”Färre självmord begås i Finland”, förkunnade en artikel i SvD 6 augusti. 1990 tog 1520 personer sitt liv i Finland. 2005 hade siffran sjunkit till 994 personer. På femton år hade antalet självmord minskat med 35 %. Det är en dramatisk förändring som jag började fundera på. Är det unikt för Finland eller passar det in i en global trend? Och hur är det med självmord? Är Finland och Sverige deppigaste i världen?

I en internationell jämförelse ligger Finland fortfarande högt när det gäller självmord. Enligt Wikipedias lätt haltande lista toppar länder från forna Kommunistblocket självmordsligan. Ryssland (38,7 självmord/100 000 invånare), Litauen (38,6) och Vitryssland (35,1) är på medaljplats. Sedan följer Kazakstan (28,8), Slovenien (28,1), Ungern (27,7), Estland (27,3), Ukraina (26,1) och Lettland (26,0). På tionde plats kommer Japan (23,8) tätt följt av Sri Lanka (21,6) och Belgien (21,1). På 13:e plats hamnar Finland (20,6). Sverige (13,4) kommer längre ner på en medioker 30:e plats. Andra västländer som Schweiz, Österrike, Frankrike, Danmark och Tyskland placerar sig före oss. Så myten om Sverige och mörkret som gör att vi tar livet av oss verkar inte stämma.

NASP heter ett suicidforskningscentrum på KI. Enligt deras nordiska jämförelse har självmordstalen för män, sjunkit i alla nordiska länder mellan 1990 och 2000 (då deras statistik slutar). Störst är minskningen för Finland och Danmark som bägge hade högst nivåer. Bland kvinnor sker inte samma minskning av självmordstalen under samma period. Undantaget är de danska kvinnorna som toppade listan 1990 men där sjävmordstalen sjönk kraftigt så nu toppar finskorna.

Artikeln i SvD hävdar att en av orsakerna till Finlands minskning är det nationella projekt som genomfördes 1992-1996. Jag är ofta skeptisk till politiker och myndigheter som tar åt sig äran för samhälleliga förändringar med hänvisning till någon åtgärd. I det Finländska projektet inriktade man sig på mentalvården, öppenvården, skolor och på att fånga upp deprimerande i ett tidigare stadium. Jouko Lönnqvist som är professor på Folkhälsoinstitutet menar att sjukvården blivit bättre på att upptäcka depressioner.

Artikeln talar också om förändrade attityder till depressioner. Kanske är det så att fler idag vill och vågar be om hjälp när det är svårt. Det är knappast en slump att ökningen av användandet av antidepressiva mediciner sammanfaller med sjunkande självmordstal. Det är ju fantastiskt flera hundra liv om året har räddats i Sverige och Finland tack vare psykofarmaka och större tro på att det går att påverka det psykiska måendet.

Så Finland är inte världsetta i självmord. Minskningen under de senaste femton åren är stor men på intet sätt extrem. Men orsakerna till minskningen är svåröverblickbar och komplex.

Avslutningsvis rekommenderar jag alla att läsa Arto Paasilinnas klassiker ”Kollektivt självmord”. Boken handlar om två män som träffas i samma lada och ska ta livet av sig, slår sig i slang med varandra och startar en grupp som blir till 600 pers som ska ta kollektivt självmord. Men det visar sig svårare än man tänkt sig. Ensamma stackare har plötsligt fått vänner och ja, ett liv att leva.

PS: NASP tar kål på en del vanliga myter om självmord. Läs även Wikipedias utförliga artikel om självmord.