Jag har alltid varit fascinerad av drömmar. Det finns en lång tradition genom alla kulturer att fästa stor vikt vid våra drömmar. Drömvärlden har beskrivits som olycksbådande, voyeuristisk men också som en vägvisare för människor. Att lyssna på sin inre röst har ofta tolkats som att följa drömmens budskap. Att tyda och tolka drömmar har därför varit en viktig funktion i många civilisationer.

När jag var 17-18 år började jag aktivt försöka skriva ned mina drömrester direkt när jag vaknade på morgonen. Sömndrucken antecknade jag allt jag kom ihåg utan censur (nästan iallafall). Såväl min handstilen som innebörden var svårtydlig efteråt. Under ett halvår tränade jag upp min förmåga att komma ihåg drömmar. Snart mindes jag nästan alltid något. Ibland långa sekvenser och ibland flera drömmar från samma natt. Det blev en slags själslig dagbok parallellt med mitt vanliga tillrättalagda dagboksskrivande.
På första rasten brukade jag och min bästa kompis diskutera våra drömmar. Det fanns ett intresse att komma åt drömmens surrealistiska detaljer och märkliga skeenden. Drömmarna hade ofta dråpliga och pinsamma inslag. Jag minns inte i vilken utsträckning vi någonsin vågade beröra sådana ämnen men jag tror att vi gjorde det. Det fanns en koppling till våra diskussioner om droger och alkohol som vi hade regelbundet. Diskussionen om våra drömmar var ett nyfiket sökande efter andra sätt att betrakta vår manifesta värld. Vi tog gärna till okonventionella sätt för att göra den slentrianmässiga vardagen mer intressant. Det var på intet sätt unikt. Så har många ungdomar gjort och fortsatt att göra.

Mitt intresse för drömtydning avtog i takt med att jag började behärskade minnestekniken. Att förstå och analysera drömmarna var visserligen viktigt men de var aldrig mitt främsta mål. Därefter har jag då och då med intresse tagit emot drömmar på morgonen när jag vaknat. Jag har tänkt på dem, och ibland sätt mönster. Ofta har de varskott mig om något jag funderat på en längre tid, men ignorerat. Min inställning har varit att de drömmar som jag kommer ihåg aldrig är slumpmässiga eller onödiga. Jag har sätt på det som om mitt omedvetna försökt påkalla uppmärksamheten. För att förstå konstiga drömmar har jag ställt mig frågan; Varför drömmer jag om det här nu?, Vad har jag gått och tänkt på den senaste tiden? Vad finns det för obehagliga sanningar som jag försökt gömma undan? osv. De här frågorna har nästan alltid lett mig in på rätt spår. Efter att jag analyserat en dröm har mina känslor blivit tydligare och jag har i fortsättningen försökt ge akt på drömmar och de känslor de förmedlat.

När jag träffade Anders Carlberg, vd på Fryshuset för en tid sedan och han bjöd in mig till sitt månatliga drömseminarium, kunde jag självklart inte säga ja. Och efter en veckas funderande självklart inte heller säga nej. Så jag gick dit. Fortsättning följer här.