Etikettarkiv: arbetsliv

Jag börjar svara på läsarnas frågor i tidningen Dagens Arbete

DA-nr6-2014_4

I det kommande septembernumret av tidningen Dagens Arbete börjar jag svara på läsarnas frågor om psykologi, psykisk hälsa och arbete. Dagens arbete är en gemensam tidning för medlemmarna i IF Metall, GS och Pappers. Inför detta blev jag intervjuad i somras om vem jag är och hur jag ser på samhället. Så här svarade jag:

Hallå där … Jonas Mosskin, leg. psykolog och organisationskonsult som ska svara på läsarnas frågor från och med nästa nummer av Dagens Arbete.

Vem är du? En Jämtlänning som bott halva livet i Stockholm, har två barn och är väldigt kulturintresserad.

Vad är din drivkraft som psykolog? Jag tror att samhället blir bättre om fler människor vet mer om psykologi. Min mission är att sprida kunskaper, och hjälpa människor.

Hur mår samhället? Det är stressat, splittrat, krävande och ganska hårt, har svårt att låta alla få plats. Men det är också fantastiskt på många sätt. Dagens samhälle erbjuder fler möjligheter än tidigare, men ger samtidigt många det svårare att känna sig delaktiga och få en känsla av sammanhang.

Hur mår arbetsplatserna? Min bild är ganska blandad. På vissa arbetsplatser mår man jättebra, man får bidra och känna att man är till nytta. På andra arbetsplatser jobbar människor under hård press och får liten förståelse för sina psykiska och sociala behov.Har kraven på människan hårdnat?Ja, det kan man säga. Av sjukskrivningarna idag står den psykiska ohälsan för den största orsaken hos befolkningen. För femton år sedan var det den fysiska ohälsan som stod i centrum. Kunskaperna på både arbetsplatser och samhället i stort är ganska små, när det gäller att jobba systematiskt och förebyggande mot psykisk ohälsa.

Vad är viktigast för att må bra på jobbet, psykiskt? Socialt stöd av arbetskamrater och ledning. Att man blir sedd. Att man får uppskattning när man har gjort något bra, och att man kan påverka sin arbetssituation. Känna gemenskap är oerhört viktigt. Otrygg eller osäker anställning vet vi också leder till oro och stress. Men det värsta som kan drabba en är utfrysning, mobbning.

Vad vill du ha för frågor av läsarna? Jag är en nyfiken person. Jag hoppas på att få ha en dialog och kunna bidra med perspektiv som antingen är nya eller som folk kan känna igen men inte riktigt fått syn på. Läs mer

Gränslöst arbete ställer krav på ett strategiskt HR-arbete

shutterstock_26550724

Imorgon och på fredag deltar jag på HR-Unconference i Kista, utanför Stockholm. En sak som jag är nyfiken att diskutera med andra är arbetslivets gränslöshet och de utmaningar det ställer på medarbetare, ledare och organisationer. Ett gränslöst arbetsliv där människor byter arbeten oftare, organisationer är mer uppluckrade, arbetets utsträckning breder ut sig i tid och rum på grund av internet och sociala medier, blir det större tryck på medarbetare att själv sätta gränser för arbetet. Digital stress har dykt upp som fenomen. vad gör HR åt detta? Klarar individer verkligen en gränslöst digital värld? Bör inte HR på ett strategiskt plan arbeta med att hjälpa chefer och ledning att sätta rimliga gränser för att ta hand om personalen och få hållbara medarbetare och organisationer? Läs mer

Arbetsmiljöns betydelse för depression och utmattningssyndrom

hrbloggen

Idag gästbloggar jag på HR-Bloggen. Jag skriver om arbetsmiljöns betydelse för depression och utmattningssyndrom. En ny forskningsrapport från SBU (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering) pekar ut ett antal viktiga områden där vi vet att medarbetare påverkas negativt. Det är en viktigt rapport som fler organisationer och arbetsplatser borde ta till sig för att skapa ett hållbart arbetsliv. Läs mer

Peer-to-peer coaching – gästblogginlägg på HRbloggen

Idag gör jag debut som gästbloggare på HRbloggen.se. Framöver kommer jag då och då att skriva om psykologi, organisation och ledarskapsfrågor för HR-bloggens läsare. Det ska bli kul att möta en ny läsekrets och vara en del av HR-bloggen skribenter. Det är ett intressant och viktigt professionellt sammanhang som är i gränslandet mellan psykologi, arbetsliv, hälsa och samhälle. Mitt första inlägg handlar om peer-to-peer coaching och konsten att lära av varandra i en arbetsgrupp.

Gör smarta mobiler oss verkligen själviska?

Idag är jag intervjuad av TT om smarta mobiler och huruvida de gör oss själviska. Igår skrev SvD en stor artikel om en amerikansk studie av Rosalind Ferraro där man påstod att forskningen visade att vi blev mer själviska om vi använder våra smarta mobiler mycket. De typen av långtgående slutsatser tror jag inte att man kan dra på basis av den amerkikanska studien. Torbjörn Åkerstedt på Stressforskningsinstitutet uttalar sig också i SvD och menade att det finns likheter med missbruk.

Jag har läst studien och menar att det typen av slutsatser som media gör är felaktiga. I tre experiment har man visat att amerikanska collegestudenter bl.a. i en laboratoriesituation tycks vara mindre benägna att skäna pengar till lokala välgörenhetsorganisationer än de som inte använde sin mobiltelefon lika mycket. På basis av detta antas därför studenterna vara mindre intresserade av prosocialt beteende och därmed mer själviska. Jag är tveksam till det. För det första är det en väldigt snäv definition av prosocialt beteende. För det andra är urvalet som vanligt snävt. Medelåldern bland försökspersoner är 20-21 år och har lite andra vanor och värderingar än gemene man. Dessutom var det en stor övervikt av män i en av experimenten, cirka 70 %. Vi vet från andra studier att män tenderar att uttrycka större själviskhet och egoism än kvinnor, varför undersökningen får ett olyckligt slagsida åt ”själviska män”.

Det är viktigt att komma ihåg att medievanor och mobilvanor är olika i olika åldersgrupper. Alla vanor som 20-åringar har följer inte med uppåt tills vi blir 30 eller 40 år. T.ex. gå ut på krogen och festa, för att ta ett exempel. Därför behöver vi studier på bredare befolknnigsgrupper än amerikanska collegestudenter för att med säkerhet kunna uttala oss om de smarta mobiltelefonerna. 

Det finns mycket i vårtr moderna förhållande till mobiltelefonerna som kan liknas vid en snuttefilt. Vi har den alltid till hands och kan hela tiden koppla upp oss mot oimvärlden och våra bekanta. Dock tror jag att studien och slutsatserna i svensk media är felaktig. Vårt uppkopplade liv gör oss inte mindre benägna att träffa våra nära vänner. Däremot tränger det kanske undan en del telefonsamtal eller slötittande framför tv:n eller liknande. Men det finns inte psykologisk forskning som stödjer tesen om att vi träffar våra vänner mindre än tidigare. Genomsnittspersonen har cirka 4-5 nära vänner och det har varit konstant över tid.

En viktig sak med vårt uppkopplade liv är att arbetslivet blivit mer gränslöst. Vi kan jobba både hemma och på fritiden. Balansen mellan arbete och annat kan för vissa personer vara ett problem. Denna typ av stress att alltid vara tillgänglig kan för en del människor bli ett problem framförallt i arbetslivet. Upplevelsen av att tappa kontrollen är det centrala. Om kraven blir för stora och vi inte känner att vi kan kontrollera vår tid, kan smarta mobiler där vi ständigt kan jobba bli ett problem. För de flesta människor är detta något som vi kan hantera.

Människor är vanedjur och vi lär oss beteenden och mönster som vi gör till slut utan att tänka på det. Att kolla mailen, sociala medier och surfa på nätet via mobiltelefonen kan bli till en vana som vi gör utan att tänka efter. Det betyder inte att vi gör detta för att vi är själviska utan för att vi skapat ett inlärt beteende. Vanans makt är stor. När Torbjörn Åkerstedt menar att användadet av mobiltelefonen kan ha likheter med missbruk, är det enligt mig ett sätt att säga att vårt användade kan bli till ett gissel och till något som vi inte kan kontrollera. Det gäller troligen bara några enstaka personer. Inte för den stora massan.    

Slutligen skulle jag vilja uttrycka min besvikelse över massmediernas larm om att allt är farligt. Så är det inte. Inte ens sociala medier eller mobiltelefoner är farliga. Jag skulle önska att journalister var mer källkritiska till forskningsslutsatser som ofta hårddras föra tt nå igenom massmedias brus. Att media skapar larmrubriker av enstaka forskningsfynd är tyvärr ett problem vi vanliga människor får försöka att förhålla oss till. Trist men sant.

PS: Läs hela studien här.

Fenomenet ”Boreout”

boreout

DN Ekonomi hade nyligen en artikel om boreout, dvs. att de anställda är uttråkade och gör allt för att låtsas arbeta och maska. Två schweiziska forskare Philippe Rothlin och Peter R Werder har lanserat begreppet i sin bok Diagnos Boreout. I artikeln kommenterar sociologen Roland Paulsen på Uppsala Universitet fenomenet. Han säger:

Det finns en föreställning om att organisationer är rationella och att det är den som inte producerar tillräckligt som inte fungerar. Men det finns också irrationella organisationer. Och i många jobb är det närmast omöjligt för chefen att veta hur lång tid en arbetsuppgift tar.

Det här är ett verkligt problem tycker jag. jag skulle  vilja påstå att de flesta organisationer som jag har befunnit mig i har varit irrationella. Det har gjort mig frustrerad och irriterad efter som det ofta sätter käppar i hjulet på de processer som verkligen borde komma till stånd. På många jobb finns inte heller incitament att effektivisera arbetet för då får man bara nya arbetsuppgifter. Jag minns särskilt en kommentar jag fick när jag satt och läste min bok i ett vårdsammanhang. Det upplevdes som icke-arbete till skillnad från att lösa korsord eller läsa skvallerblaskor. Det var med andra ord bättre att läsa fördummande texter än att läsa något intressant när det ändå inte fanns något att göra på jobbet. Många arbeten bygger dessutom på mängden tid du lagt ned inte på vilket kvalité ditt arbete resulterat i. Eftersom arbetslivet stirrat sig blind på timmar är det ett uppenbart problem när vi tagit steget in i ett postmodernt kunskapssamhälle. Jante- och bruksmentaliteten finns kvar i samhället och på många arbetsplatser. Det gör att folk blir passiviserade, understimulerade och desillusionerade.

Systemteori på Sandahl Partners

Igår hade Jocke Norberg fixat en träff med Sandahl och Partners för oss i nätverket för arbetliv- och organisationspsykologi. Sandahl och Partners är ett renodlad psykologföretag som arbetar med rekrytering, urval, grupp- och ledarutveckling samt coaching. Vi fick möjlighet att träffa Sara Henrysson Eidvall och Maria Åkerlund som bägge jobbar på företaget. Det är positivt att företagen öppnar sig och berättar om vad de gör. Det är en spännande mix av matchning, scouting och socialt minglande när studenter möter det verkliga arbetslivet. Särskilt i en så snårig och komplicerad bransch som organisationsvärlden tjänar alla på att göra trösklarna mindre. Generellt tycker jag att det behövs fler sociala mötesplatser och mer transparens i dagens samhälle.

variasl.gif

Något som jag fäste mig vid var att bägge betonade sin teoretiska utgångspunkt. Jag satt och väntade på ett brandtal för någon terapeutisk skola men blev glatt överraskad när de förde fram systemteori som sitt viktigaste redskap för att förstå världen. För Henrysson och Åkerlund var systemteori ett slags kognitiv karta som de använde i alla möjliga sammanhang.

Det lyfte fram några test som de ibland använde sig av vid grupputveckling tex. Susan Wheelans analysverktyg GDQ, Group Development Questionnaire. De använder sig desstuom av utveckling och vidareutbildning inom SCTRI, Systems Centered Training and Research Institute. För övrigt ordnar Lund en tvådagars kurs 15-16 maj kallad GRASP där Wheelan kommer att vara huvudtalare. Det är den sjätte nordiska forskningskonferensen i grupp- och socialpsykologi.

Det är glädjande tycker jag att det systemteoretiska perspektivet används i företagsvärlden. Det finns stort värde i att försöka förstå människor, grupper och organisationer utifrån ett sådant perspektiv.

SCTRI tipsar om läsning för den som är intresserade av systemteori. För mig är det obegripligt att psykologutbildningen inte har mer av de här perspektiven, för att inte tala om universiteten i stort. Det behövs teorier om teorier och perspektiv på perspektiv för att kunna navigera i dagens komplexa värld.

Seminairum om stress, sömn och hälsa på Stockholms Universitet

Måndag 28 januari är det ett seminarium i Aula Magna på Stockholms Universitet. Där kommer bland andra Stressforskningsinstitutet presentera kunskapsläget och aktuell forskning om stress utifrån olika aspekter. För detaljer och vägbeskrivning läs mer här. På hemsidan tipsar man också om ett antal konferenser där forskare från institutet deltar och där man i olika sammanhang diskuterar stress.

Här är hela måndagens program:

13.00 -13.10 Presentation av Stressforskningsinstitutets verksamhet (Professor Torbjörn Åkerstedt, föreståndare vid Stressforskningsinstitutet)

13.10 -13.45 Stressjukdomar och utmattningssyndrom – hur uppnår man ett liv i balans? (Docent Aleksander Perski och fil.dr. Giorgio Grossi)

13.45 -14.20 Sömn och återhämtning – varför behöver vi sova? (Professor Torbjörn Åkerstedt och fil.dr Göran Kecklund)

14.20 -14.50 Paus med kaffe och möjlighet att ställa frågor till föreläsarna. Ett bokbord som presenterar Stressforskningsinstitutets rapporter och skrifter finns.

14.50 – 15.25 Integration i ett mångkulturellt samhälle – kan migration orsaka stress? (Docent Solvig Ekblad och leg.psykolog Fredrik Lindencrona)

15.25 – 16.00 Arbetsstress och hälsa – blir man sjuk av att arbeta? (Professor emeritus Töres Theorell och fil. dr. Hugo Westerlund)

Human Resource Management minskar anställdas välbefinnande

images-5.jpeg

Neil Conway från King´s College har gjort en studie med om hur Human Resource Management (HRM) påverkar anställda och chefer. I studien deltog 21 000 anställda på 2000 arbetsplatser i England. Både chefer och anställda tillfrågades. Studien heter, ”Human Resource Management and Employee Well-Being in British Workplaces: Results from the 2004 British Workplace Employment Relations Survey”. Conway menar att HRM-program i teorin ska bidra till de anställdas välbefinnande såväl som förbättra företagets lönsamhet. Conways studie visade om något en negativ korrelation. De enda som upplevda HRM-programmen som positiva var mellancheferna. För dem bidrog HRM till att de bättre klarade av internutbildning och ledarskap. Tillfälligt anställda mådde bättre ju mindre de kände till HRM-programmen!

Rapporten presenterades med mycket förbehåll. Vi har egentligen inte bevisat något menade Conway. Men faktum är att den här rapporten sätter fingret på arbetslivets många paradoxer och problem. Företagen förändrar i hopp om att åstadkomma förbättringar. Förbättringar som de anställda kanske inte ens efterfrågar. De anställda säger att de vill ha det på ett sätt, men menar egentligen något annat. Human Resource Management är kanske en obsolet föreetelse. eller åtminstone dagens versioner. Det är dags för HRM 2.0.

Rapport från en psykologkongress

Under tre dagar samlades över tusen forskare från Europa och lite till och pratade arbetsliv och organisationspsykologi. Temat för årets Europeiska kongress var ”sustainable work” Kvantitet före kvalitet var ordet när 433 föredrag svischade förbi på 95 sessioner. Att göra en kongress så fragmentarisk känns märkligt. Få får koll på lite . Jag deltog på två seminarier i fredags. Varje forskare fick en kvart på sig att presentera sitt material. De flesta presentationerna prioriterade statistiska data som gjorde varken från eller till. Forskare har en tendens att bekräfta alla mina fördomar. Det finns något världsfrånvänt med en forskarvärld som inte har tid att lyssna på varandra och som än mindre bryr sig om att föra ut sina resultat till offentligheten. Men kanske är det tur, för i allmänhet är resultaten så mediokra att de knappast intresserar någon alls. Och en sådan insikt skulle ju vara förödande för det vetenskapliga samhället.