Det kändes nästan omänskligt att gå upp på scenen när eftertexten till Pianisten rullade. Våldtäktsscenen och knivhugget i bröstet var kvar på näthinnan hos mig, trots att jag sett filmen tidigare. Det enda jag klarade av att säga till Johan Cullberg var ungefär: ”Vad ska man säga om det här då?”

Johan var uppenbarligen inte lika chockad som jag och började tala om filmen och de känslor den väcker hos betraktaren. Han identifierade de fruktansvärda känslor som filmen kan ge upphov till utan att varken överdriva eller negligera dem. Med ens började stämningen lätta, jag återfick färgen i ansiktet och folk lyssnade intensivt.
Diskussionen med publiken böljade fram och tillbaka mellan olika ämnen och perspektiv. Vi berörde sociala aspekter såväl som kulturella och genusaspekter. Vi försökte analyserade Erika, mamman och Walters psykiska status och det relationella spelet som sätter igång, upprätthåller och accelererar utvecklingen i filmen. Vi spekulerade pappan och om Erikas blivit utsatt för sexuella övergrepp i barndomen. Fadern antyds vara psykiskt sjuk sedan länge men vi får inte veta i filmen om han funnits med under uppväxten.

Cullbergs position var en aning pessimistisk. Erikas har en störd sexualitet och klarar inte av att hantera känslor. Hon drabbas då av okontrollerbara symptom som ofta är fysiska. Hon kissar, hostar, skär sig själv etc. Prognosen att kunna hjälpa Erika är dystra, fortsatte Cullberg. Hennes störning är så djup och tidig i barndomen (sannolikt under de två första levnadsåren), att få saker skulle kunna knyta upp de låsningar som hon befinner sig i. Få terapeuter skulle klara av att hantera hennes verbala utfall, dominanstendenser, hennes bristande självbild etc. Men de finns några få erfarna terapeuter som skulle kunna härbärgera henne, fortsatte Cullberg.

Vi diskuterade det äckel Walters känner inför Erikas sexualitet. Om att Erika hotar hans manliga självbild. Som när Walter blir avsugen och Erika sedan spyr direkt efteråt. Vi återkom flera gånger till scenen vid hockeyrinken. Det är en nyckelscen då deras relation tar en ödesdiger vändning. Utgången där gör att Walter kommer hem till henne och misshandlar och våldtar Erika i hallen.

Tack alla som ställde frågor och bidrog med intressanta tankar och spekulationer om hur man kan tolka filmen. Trots att publiken var stor (cirka 70 personer) blev samtalet öppet, undersökande och fritt från hämmad politisk korrekhet. Jag ger publiken 4 psyken av 5 möjliga.