Etikettarkiv: kultur

Det flygande barnet på Orionteatern – en konsultation

OrionMHN_webben

På lördag är det premiär för Orionteaterns uppsättning det Flygande barnet, i regi av Lars Rudolfsson. Det är en hemsk föreställning med mycket musik. Ett par (Gustaf Hammarsten och Vanna Rosenberg) med två barn stressar fram i tillvaron och tappar närvaron och markkontakten allt som oftast. Tyvärr leder detta till en katastrof där ett barn förolyckas. Manusförfattaren Roland Schimmelphennig har skapat en symbolisk berättelse där Orionteaterns ensemble har lagt till och skapat specialkomponerad musik under ledning av Mats Gustafsson.

Jag har haft förmånen att träffat ensemblen under repetitionerna och kommer att fortsätta träffa dem efter premiären. Orionteaterns ambition har varit att pjäsen ska leda till samtal och eftertanke hos publiken. Eftersom frågeställningarna är så smärtsamma så tog de in mig i arbetet. Kul att få ett sådant förtroende. Det har varit oerhört stimulerande att träffa Orionteatern. Nu hoppas vi alla att premiären går bra och att ni som publik beger er till Söder. Här är en bild från det samtal och konsultation som vi gjorde för en tid sedan. Orionteatern har i efter sex av föreställningarna i vår samtal under rubriken Vad lever man för? Den 25 februari kommer Psykologer går på teater göra samtal efter Det flygande barnet. Då kommer jag och Jenny Jägerfeld att analysera föreställningen tillsammans med publiken. Här är för övrigt en längre TV4 intervju med Vanja Rosenberg om föreställningen.

FullSizeRender-2 Läs mer

Rorschach: Bläckplump som väcker känslor – essä för DN Kultur

original

Nyligen blev jag ombedd att skriva en essä för DN Kultur om Rorschachtestet. En metod och ett test som väckt känslor i snart hundra år. I essän beskriver jag historiken bakom och hur metoden har utvecklats trots att samma tio tavlor används år efter år. Du kanske tänker att det där bara är flum och nys, men faktum är att Rorschach är en av de mest studerade personlighetstesten. Läs mer

De värsta cheferna på film: från Gordon Gekko till Adolf Hitler

Gekko

Jag fick i uppdrag av DN Kultur att snabbanalysera några av de värsta cheferna i filmhistorien, med slagsida åt 2000-talet. Det är ju svårt att diagnosticera filmkaraktärer man aldrig träffat men gjorde ett försök. Det blev en lista med den girige Gordon Gekko i klassikern Wall Street, den hårda häxan Miranda Priestly i Djävulen bär Prada. Den konflikträdde chefen Ravn i von Triers komedi, Direktören för det hele. Jag kunde inte heller utelämna den spottande spinndoktorn Tucker i In the loop och avslutningsvis en Führer som helt tappat greppet i sin bunker i tyska Der Untergang. Läs mer

Därför behövs mer kultur och samtal i vården – krönika i Modern psykologi

krönikamodernbild

I förra numret av Modern Psykologi (nr 2/2014) skrev jag en krönika om behovet av kultur och samtal i vården. Där berättade jag lite om några erfarenheter från ett forskningsprojekt kallat Kulturpaletten som forskare Eva Bojner Horwitz och professor Töres Teorell, har lett. Där var vi ett antal personer som erbjöd en kulturupplevelse (i mitt fall film) och samtal med en grupp kvinnor med stress och utmattningssyndrom på vårdcentraler i Stockholm. kronikabild.jpgProjektet stöttades av 1,6 miljonersklubben och en längre text om forskningsprojektet finns att läsa härLäs mer

Psykologer tittar på film visar Cleo från 5 till 7 av Agnès Varda

cleo_07

6 februari är det säsongspremiär för Psykologer tittar på filmCinemateket i Stockholm. Cinemateket drar igång en serie filmer av den franske regissören Agnès Varda. Cleo som är sångerska väntar på ett provsvar från läkaren. Övertygad om att hon ska dö driver hon oroligt omkring i Paris under två timmar. Ångestfylld, vilsen och betraktande av livet. Agnès Vardas existentiella exposé följer kvinnan tätt inpå livet, i nära nog realtid. Ett tidlöst, feministiskt mästerverk i Nya Vågen-stil som dessutom låter Paris 60-tal flyta förbi. Visningen börjar kl. 18.00 på Filmhuset, Gärdet i Stockholm. Gäst är Malin Edlund, psykolog och jag är som vanligt moderator.

Varmt välkomna!

PS: Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.

Terapi för kulturarbetare – erbjudande om halva priset

Bild

 

Foto: Joel Stockman

Jobbar man med kultur är det lätt att må dåligt. Kanske ännu lättare än om man tillhör verklighetens folk. Kulturarbetare har dessutom ofta sämre och mer osäkra inkomster. Eftersom jag brinner för kultur kommer jag att erbjuda halva priset för samtal/terapi till några fattiga kulturarbetare. Tipsa gärna konstnärer, författare, skådespelare eller någon annan om detta. Jag finns i Hornstull i Stockholm. Ring eller maila mig. jonas(at)mosskin.se eller 073-6505103

Psykologer tittar på film gör gästspel på Gtöeborgs Filmfestival visar Twin Sisters

Bild

För femte gången gör Psykologer tittar på film ett gästspel på Göteborgs Filmfestival. Den här gången visas norska dokumentären Twin Sisters. I filmen får vi följa den osannolika historien om två kinesiska enäggstvillingar som bortadopteras till en norsk respektive amerikansk familj. Barnen och familjerna försöker upprätthålla kontakten med kluvna känslor. En mycket starkt film som väcker frågor om anknytning, miljö och adoption. Gäst är Psykologen och skådespelaren Göran Parkrud. Moderator är Jonas Mosskin, psykolog.
Filmen visas i Göteborg 31 januari, kl. 10.00 och samtalet äger rum efteråt kl. 12.00.

Varmt välkomna!

Här är en trailer till filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=Ol2et55jdxk

Varför är det så svårt att göra lyckade sammanslagningar av organisationer?

Idag 7 Januari är jag intervjuad av SVT Kulturnyheterna om sammanslagningar av kulturinstitutioner. Här är en utförligare beskrivning av vad jag tror är viktigt när det gäller fusioner. Här ligger klippet uppe på SVT:s webbsida.

Sunt bondförnuft och idealism ligger ofta bakom sammanslagningar av organisationer. Om två företag som båda jobbar bra, blir en enhet skulle man väl kunna ta det bästa från båda organisationerna och bygga på detta, så blir den nya organisationen bättre. Eller?

Faktum är att forskningen visar att fusioner och då främst från näringslivet, inte leder till ett förbättrade resultat. Istället råder det motsatta. 70 % av alla fusioner leder INTE till önskat resultat. Den viktigaste förklaringen till detta är att 70 % av energin vid en sammanslagning läggs på strukturella och juridiska aspekter men dessa påverkar på sin höjd 30 % av de fel och problem som finns i den nya organisationen. Att man inte lyckas med fusionen handlar ofta om att man inte tar hänsyn och hanterar de kulturskillnader som råder i de två ursprungliga organisationerna. För ofta fokuserar man på besparingar och rationaliseringar men det är inte detta som skapar nytta, lönsamhet och glädje i den nya sammanslagna organisationen.

Ett vanligt fel är att man inte heller förbereder personalen och ledningen på fusionen tillräckligt mycket. Det krävs ofta långt och gediget förarbete för att lotsa personalen till en ny gemensam känsla i den nya organisationen. Det tar ofta lång tid och kräver också ofta erfarna konsulter som stöttar ledning, chefer och medarbetare för att tillsammans bygga det nya. Det kan ta flera år och är inget konstigt i det.

Utmaningen för ledningen och personalen är att hålla skapandet av det nya gemensamma i fokus och inte hamna i för mycket diskussioner om besparingsvinster. Det är ofta rationaliseringar och besparingar som fäller sammanslagningar. Få människor i en ny större organisation motiveras av att gå till jobbet och rationalisera (särskilt inte inom kultursektorn). På kort sikt kan såklart besparingar vara effektiva eller rationella men på lång sikt handlar det om att driva en ny vision och skapa en mission som kan mobilisera den nya organisationen, och det görs inte av många och långa rationaliseringsdiskussioner.

Det finns forskning som visar att organisationer ofta lägger krutet också på att ta sig an problemorienterande personer i personalen. Detta gör i sin tur att de individer som kan vara med och lyfta en organisation får mindre utrymme. Men resultatet att hela organisationen blir mindre motiverade och stämningen sämre. Därför bär man så långt det är möjligt ge kraft att driva organisationen framåt till de som är med på båten och dessa kan i sin tur entusiasmera andra i personalgruppen. Det gäller inte bara vid fusioner utan i stor utsträckning allt förändringsarbete i en organisation där man vill skapa en förändrad kultur och mer önskade beteenden.

Det är lätt att underskattar kraften i kulturkrockar. Det finns kulturkrockar överallt (klassikern i företaget är mellan produktions- och marknadsavdelning) och att alltför lite resurser läggs på att hantera de olika kulturernas historia, hantera de olika bilder och föreställningar man har av varandras uppdrag och organisation samt att man inte alltid tar hänsyn till respektive ursprungsorganisations särart vid en sammanslagning. I näringslivet handlar det ofta om att en större aktör köper upp en mindre aktör och då förväntas den mindre aktörens medarbetare ”anamma” den större partens organisationskultur. Detta är sällan en fungerande strategi. Om olika organisationskulturer inte benämns och hanteras professionellt (gärna med stöd av utomstående konsulter) är det lätt att två parallella kulturer lever vidare i många år, och att problembeteenden från båda två ursprungsorganisationerna ”lever vidare”. Så att det sämsta med två organisationer finns kvar och inte som man ju vill ta med sig det bästa från två aktörer till den nya organisationen.

När det gäller kulturinstitutioner finns det sällan några marknadsmässiga skäl att slå ihop två stora organisationer. Där handlar det istället ofta att låta personal och kulturskapare få ha så stor frihet som möjligt för att våga ta konstnärligt djärva beslut. Det behövs en lagom balans av styrning och ledning. Det är lätt att det blir för överorganiserat i stora byråkratiska organisationer, men det är också lätt hänt att det blir för löst och inte sammanhållande nog.

Det är också speciellt när det handlar om offentliga institutioner som slås samman. Det är inte självklart att effektivitet eller hög produktion är målet på samma sätt som i ett företag som producerar en produkt. Det bört sägas att det finns lite forskning om vad som händer när kulturinstitutioner eller för den delen offentliga institutioner (som sammanslagningen av KI och Huddinge Sjukhus t.ex.) fusioneras. Det görs lite forskning om detta, och följs ofta upp bristfälligt.

Avslutningsvis kan sägas att fusioner ofta leder till mycket stora kostnader initialt vid själva sammanslagningen och att eventuella ekonomiska vinster kommer långt senare och dessa är inte alltid så stora som man skulle vilja.

Referens: Marks & MErvis. Joing forces: Reaping the benefits of Mergers and Acquistions.

Om psykiatriska diagnoser i tv-serier – samtal med mig i P1-morgon

Image

23 december medverkade jag i Sveriges Radio och P1-morgon och talade om hur psykiatriska diagnoser skildras i kulturen och då särskilt i populära tv-serier. Här kan du höra klippet där jag medverkar och som börjar 39.50 in i programmet. För mig är hjältar med psykiatriska diagnoser mer komplexa och det gör dessa karaktärer mer intressanta. Dessutom kan hjältar med psykiatriska diagnoser göra att stigmatiseringen mot människor med psykiska problem minskar. Kan det bli mindre tabubelagt att tala om psykiska problem i samhället vore mycket vunnet. Kanske kan tv-serier leda till detta?

Ny säsong av Psykologer tittar på film på Cinemateket

Bild

Psykologer tittar på film drar igång höstens filmvisningar och säsongens tema är Människan och Staden. Under tre kvällar kommer vi möta ensamma individer (ofta män) som på olika sätt kämpar för att finna närhet, gemenskap och relationer i städernas myller. Men strävan efter en relation kan i storstaden myller förvandlas till en flyktig jakt som alienerar snarare än förenar människor. Ibland skymtar hoppet fram och staden kan bli den kraft som för oss vilsna själar samman. 

18 september visas klassiska Taxi Driver (1976) av Martin Scorcese. En ensam och deprimerad Vietnamveteran (Robert de Niro) kör natttaxi på Manhattans gator och  när han ratas av drömkvinnan går frustrationen över samhället överstyr. Gäst är psykologen Åsa Eriksson, inriktad mot rättspsykologi och verksam på KI. Moderator är psykologstudenten Åsa Maj Jonzon.

24 oktober visas Roy Anderssons Du Levande (2007). Ett slags collage av människor (ofta ensamma) som på olika sätt tar sig fram i staden och allt som oftast stöter på musik. Gäst är psykologen Allan Linnér, även känd som radiopsykologen. Moderator är psykologen Jonas Mosskin.

21 november visas Federico Fellinis Roma (1972). Den sene Fellini försöker här skildra hemstaden Roma. En stad vars själ framträder genom ett antal människor som vi får följa, varvat med dokumentära bilder av en stad i modernismen tidevarv. Gäst är psykologen och psykoanalytikern Daniela Montelatici Prawitz. Moderator är psykologen Jonas Mosskin.

Filmerna visas på Cinemateket på Filmhuset i Stockholm. Filmvisningarna börjar kl. 18.00 och samtalet med publiken äger rum direkt efteråt.

Varmt Välkomna!

PS: Mer info på www.psykfilm.com och på Cinemateket. Gå gärna med i Psykologer tittar på film på Facebook.