Psykoanalytikern Clarence Crafoord är precis som jag litteraturintresserad. I hans bok ”Barndomens återkomst” försöker han gå till botten med tre kända författares barndom, nämligen Marcel Proust, August Strindberg och Selma Lagerlöf. Boken gavs ut 1996 och i den försöker Crafoord spåra centrala barndomsteman som återkommer hos dessa författare i bok efter bok. Hans språk är en aning omständligt, spekulativt och har en dragning åt det litteraturhistoriska hållet. I början var jag irriterad över de fantasifulla tolkningarna. Boken är full av psykolanalytiska termer och har ett språkbruk som kändes främmande för mig. Det fick mig att lägga den åt sidan och gå till språkbrukets ursprung; herr Freud. Efter att ha läst en bit i ”Drömtydning” kom jag in i terminologin och återvände till Crafoords bok.

Avsnittet om Strindberg och Lagerlöf ligger mig närmast. Båda dessa författares liv och verk är så vältröskade att det känns befriande att få en psykoanalytisk version om varför Strindberg inte klarar av att hantera sina fruar, eller varför Lagerlöfs böcker är en återanvändning av tidiga barndomsminne. Crafoord menar att alla tre författarna idkar en slags självananlys. I Strindbergs fall blir insikterna så obehagliga att hans genast ger sig i kast med ett nytt verk, som leder till nya insikter som han måste fly ifrån och så skriver han ånyo en bok. Selma Lagerlöf har i stort sätt bearbetat sin barndom när hon publicerar sin första roman ”Gösta Berlings saga”. Därefter är materialet till flera böcker olika aspekter av barndomsminnen. Metodiskt tar hon itu med minne efter minne. På ålderns höst skriver hon sin självbiografiska trilogi som är hennes version barndomshändelserna. Crafoord dyker ner i dessa och försöker rekonstruera familjens ekonomiska förfall som leder till att Mårbacka säljs. När Lagerlöf får Nobelpriset 1909 köper hon tillbaka familjehemmet och bevisar sin duglighet inför släkten. Trots livliga associationer och en personlig tolkning fastnar jag för boken. Den har något iallafall. För den som gillar böcker och psykologi och samtidigt inte slår ifrån sig en och annan freudiansk tolkning är det här en fascinerande bok.

Vill du läsa recensioner av Crafoords övriga böcker är det här ett bra ställe. Läs även två intervjuer med honom i DN och ICA-kuriren från några år sedan.