månadsarkiv: maj 2024

Coaching handlar Bara om att ställa frågor – Del 2 om vanliga missuppfattningar om coaching

Alla har vi mött dem: konsulter eller chefer som gått på kurs och fått lära sig att coachande förhållningssätt handlar BARA om att ställa frågor. Det låter vid första anblicken bra, men skrapar man lite på ytan bakom den programförklaringen så faller den isär och blir problematisk.

Det coachande förhållningssättet utgår från idén att den som har ett problem själv kan komma fram till en lösning eller ett nästa steg. För att få fatt i problemägarens egen lösningsförmåga och agens är det därför ett bra sätt att ställa frågor som coach. Men snart blir det tjatigt med frågor. Det blir som pingisbollar som hela tiden studsar tillbaka mot den som behöver hjälp. Ofta leder det till frustration och bristande tillit i relationen men också, självanklagelser hos den som sökte hjälp och bara får en massa frågor tillbaka. Ibland blir coachens frågor mental tortyr eftersom det leder till mer och mer frustration och känslan av att sitta fast. Det väcker den här typen av frågor inte sällan ilska för det kan kännas som att prata med en chat-bot eller en AI. Vem går till en coach om jag lika väl kan chatta mig fram?

Så vad behöver coachen göra? För att bryta frågemönstret behöver coachen självklart använda sig själv som instrument. De egna känslorna och tankarna som väcks hos mig kan jag förmedla tillbaka. De associationer jag får som coach kan jag dela med mig av. Det som händer då är att coachen framstår som en riktig och autentisk person. Ofta är det först när vi blir sedda och bekräftade på riktigt av coachen som verkligt förtroende kan skapas i coachingrelationen. Det är när jag kan lita på att coachen lyssnar uppmärksamt på mig och förstår mig på riktigt som jag kan känna tillit till processen och till coachen. Här behöver coachen visa att man lyssnar och våga visa sig själv utan att ta över för mycket.

En viktig aspekt av att ge tillbaka som coach är att förmedla insikter och erfarenheter som kan hjälpa problemägaren att få perspektiv på sin situation. Inte sällan handlar det om att ge förslag eller möjligheter till vägar framåt som uppstått i dialogen och som förbises av den som söker hjälp och råd. Ja, jag skrev råd. Coachen behöver även ge råd, tvärtom vad många utbildningar om coachande förhållningssätt lär ut. Tvärtemot mot vad många fyrkantiga varianter av coaching förmedlar att man ska göra. Mer om konsten att ge råd som coach, handlar nästa inlägg om.

Läs även det första inlägget om coaching.

Vanliga missuppfattningar om coaching – Del 1 om coaching

En vanlig missuppfattning när det gäller coaching är att ledare behöver hjälp med att sätta mål. Att coachens uppgift är att sätta mål som ledaren sedan skall arbeta med mellan träffarna. Min erfarenhet är att det sällan är fel på de mål ledaren redan har eller att ledaren behöver den typen av hjälp. I stället är det målträngsel. Det är för många mål! Ledaren har snarare hamnat i en situation där det är för många mål gör att det inte blir någon riktning framåt. Så möjligtvis handlar kontakten med mig som coach att prioritera och fokusera. Det är också att många ledare är handlingsinriktade. Det betyder att när ledaren väl vet varför de ska göra något så agerar man. Det är alltså min roll och uppgift att underlätta för att hitta fram till rätt handlingsalternativ.

För att möjliggöra att skrida till handling behöver coachingsamtalet ha en utforskande karaktär och dialogen behöver röra sig fritt. Poängen med ett samtal med en utomstående part som agerar rådgivare är att kunna reflektera tillsammans. Det är i den gemensamma dialogen och reflektionen som många svar dyker upp. Det är där som ledaren kan komma i kontakt med de svar som oftast redan finns inombords. Så coachingarbetet handlar om att undanröja de hinder, låsningar eller ambivalens som kan finnas hos ledaren. När ledaren med coachens hjälp kommer i kontakt med viktiga känslor leder det nästan alltid till handlingsinriktade beslut framåt.