1995 publicerade Judith Rich Harris en artikel i den ansedda amerikanska tidskriften Psychological Review. Artikeln blev vald till årets mest intressanta artikel inom psykologiämnet, av APA (American Psychologist association). och belönades med det prestigefyllda George A Miller Award. Samme Miller hade 37 år tidigare nekat Harris att doktorera på Harvarduniversitetet ”eftersom hon inte höll tillräckligt hög akademisk klass”.
Nyfikna forskare och praktiserande psykologer började snart intressera sig för Harris. Vad hade hon gjort tidigare? Vilken institution eller universitet tillhörde hon? Inget skulle det visa sig.
Harris hade haft en akademisk karriär men hennes arbetet refuserade när hon lade fram sin pH D. Istället gifte hon sig med en kollega och skrev läroböcker i utvecklingspsykologi. Hon levde ett stillsamt liv som hemmafru, särskilt efter att hon drabbades av en kronisk sjukdom i slutet av 1970-talet. Då började Harris läsa och förkovrade sig på egen hand och lånade böcker och vetenskapliga artiklar via det lokala biblioteket.
1998 utkom ”The nurture assumption – Why children turn out the way they do” eller ”Myten om föräldrarnas makt” som den heter på svenska. I boken utvecklade Harris sitt resonemang från artikeln. Precis som ursprungsartikeln fick boken stor genomslagskraft i både forskarvärlden och bland en intresserad allmänhet. Trots Harris obefintliga akademiska meriter är hon ingen duvung. Välkända forskare som tex. Steven Pinker (som skrivit bl a. ”The Blank Slate”) har lagt sin välsignande hand på Harris bok.
Så vad var det som gjorde Harris bok så kontroversiell. Jo, hon menade att såväl psykodynamiker behaviorister och forskare inom utvecklingspsykologi byggt upp en myt om att föräldrarna har en avgörande påverkan på sina barns personlighetsutveckling.
Harris bok predikar inte biologin eller genetikens makt roll över vår utveckling. Istället fokuserade hon på de cirka 50 % av vår personlighetsutvecklnig som brukar härledas till miljöfaktorer. Psykologin har gärna likställt det med föräldrarna. Harris bok granskar kritiskt den traditionella forskningen om barns utveckling. Det mynnade ut i en radikal syn där barnets kompisar och sociala kontakter formar barnen och inte föräldrarna. Imorgon följer en längre recension av ”Myten om föräldrarnas makt”.