Etikettarkiv: internetberoende

Finns internetberoende?

På torsdag 29 mars arrangerar Föreningen Psykisk hälsa ett seminarium om internetberoende som verkar mycket intressant. Jag saxar från inbjudan om seminariet.  

Debatten om våra datorvanor tilltar och i flera länder definieras internetberoende som en diagnos. Men är det ett problem – och hur yttrar det sig i så fall? Hur ser sambandet ut mellan internetanvändning och psykisk ohälsa? Skiljer sig datorkonsumtion från t ex sträckläsning av en bok? Är pojkar mer sårbara?
 
Psykisk Hälsa arrangerar ett seminarium om ett högaktuellt tema med följande medverkande: ·Daniel Kardefelt-Winther: forskar kring internetberoende vid London School of Economics. · Håkan Nyman: med.dr, specialist i neuropsykologi och hur hjärnan hanterar information. · Anders Tengström: med.dr, leg psykolog, Karolinska Institutet, beroendeforskare. · Representant från föreningen Goodgame som verkar för att främja dator- och TV-spel.
Moderator: Carl von Essen, Psykisk Hälsa
 
Tid: 29 mars kl 16-18 Plats: Saturnus, Horsgatan 15, Stockholm,
Kostnad: 100 kr, betalas kontant vid entrén Seminariet direktsänds via bambuser.com och psykiskhalsa.se. OBS! Det finns fortfarande platser kvar!

Internetberoende

Erik Stattin rapporterar också om psykiatern Jerald D. Blocks utspel om att internetberoende borde ingå i nya versionen av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). DSM V beräknas lanseras 2012. I American Journal och Psychiatry för han fram vad han tycker är en bra beskrivning av internetberoende. Stattin sammanfattar Blocks idé:

Internetberoende har minst 3 underklasser: överdrivet spelande, överdrivet intresse för p0rn och ett oupphörligt e-postande och SMS:ande.

Beroendet kännetecknas av 1) överdrivet användande, där man tappar bort tiden och glömmer bort att borsta tänderna; 2) tillbakadragande, och man blir arg när man är på semester och inte får gejma; 3) tolerans, då man vill ha bättre grafikkort och ännu mer tid för att gejma, och 4) negativa efterverkningar, då man ljuger för sin omgivning för att få gejma, inte grejar betygen i skolan och är allmänt hängig.

Själv har jag har svårt att tro att de här idéerna kommer få fotfäste men det väcker ju en diskussion. Skeptikerna menar att vi sjukdomsförklarar allt fler beteenden och på så sätt relativiserar diagnosinstrumenten. Läs mitt tidigare inlägg om ”Hur många diagnoser finns det?” för en utförligare diskussion om skeptikernas argument.