För ett par dagar sedan var min kollega Åsa Kjellstrand från Frivården, på bild när hon bojade av Thomas Stadholm i hans lägenhet. DN följde med Åsa och Rolf på jobbet. Artikeln handlade om att allt fler får fotboja och har den allt längre. Det är en utveckling som på många sätt varit bra. DN skriver även om BRÅ:s positiva rapport. Återfallsprocenten är mycket lägre för de med fotboja. Att ha fotboja är att ha reglerade tider dygnet runt. Man är i en form av husarrest men med rätt att gå till jobbet eller någon annan daglig verksamhet. Kravet för att få fotboja är att man har en fast bostad och att man har någon form av daglig aktivitet. Man får inte sitta inspärrad i sin lägenhet tjugofyra timmar om dygnet. Det finns mycket att säga om Kriminalvården. Särskilt mycket vård är det inte alltid tal om. Men just fotboja och personer som gör samhällstjänst som jag också träffar är två lyckade sätt att försöka humanisera det där med straff.

Bland mina vänner har jag blivit känd för att jag har konstiga jobb. Ett av dem är mitt extraknäckt på Frivården där jag gör alkoholtest och hembesök. Jobbet innebär att man får en lista på vilka vi ska besöka i hemmet eller på arbetet. Sedan åker jag runt tillsammans med en kollega i Stockholm. Vi ringer ett par minuter innan vi kommer hem till någon. Så säger vi hej i farstun och inleder någon typ av konversation i stil med ”annars?”. De flesta brukar vilja klara av alkoholtestet så fort som möjligt men en del vill gärna prata en stund. Vissa är isolerade och har teve och nätpoker som enda sällskap. Vi gör ett vanligt blåstest och visar det noll, så tackar vi för oss och åker till nästa.

Det är en lustig känsla att klampa in i någons hem. Hemmet är en privat sfär och normalt kommer vi svenskar bara hem till vänner och bekanta, aldrig till främlingar. Att få någon på sin tröskel som påminner än om att man är kontrollerad är för vissa en ständig provokation och kränkning. Trots det, ska vi båda träffas ett antal gånger och det brukar leda till att man försöker göra det bästa av situationen. Jag har fått se många udda hem, och speciella betingelser som klienter bor under. Det är fortfarande ett märkligt jobb som jag inte tröttnat på.