Tore skriver på Psykologiaktuellt om debatten om evidensbaserade terapier. Peter Ankarberg och Billy Larsson tuppfäktas om vem som sade vad, när och hur. Larsson skrev om evidensbasering i Psykologtidningen nr 3/2007. Det finns mycket att säga i ämnet. Generellt tycker jag att vi lever i en märklig tid. Empiri och evidens har blivit till heliga reliker. Vi dyrkar dem i tron på att vi når fram till sann kunskap endast tack vare det. När det handlar om terapiformer har det smugit sig in en terminologi och ett sätt att tänka där man ska jämföra äpplen och päron efter samma kriterier. Även när det inte går. Päron är ju generellt sötare än äpplen. Men själv väljer jag frukt efter vart jag köper den, hur den ser ut, hur den känns i handen, vilket sort det är. Kanske köper jag inte ens ett päron eller ett äpple utan en kiwi. Alla dessa faktorer måste beaktas. Jag har en känsla av att ett medicinskt, positivistiskt paradigm smugit sig in i terapirummet och tagit över diskursen helt. Det tycker inte jag om.