Jenny Klefbom, leg psykolog. Båda agerar i offentliga sammanhang och kan fungera som bra  förebilder. Med deras erfarenhet och egna tankar om vad som händer när man kliver ur den traditionella  psykologrollen och ger sig ut på andra arenor, har vi möjlighet att reflektera och diskutera vår roll i ett vidare perspektiv.

När: tisdagen den 24 april kl 16.30-18.00
Var: Summit Skofabrik, Hornsbruksgatan 23, Stockholm

Anmälan till Birgitta Levy på: birgitta@levyleadership.se
senast den 17 april.

Varmt välkommna!

För Psykologsällskapet                     För S.t Lukas  Stockholm
Anita Törnquist                                  Marianne Lindell-Fjaestad, verksamhetschef

 

Konsultationen – en pjäs om handledning i psykoterapi

2010 spelade Unga Klara en pjäs av psykoanalytikern Ann-Sofie Bárány i regi av Suzanne Osten som hette Konsultationen. Det är en 30 minuters kortpjäs som handlar om en ung psykoanalytikerkollega som söker upp en äldre och mycket erfaren kollega för att få handledning och konsultation med ett knepigt ärende. Det är en 6-årig flicka som psykoanalytikern träffat och som får okontrollerbara vredesutbrott i terapin.

Pjäsen filmades förra året vid två tillfällen på Van der Nootska palatset och visade förra helgen på SVT och kan ses på SVT Play. Efer pjäsen var vi ett antal psykologer, psykoterapueter, lärare och ”vanliga personer” som bjudits in att kommentera pjäsen. Detta samtal har korsklippts mellan de två olika paneler som reflekterade efter pjäsen. Jag var inbjuden och deltog. Den ummärksamme noterar att jag hinner säga tre repliker innan jag sedan försvinner och min stol är tom. Det beror på att jag vid inspelningen (som var försenad) var jag tvungen att rusa till en taxi för att hinna med ett flyg till Berlin.

Hur som helst. Pjäsen stora poäng är att den ger en god illustration av hur en ung och bitvis väldigt omogen psykoterapeut kommer över sin förtvivlan och hjälplöshet av ett kortare handledningstillfälle. Han går från att skuldbelägga flickan och slå i från sig henne, till att faktiskt förstå hur han ska gå vidare för att möta flickan på riktigt. Jag stör mig lite på att terapeuten är så väldigt oreflekterad initialt men det får man kanske köpa. TV-versionen förmår inte att gripa tag i mig lika mycket som den gången jag såg pjäsen live. Men dialogen och temat är ändå hjärtskärande och borde engagera tv-tittaren.

Samtalet mellan oss inbjudna gäster är bitvis ganska oförklarligt i tv-versionen och blir mer en illustration över hur svårt det är att prata om konstnärliga upplevelser och tro att man ska komma fram till något gemensamt. Konsultationen spelade i skolor och i olika sammanhang inför en mindre publik som fick diskutera pjäsen efteråt. På så sätt är förfaringssättet vid tv-versionen i linje med hur pjäsen spelades.

För alla som är intresserade av psykoterapi, handledningssituationen och relationen mellan handledare och terapeut rekommenderar jag verkligen att se pjäsen.

PS: Här är en gammal recension i SvD av teaterkritikern Lars Ring.

Psykologer läser sagor – Bröderna Grimm

Psykologer läser böcker gör ett gästspel på Goetheinstitutet. Den 29 mars kommer Psykologer läser böcker fördjupa sig i Bröderna Grimms sagor med anledning av att det i år är 200 år sedan de gav ut sin första samling folksagor.

Det finns förmodligen inte ett barn som inte någon gång har tagit del av Askungen, Snövit, Hans och Greta, Törnrosa, Rödluvan eller någon annan av de folksagor som bröderna Grimm nedtecknade och gav ut. Berättelserna är klassiska och har återberättats i otaliga versioner, både i bokform, på teater och film. Vi är således helt på det klara med berättelsernas konkreta innehåll.

Men hur kan man förstå deras undertext? Hur kan man tolka dem psykologiskt? Varför finns det så många onda styvmödrar? Varför innehåller sagorna så mycket grymhet och ond bråd död? Vad står egentligen vargen för och vad
symboliserar Törnrosas sömn?

Psykologen och bloggaren Jonas Mosskin och psykologen och författaren Jenny Jägerfeld diskuterar, ger svar och ställer nya frågor. Kvällen genomförs i samarbete med Goetheinstitutet, Psykologförbundet och Modern Psykologi.

PS: Gilla Psykologer läser böcker på Facebook.

 

 

Peer-to-peer coaching – gästblogginlägg på HRbloggen

Idag gör jag debut som gästbloggare på HRbloggen.se. Framöver kommer jag då och då att skriva om psykologi, organisation och ledarskapsfrågor för HR-bloggens läsare. Det ska bli kul att möta en ny läsekrets och vara en del av HR-bloggen skribenter. Det är ett intressant och viktigt professionellt sammanhang som är i gränslandet mellan psykologi, arbetsliv, hälsa och samhälle. Mitt första inlägg handlar om peer-to-peer coaching och konsten att lära av varandra i en arbetsgrupp.

Gör smarta mobiler oss verkligen själviska?

Idag är jag intervjuad av TT om smarta mobiler och huruvida de gör oss själviska. Igår skrev SvD en stor artikel om en amerikansk studie av Rosalind Ferraro där man påstod att forskningen visade att vi blev mer själviska om vi använder våra smarta mobiler mycket. De typen av långtgående slutsatser tror jag inte att man kan dra på basis av den amerkikanska studien. Torbjörn Åkerstedt på Stressforskningsinstitutet uttalar sig också i SvD och menade att det finns likheter med missbruk.

Jag har läst studien och menar att det typen av slutsatser som media gör är felaktiga. I tre experiment har man visat att amerikanska collegestudenter bl.a. i en laboratoriesituation tycks vara mindre benägna att skäna pengar till lokala välgörenhetsorganisationer än de som inte använde sin mobiltelefon lika mycket. På basis av detta antas därför studenterna vara mindre intresserade av prosocialt beteende och därmed mer själviska. Jag är tveksam till det. För det första är det en väldigt snäv definition av prosocialt beteende. För det andra är urvalet som vanligt snävt. Medelåldern bland försökspersoner är 20-21 år och har lite andra vanor och värderingar än gemene man. Dessutom var det en stor övervikt av män i en av experimenten, cirka 70 %. Vi vet från andra studier att män tenderar att uttrycka större själviskhet och egoism än kvinnor, varför undersökningen får ett olyckligt slagsida åt ”själviska män”.

Det är viktigt att komma ihåg att medievanor och mobilvanor är olika i olika åldersgrupper. Alla vanor som 20-åringar har följer inte med uppåt tills vi blir 30 eller 40 år. T.ex. gå ut på krogen och festa, för att ta ett exempel. Därför behöver vi studier på bredare befolknnigsgrupper än amerikanska collegestudenter för att med säkerhet kunna uttala oss om de smarta mobiltelefonerna. 

Det finns mycket i vårtr moderna förhållande till mobiltelefonerna som kan liknas vid en snuttefilt. Vi har den alltid till hands och kan hela tiden koppla upp oss mot oimvärlden och våra bekanta. Dock tror jag att studien och slutsatserna i svensk media är felaktig. Vårt uppkopplade liv gör oss inte mindre benägna att träffa våra nära vänner. Däremot tränger det kanske undan en del telefonsamtal eller slötittande framför tv:n eller liknande. Men det finns inte psykologisk forskning som stödjer tesen om att vi träffar våra vänner mindre än tidigare. Genomsnittspersonen har cirka 4-5 nära vänner och det har varit konstant över tid.

En viktig sak med vårt uppkopplade liv är att arbetslivet blivit mer gränslöst. Vi kan jobba både hemma och på fritiden. Balansen mellan arbete och annat kan för vissa personer vara ett problem. Denna typ av stress att alltid vara tillgänglig kan för en del människor bli ett problem framförallt i arbetslivet. Upplevelsen av att tappa kontrollen är det centrala. Om kraven blir för stora och vi inte känner att vi kan kontrollera vår tid, kan smarta mobiler där vi ständigt kan jobba bli ett problem. För de flesta människor är detta något som vi kan hantera.

Människor är vanedjur och vi lär oss beteenden och mönster som vi gör till slut utan att tänka på det. Att kolla mailen, sociala medier och surfa på nätet via mobiltelefonen kan bli till en vana som vi gör utan att tänka efter. Det betyder inte att vi gör detta för att vi är själviska utan för att vi skapat ett inlärt beteende. Vanans makt är stor. När Torbjörn Åkerstedt menar att användadet av mobiltelefonen kan ha likheter med missbruk, är det enligt mig ett sätt att säga att vårt användade kan bli till ett gissel och till något som vi inte kan kontrollera. Det gäller troligen bara några enstaka personer. Inte för den stora massan.    

Slutligen skulle jag vilja uttrycka min besvikelse över massmediernas larm om att allt är farligt. Så är det inte. Inte ens sociala medier eller mobiltelefoner är farliga. Jag skulle önska att journalister var mer källkritiska till forskningsslutsatser som ofta hårddras föra tt nå igenom massmedias brus. Att media skapar larmrubriker av enstaka forskningsfynd är tyvärr ett problem vi vanliga människor får försöka att förhålla oss till. Trist men sant.

PS: Läs hela studien här.

Mår vi dåligt av Facebook? – intervju med mig i Radio 1

I helgen blev jag intervjuad av Radio 1 i deras nyhetsmagasin. Jag försöker nyansera bilden av sociala medier och Facebook och avlivar myten om att vi blir olyckliga av Facebook. Du kan lyssna här, cirka 22 minuter i sändningen från vecka 10.

 

Jag chattade med DN:s läsare om Facebook och psykiskt mående

Igår chattade jag på DN.se med läsarna om Facebook, sociala medier och hur vi påverkas psykologiskt av det. Spännande frågor och hektiskt tempo. Förvånansvärt givande att möta läsare och nyfikna i realtid. Får lust att göra om det framöver. Mina svar från chatten finns att läsa här. En ganska tydlig bild av hur jag ser på sociala medier och Facebook framkommer i chatkonversationen.

Gör Facebook oss olyckliga?

”Facebook sprider olycka” var rubriken på en artikel i DN Kultur idag. En artikel med krigsrubriker leder till förväntningar och farhågor på stora problem med psykisk ohälsa hos användarna. När man sedan läser det finstilta i forskningsrapporten av Leif Denti, doktorand i psykologi på Göteborgs Universitet så framkommer en betydligt mindre tvärsäker ton. Som vanligt är mediebilden av nyheten i sig ett problem för att seriöst diskutera forskingsnyheten. Nåväl.

Brit Stakston på JMW blir trött på budskapet och är bl.a. skeptisk till urvalet som är ett så kallat bekämvlighetsurval. Forskarna har skapat ett Facebookevent och utifrån detta samlat in frågor och hittat respondenter, via en så kallad snöbollsmetod. Det vill säga att användare som svarat på enkätstudien har uppmanats att värva andra som också gör studien etc. Detta förfaringssätt är inte helt oomtvistat och det är tveksamt om urvalet är representativt. Trots att man fick ihop 1011 respondenter så vet vi lite om när, hur och varför just de personer som fyllde i frågorna gjorde detta, och utifrån vilket motiv. 33,1 % var t.ex. män vilket är proportionerligt lite i förhållande till Facebook i stort, där kvinnor endast är marginellt fler än männen. 29,3 av respondenterna är studenter vilket också är högre än Facebookanvändarna överlag. Antalet vänner i genomsnitt hamnar också högt 312 i studien vilket är åtminstone 100 fler än vad man traditionellt brukar räkna med (150-200 vänner brukar vara normalt i andra studier). Detta indikerar att urvalet är en aning skevt. Unga kvinnor som studerar är alltså överrepresenterade.

Niclas Strandh, sociala mediestrateg, är också kritisk till de långtgående slutsatserna av studien, liksom att studien genomförts med en pr-byrå och kommunicerats på ett ”pr-mässigt sätt”. Strand skriver på Second Opinion:

Blir folk olyckliga av Facebook? Det vet vi inte. Generellt så är det nog så att lycka och olycka inte påverkas så oerhört mycket av ett enda nätverk eller en avgränsad handlingsbenägenhet utan av hela livskontexten. Undersökningen känns generellt som mycket FUD, som mycket påverkad av forskarnas förförståelse av både beteende och onlinelivet. Det är synd att man inte valt att göra något mer, något mer trovärdigt när man trummar upp att man göra Sveriges största Facebookundersökning.

Jag får några reflektioner om den här studien. Det framkommer att det endast är kvinnor som signifikant mår sämre om de använder Facebook mycket. Sämst mår unga lågutbildade kvinnor mår föga överraskande sämst. Eftersom urvalet består av fler unga kvinnor som studerar så kommer hela undersökningen att präglas av vad denna grupp svarar. Det vi vet generellt från studier är att unga kvinnor mår allt sämre psykiskt under de senaste 10-20 åren. Det har flera större forskningsstudier och rapporter visat. Denti och Nilssons forskning har troligtvis fångat in just denna grupp i sin studie. De säger själva i studien att de inte vet kausaliteten, dvs. vad som är hönan och ägget. Antingen är de som spenderar mycket tid på Facebook mer olyckliga än andra eller så är blir de olyckliga av att vara där. Det verkar sannolikt att de flesta redan är rätt olyckliga innan de loggar in på nätverket. Dock är det sannolikt att en inte obetydlig minoritet faktiskt mår sämre av att se sina ambitiösa vänner ha jobb, karriär, partner och intressen när de själva är arbetslösa och modlösa.

Kvantitativa studier med enkäter har ofta ett problem när det handlar om att förklara varför respondenterna svara som de gjort. Jag skulle önska att forskarna även samlat in kvalitativ data från respondenterna för att på så sätt få lite mer material som underbygger enkätsvaren. Trots alla brister med studien finns det några intressanta siffror i undersökningen som jag skulle vilja lyfta fram:

56 % uttryckte att motivet med att logga in på Facebook var att få tiden att gå. I åldergruppen 14-26 år var siffran så hög som 67%.

27 % uttryckte att de ville komma bort från saker som de måste göra. I åldergruppen 14-26 år svarade 36 % det.

22 % svarade att de ville komma bort från krav och ansvar.

På frågan om den främst anledningen till att skriva en statusuppdatering svarade 39 % att få uppmärksamhet. 26 % för att provocera andra och 24 % för att skryta om någonting. En smula förvånande franka och uppriktiga svar, vilket får mig att tvivla en smula på seriositeten hos respondenterna.

Min slutsats är att forskarna har satt siffror på ett antal fenomen och användarområden som är bra för vidare forskning. Vidare så kan det inte uteslutas att det finns en grupp med användare av sociala medier som faktiskt mår sämre av att fördriva sin tid på sociala nätverk, istället för att tag i sina liv. Men de höga brösttonerna och de långgående slutsatser som forskarna och deras pr-strateger lät basunera ut idag, håller inte. Därtill är studien för dåligt gjort och underlaget för osäkert.

PS: Jag chattade för övrigt idag med DN.se-läsare om Facebook, sociala medier och de psykologiska konsekvenserna för oss människor. Du hittar alla svar från mig och på läsarnas frågor här. Här är ett klipp från Nyhetsmorgon med Leif Denti.