Det har förekommit en livlig debatt om Carl Bildts olika förehavanden. Mest har den varit rörig och svår att få grepp om. En sammanfattning:

Expressen med PM Nilsson och Per Svensson kritiserar Bildts kopplingar till tvivelaktiga affärsverksamheter, bristande moraliskt omdöme. Men de kritiserar dessutom Bildt för att föra diskussionen enbart på hans blogg Alla dessa dagar. Expressens kritik är mer ett mediedrev än en seriös kritik. PM Nilsson (som själv propagerade för Irakkriget) är inte särskilt trovärdig när han kritiserar Bildt för att denne stödde Irakkriget. Kritiken mot Bildts blogg har jag och många med mig, svårt att förstå. Politiker har länge kritiserats för bristande kommunikation med väljarna. Bloggen är ett bra sätt att få en inblick i en utrikesministers liv. Visst är tonen ibland arrogant, men ändå. Bertil Torekull för fram samma tankar på dagens DN debatt. Det är företrädelsevis män som är vana att dirigera mediebrusets debatt som tycker att Bildt hotar demokratin med sin blogg. Deras invändningar övertygar inte mig eller Stickan för den delen heller.

En annan kritik mot Bildt är moralisk. Göran Rosenberg menar att Bildt förbrukat sitt förtroende under åren som lobbyist och dold makthavare. Han har sålt sitt företroendekapital till företag och organisationer med tvivelaktiga affärsverksamheter. Det är en övertygande kritik. Bildts moraliska omdöme handlar inte om huruvida han sålt sina optioner eller inte. De handlar om att kopplas ihop med bolag som Lundin Oil och Vostok Nafta. Det skadade Bildt politiska förtroende för länge sedan. Men det var det få som sade i höstas.