Reflektioner efter Mosskinar med Anna Odell om farliga idéer

Det blev ett laddad och intimt samtal om drivkrafter och idéer med konstnären Anna Odell när hon var gäst på Mosskinar 10 oktober hos Organisationspsykologerna. Rubriken för samtalet var “Om farliga idéer”. Odell ville själv inte kännas vid att hennes konstnärliga idéer skulle vara farliga. För henne handlar hennes konstnärskap om en utforskande process. I gränslandet mot det okända väcks hennes nyfikenhet. Odell såg sig själv mer som en som sysslar med extremsport. För att klara av svåra utmaningar och strapatser krävs ett rigoröst förberedelsearbete. Genom att noga tänka igenom och planera för alla tänkbara händelser skapar hon en trygghet I sin process där hon litar på sina förberedelser och de verktyg hon har till förfogande. Odell beskrev en minutiös och disciplinerad process som kanske kan uppfattas som skrämmande eller åtminstone väldigt strikt och kontrollerande.

Både Odells konstverk Okänd kvinna och filmen Återträffen sätter ljuset på farliga processer i vårt samhälle. I vår roll som organisationskonsulter funderar och reflekterar vi mycket på vad som händer när vi sätter igång processer hos uppdragsgivare som verkligt eller inbillat kan rubba maktstrukturer i en organisation genom att maktstrukturerna synliggörs under uppdragets gång. Ett av de vanligaste motstånden tar sig uttryck i att själva processen anklagas för att vara farlig. Det liknar hur Odell har mött motstånd och där hennes verk beskrivits som skadliga och farliga när det i själva verket är det processer och strukturer som hon undersöker som är farliga. Det leder till frågan om det personliga ansvaret som konstnär, ledare eller organisationskonsult t.ex. Att öppna Pandoras ask blir då farligt även om man inte själv är skyldig till att innehållet ser ut som det gör.

Det blev även en livlig diskussion mellan deltagarna och Odell om hennes motiv. Många av oss såg att hon hade en samhällsförändrande agenda i sitt konstverk, något som Odell själv tonade ned och inte såg som relevant för hennes utforskande konstnärliga process. Det blev också en diskussion om andra motiv som Odell anklagats för hämnd t.ex. att hon genom sina konstverk drevs av revanschlystnad och en vilja att hämnas på psykiatrin eller mobbare. Odell själv menade att hon försökt rannsaka sig själv och ta ansvar för den typen av känslor och att hon inte själv uppfattade det som viktigt för sin idéprocess eller kreativitet. Bland deltagarna framfördes olika resonemang om huruvida hämnd och revansch är bra eller dåligt som kraft till idéer och engagemang. Läs mer →