Sommaren 1995 åkte jag som 14-åring tåg med min familj från Östersund till Varna i Bulgarien. Därefter fortsatte resan med taxi och buss till Istanbul och Grekland innan vi flög hem. Den gången bodde vi två nätter hos en familj i en hyreskasern i Varna. Jag breväxlade i två år med Ivailo, sonen i familjen som var lika gammal som mig. Vartannat år brukar vi skriva mail till varandra ungefär lika långa som vykort.
En veckas charter till Bulgarien 2007. Jag hade skrivit mail till Ivailo men inte fått svar. I packningsstressen några timmar innan planet skulle lyfta kom plötsligt ett sms och vi gjorde upp träff. Så står jag där framför en katedral och skäms över tonårstonen i vår gamla brevkorrespondens.
Jag presenterar flickvännen och ser att Ivailo har lagt på sig. Han har stuckit utomlands som de flesta driftiga bulgarer och är bara hemma på besök. Sju år har han bott i Belgrad och studerat teologi och jobbat. Nu har han en egen firma som hjälper serbiska ungdomar att få komma till USA och säsongsarbeta. Ivailo verkar precis som alla bulgarer upptagen av den Klondykestämning som råder i Bulgarien. Bostadspriserna har stigit cirka 200 % på två år. Sedan ett par år sedan är det fritt fram för utlänningar att köpa hus och mark i Bulgarien vilket spätt på de optimistiska tiderna. Överallt ser man nya hotell poppa upp och erbjudanden om att köpa andelar i lägenheter vid kusten. Historielösheten vid Sunny Beach och Golden Sands är påtaglig. De är turistorter utan tidigare historisk bebyggelse. Knappt ens ett fiskeläge. Skandinaver och Nordeuropeer sitter och dricker öl på morgonen, badar i poolen på hotellet och går runt i en Las Vegas-liknande miljö och har semester.
Bulgarien är fattigt. En månadslön är cirka 200 €. Jag jämför med min dagbok från 1995; 75 €. Så det går framåt trots allt. Tillväxten under 2000-talet var 5,1 % i medeltal men under 2006 var den uppe på 6,5%. 2001 återvände Bulgariens ex-kung Simeon Sachsen-Coburg-Gotha från sin exil och vann överlägset parlamentsvalet. Han var premiärminister 2001-2005, då hans parti gick tillbaka kraftigt. Han exproprierade mest sina gamla palats och renoverade dem. Han var korrupt som alla andra, var Ivailos kommentar.
Varna är en trevlig stad med gågator och hus i centraleuropeisk habsburgsk stil, då och då med brutalsocialistiska modernistiska inslag. I förorterna tar slitna och fläckvis uppfräschade hyreskaserner över. Ivailos familj hade flyttat från ett sådant hyreshus till ett mindre hus i utkanten av staden men egen trädgård. Modern köpte och sålde lägenheter och hus (som alla verkade göra). Ivailo försöker få fotbollsklubbar på Cypern att bli intresserade av sin 19-årige lillebror. de har skickat en dvd med matchbilder.
Kortsiktigheten och historielösheten får märkliga konsekvenser i ett land som Bulgarien. Vi träffar Ivailos tidigare professor som berättar att han mött studenter som laddat ned Dostojevski på engelska via internet utan att känna till att det finns hundratals översättningar på bulgariska. Jag frågar honom och Ivailo om nobelpristagaren Elias Canetti som föddes i Bulgarien. Förvånande nog känner ingen av dem till Canetti.
Det har gått 17 år sedan kommunismen föll. Bulgarien kämpar med sin identitet. Man har bytt idol från Sovjet till USA. Vi köper allt med hull och hår som kommer från Amerika säger Ivailo bekymrat, samtidigt som han sjäv är lika upptagen av det som många andra. Eurotechno pumpar på caféer och barer. Ungdomarna tycks omedvetna om att Västeuropa för länge sedan lämnat Eurotechnon bakom sig. För väldigt länge sedan.